Anonym skrev 2011-01-12 10:52:32 följande:
I så fall torde mer än en med bokstavsdiagnoser vara fel-/överdiagnostiserad. Jag har nämligen mer än en gång sett symptomen på barn som fått sk DAMP-diagnos gå i regress när föräldrarna via föräldraskola börjat tillämpa nya förhållningssätt. Vilket inte borde vara möjligt om det handlade /bara/ om hjärnkemin... För att ta ett populärkulturellt exempel, tänk "Nanny-programmen". Det känns som om ganska många barn skulle uppvisa bokstavssymptom på det sätt vissa föräldrar beter sig. Hade de gått till BUP hade de kanske också fått en diagnos. För att personalen där fokuserat på barnet och inte på dess miljö.
Jag säger inte att barnen inte ändå kan ha många av symptomen som tas upp här. Men det har många normalstörda friska också

Givetvis förekommer det, precis som inom all vård, att en del får fel diagnos. Men diagnoser går att bli av med också om man tror att dom är felaktiga. Bara att kräva en omprövning.
Saken är ju det att dampbarnen du beskriver antagligen är i behov av struktur och annat arbete för att kunna fungera bättre. När dom får sin diagnos och den hjälp dom behöver så anpassas omvärlden så gott det går efter dom och dom får inte samma behov av att bete sig som dom gjort innan. Många utbrott och liknande som speciellt utåtagerande pojkar kan drabbas av beror ju på någonting, att dom inte förstår omvärlden, att andra ställer för höga krav osv. Dämpas det av så dämpas givetvis symtomen också av när barnet mår bättre. Dessutom blir många medicinerade och det kan dämpa hyperaktiviteten för många barn. Eller att föräldrarna ordnar med fritidsaktiviteter som är aktiva, tex någon sport, så barnet får ut hyperaktiviteten på det sättet.
Det är inte så det går till, man tittar inte bara på hur barnet fungerar i hemmet och ger en diagnos därefter. Det är MYCKET mer än att man får utbrott i hemmet som spelar in för att man ska få en npf-diagnos. Det är en utdragen process och ingenting man sätter hur som helst.