ADD symptom hos vuxna

Jag får också tvångssångssyndromet fast hos mig är det bara i huvudet, jag sjunger inte öppet hehe

Sen detta med att skratta, jag skrattar aldrig högt om nån trillar eller när det händer grejer (roliga) tycker det är så pinsamt för deras skull å det skulle ju bli värre om jag skrattade också. Men därimot för några år sen, fick jag världens skrattbryt i tunnelbanan. Stod själv i gången, kommer inte i håg vad jag skrattade åt men börjar helt plötsligt gapskratta, kunde inte sluta å folk glodde å undrade säkert vad det var med mig.
Jag var tvungen att gå av några stationer innan å ta nästa tunnelbana när jag lugnat ner mig :)
Det kan jag börja skratta åt än i dag.
Häromdagen skulle jag hälla kaffebönor i kaffemaskinen å hälde i tacochips i stället! höll på att skratta i hjäl mig, så fort jag ska berätta det för nån så går det inte för jag skrattar för mycket.

Skrattar oftast åt mina bilder i huvudet som jag kan se i bland, behöver inte ha med situationen att göra utan jag kan vidareutveckla det nån berättar å så står jag å skrattar åt nått helt annat å dom står som fån.
Har jag väl börjat skratta så kan jag knappt sluta, tårarna sprutar.

Sen diskuterar jag ofta med mig själv i huvudet te x inför ett möte, å svarar i förväg på vad dom eventuellt kan ha för frågor, måste känna känslan av att jag säger rätt och vet vad jag ska svara innan jag kommer dit. lyckas ju inte alltid bli så som mina diskutioner var från början i mitt huvud hehe

Enligt min psykolog är det olika för olika folk hur man tänker i bilder,ord, färger osv 

jösses, glömde släcka ljusen i adventsstaken när jag lämnade lillkillen på dagis! fan nu ska jag inte tända mer ljus! vilket rikspucko man är!!

Alltså, jag tycker faktiskt att det där är så svårt att säga... Empati innebär ju att man har förmåga att sätta sig in i andra människors situation och förstå dem. Det kan jag. Det innebär dock inte att jag tycker att de är mindre idiotiska fanskap som resonerar som de gör ibland. Vissa människor skulle kalla mig empatilös, medan jag faktiskt ser det som tvärtom. Jag förstår tex mycket väl varför man försätter sig i idiotiska situationer, och jag förstår också varför man måste väva in sig i orgier av försvarsmekanismer för att rättfärdiga idiotin. MEN, jag är INTE så dum så att jag tyst accepterar att man gör det.

Jag tycker det är galet att det läggs anspråk på att tolka ordet rätt, men bara om man använder det "snällt", liksom? Då är det inte empati, det är... Hmmmmmm. Sympati möjligtvis, men det är INTE att sätta sig in i nån annans situation. Om du förstår hur jag menar.

När jag talade med mina föräldrar häromdagen så var en av frågorna om jag saknade/saknar empati. Det anser de att jag gjorde.

Däremot så är det helt enkelt så att jag ser det annorlunda. Som exempel, en människa idag anses vara empatisk om den tycker synd om en misshandlad kvinna samtidigt som denne kallar vissa för arbetslösa latmaskar för att de inte har något jobb. Jag ser det tvärtom, jag förstår mycket väl varför en kvinna "ääälskar sin man för han är ju så snäääääl IBLAND", men jag tycker det är hon som är en idiot som inte ser klart och som väljer att stanna i en situation där hon är blind för verkligheten. Samtidigt så tror jag inte det finns några arbetslösa lata idioter, generellt, jag tror att alla som sitter i en sån sits gör det av anledningar som ingen vet om och jag anser att man är dum i huvudet om man dömer på så lösa grunder. Alltså anser jag mig vara mer empatisk? Jag har också varit tillsammans med "idioter", men jag vet nu i efterhand att det handlade om mina egna bekräftelsebehov och brister, tex. And so on.

Så jag förstår liksom inte hur människor tänker. Jag lider tydligen av någon sorts trotssyndrom... Men sanningen är att hur jag än försöker så förstår jag inte generella sociala "faktum", för jag tycker de är helt uppfuckade.

Jag menar, really, vem har mest realistisk syn på saken och vem har mest inlevelseförmåga egentligen, då? Om man jämför dessa två exempel?

Ja, men precis! Jag anser inte att kvinnan ÄR en idiot, men att hon sig till en och därmed är det. Hade jag inte trott att hon hade kapaciteten att begripa själv om hon bara fick upp ögonen, så hade jag heller inte bemödat henne med att upplysa. Jag anser att det är helt okej att vara en idiot, bara man slutar med det, liksom. Åh, ordskämt! Jag är SKADAD av hur fruktansvärt mycket jag älskar ordskämt, när jag går igång börjar min familj och närstående att sucka och skaka på huvudena... Både för att mina skämt blir så fantastiskt bra, men även för att de sedan börjar hänga på själva! Vi kan sitta så i timmar, det finns verkligen inget roligare! Det är som att humornerverna och intelligensen samarbetar på ett sätt som ger upphov till multipla orgasmer för tusan!

Det där med att skratta åt bilder i huvudet är också roligt. Har ett ganska nytt exempel på det också. Jag var på väg till skolan, det var kallt och jag hade min stora luva över huvudet. På vägen möter jag ett gammalt, fint pensionärspar. Jag är helt inne i mina egna tankar, och just när jag går förbi börjar jag tänka på ett skämt som är helt orelevant för situationen och för vad jag tänkte på innan. "Varför är Simba blöt på magen när han vaknar? För att han har sovit i sin nya simba-säng." varpå jag frustar till av garv när jag passerar paret. Inte populärt.

Exakt. Du verkar vara så sjukt lik mig. Tydligen kallas mitt (vårt) beteende för trotssyndrom. Jag läste även en avhandling om behandling för flickor med Aspergers, där en av pedagogerna beskrev det som att man var tvungen att lära sig tänka på två helt olika sätt, eftersom dessa flickor tänker så annorlunda. För mig är det väl så då att jag måste lära mig tänka på det där andra sättet, det socialt accepterade, och lära mig behärska det. Men, - det kan jag väl i till viss del, men mestadels inte. Jag FÖRSTÅR att jag INTE förstår det. Jag ser att det spelet förmodligen fyller någon sorts funktion. Men jag ser inte hur... Jag blir totalt låst och handlingsförlamad och det är inte konstigt att jag inte klarar mig i samhället när det är uppbyggt så som det är. Varför skulle jag vilja spela med i ett sådant sammanhang? Det är inte konstigt att jag totalt isolerat mig... Och du kan ju bara gissa hur många tillsägelser och varningar jag fått här på FL under de senaste åren, för att jag inte "håller mig till regelverket".

Nu ni, mina vänner. Idag har det varit fart på mig. Jag har rensat ALLA mina kläder. Det gör jag ungefär vart tionde år, vilket märktes när jag hittade underkläder längst ner i lådan från mellanstadiet...
Två timmar tog det, jag har sorterat allt och lagt i fina högar. En stor påse är full med kläder som ska slängas, och en är full med okej-kläder som ska till 2hand eller tradera. Nu mullrar en tvätt.
Helt galet var jag jobbat. Vet inte riktigt vad som hände. Men skönt är det! Dock vet jag inte vad jag ska ägna kvällen till nu.

Det går att vara produktiv, trots add. Tjoho!

Haha, that's ok. Men du är snäll om du inte avslöjar mig mer än vad jag själv redan gjort...