ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD?) skrev 2011-12-03 21:00:47 följande:div>Jag tycker också att det är härligt att tråden lever! d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad">div>;)

hej på er
en fråga, ni som börjat misstänka (och helst fått diagnosen) adhd/add i vuxen ålder typ 20+
hur var ni som barn? skolan?

<div id="forummessagefooter">http://metrobloggen.se/bloggenomoss/div>

<div class="quote"><div class="quote-nick">UmmAminah skrev 2011-12-04 22:43:07 följande:div>hej på er
en fråga, ni som börjat misstänka (och helst fått diagnosen) adhd/add i vuxen ålder typ 20+
hur var ni som barn? skolan?div>Låg- mellan och högstadiet: Tystlåten, okoncentrerad, några få nära vänner, varken poppis eller utanför, mer praktisk än teoretisk. Jag har aldrig haft något "läshuvud" och har därför haft skitsvårt att ta mig igenom utbildningar.

Gymnasiet: Aldrig riktigt närvarande i det som skulle göras (d v s lyssna på läraren, läsa, skriva prov) utan mer i det som enligt mig var roligare, alltså vänner och diverse hobbys vilket inte är så konstigt för en tonåring kanske, det är mer på senare år som jag insåg hur extremt mycket alltid var nån annanstans än just i klassrummet. Extrem morgontrött och pluggtrött vilket ledde till skolk och 85% frånvaro ett av gymnasieåren. Bytte efter två år från en teoretisk utbildning till en praktisk som jag slutförde utan minsta lilla problem så hjärnan finns ju där (vilket jag tvivlade på ett tag när jag bara misslyckades med allt i skolan tidigare), jag använde den bara på fel sätt.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD-nybörjare) skrev 2011-12-04 23:10:55 följande:div>Låg- mellan och högstadiet: Tystlåten, okoncentrerad, några få nära vänner, varken poppis eller utanför, mer praktisk än teoretisk. Jag har aldrig haft något "läshuvud" och har därför haft skitsvårt att ta mig igenom utbildningar.

Gymnasiet: Aldrig riktigt närvarande i det som skulle göras (d v s lyssna på läraren, läsa, skriva prov) utan mer i det som enligt mig var roligare, alltså vänner och diverse hobbys vilket inte är så konstigt för en tonåring kanske, det är mer på senare år som jag insåg hur extremt mycket alltid var nån annanstans än just i klassrummet. Extrem morgontrött och pluggtrött vilket ledde till skolk och 85% frånvaro ett av gymnasieåren. Bytte efter två år från en teoretisk utbildning till en praktisk som jag slutförde utan minsta lilla problem så hjärnan finns ju där (vilket jag tvivlade på ett tag när jag bara misslyckades med allt i skolan tidigare), jag använde den bara på fel sätt.div>
Kunde ha varit jag som skrev! Bara de att jag hoppa av gymnasiet.
Påbörjade 2ggr igen men hoppa av. d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif" alt="Förvånad" border="0">
Sen lyckades jag nu läsa till USK på distans hemifrån. Lättare att koncentrera mig då! 
Har svårt att behålla jobb oxå...  dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif" width="15" height="15" loading="lazy">    

Men vad tusan, svarade ju på inlägget igår, glömde jag skicka tro? Ska kolla datorn sedan

<div id="forummessagefooter">http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/div>

jag skrev ett långt svar igår och nu orkar jag inte skriva om allt :P

Tar det kortare. Blyg, tyst. Kom alltid försent till skolan för att jag hittade grejer på vägen, blev retad för detta av hela klassen. Kaos i mitt rum alltid. Inga vänner förrän i andra klass, fick då en och det var resten av klassen mot oss, typ.

Samma somm add-nybörjare på gymnasiet. 70% frånvaro i ettan pga av att jag inte tog mig ur sängen. Tyckte det var as-pinsamt att komma försent, så då stannade jag ofta hemma hela dagen istället. Ond cirkel och var bara borta mer och mer. Hoppade av. Började igen på nytt program. Älkade det (estetiskt) men extremt skoltrött och 70% frånvaro igen. Hoppade av igen. Har försökt läsa in gymnasiet sedan dess, suck. Börjar i maj igen. Men nu är det bara praktiska grejer (textil och design) men morgnarna dödar mig =( Är ju sä himla trött hela tiden..

Men mer om barndom. Lärde mig läsa själv när jag var 5 för att jag kände för det.  Lekte helst själv, lekte mycket ensam. Alltid föredragit vuxnas sällskap framför barns (kanske för att vuxna gillade mig?). Hade alltid (coh har) tusen projekt.

Mina kompisar tyckte jag var hopplös när jag sov över. På kvällen ville jag bara prata och prata när de ville sova, och på morgonen ville jag bara sova och sova när de var pigga. Ville sova till 11.

Hade en del konstiga enformiga lekar för mig. Radade upp långa långa köer av spelpjäser som ringlade sig genom ett helt rum över olika hinder. Sedan flyttade jag första gubben två cm framåt, sedan den bakom, sedan den bakom, etc tills jag flyttat alla. Då började jag om från början igen. Kunde hålla på så i timmar. Har säker as också eller nåt, helknäppt ju :D

jättekass i gympa. Tror det är därför jag fortfarande inte motionerar. Att som har med sådant att göra får mig att känna mig kass

Fick hysteriska gråt/skrik/vrål-attacker, dvs vrålade som en tvååring när något gick emot mig tills jag var kanske 10? Hade dock en väldigt otrygg uppväxt, mamma missbrukade, så vet inte vad som beror på vad där

ritade alltid massa krumelurer när jag skulle lyssna på teoretiska lektioner. Otroligt tråkigt.

Jag har också svårt att behålla jobb. Pga av denna förbannade morgontrötthet mest. Går bra några veckor och sedan blir det svårare och svårare och så börjar jag komma försent och så sjukanmäler jag mig och allt blir bara en sörja och så säger jag upp mig. Hänt hundra gånger =( (förutom när jag jobbade natt! Men hur lätt är det när man har barn?)

Nu har jag nog skrivit ner det mesta jag skrev innan ändå. Godnatt =)

<div id="forummessagefooter">http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/div>

<div class="quote"><div class="quote-nick">Minifer skrev 2011-12-06 01:20:36 följande:div>Blyg, tyst. Kom alltid försent till skolan. Kaos i mitt rum alltid. 

Tyckte det var as-pinsamt att komma försent, så då stannade jag ofta hemma hela dagen istället.

Lärde mig läsa själv när jag var 5 för att jag kände för det.  Lekte helst själv, lekte mycket ensam. Alltid föredragit vuxnas sällskap framför barns (kanske för att vuxna gillade mig?). Hade alltid (och har) tusen projekt.

Mina kompisar tyckte jag var hopplös när jag sov över. På kvällen ville jag bara prata och prata när de ville sova, och på morgonen ville jag bara sova och sova när de var pigga. Ville sova till 11.

Hade en del konstiga enformiga lekar för mig. Radade upp långa långa köer av spelpjäser som ringlade sig genom ett helt rum över olika hinder. Sedan flyttade jag första gubben två cm framåt, sedan den bakom, sedan den bakom, etc tills jag flyttat alla. Då började jag om från början igen. Kunde hålla på så i timmar. Har säker as också eller nåt, helknäppt ju :D

ritade alltid massa krumelurer när jag skulle lyssna på teoretiska lektioner. Otroligt tråkigt.div>Shit! Det jag "klippt ut" ur texten är sånt som exakt stämmer in på mig! Läskigt nästan att läsa i den här tråden där sååå många är precis som jag! Som nått jag inte ens trodde fanns, förutom i mig själv. Som om en helt ny värld öppnas! :)

Speciellt känner jag igen det med att komma försent. Jag kunde t o m kämpa mig på bussen in till stan för att gå i skolan men kom jag 5-10 min försent in till korridoren vände jag bara och åkte hem igen trots att jag var bara några meter från rätt klassrum!

Kaos i rummet/lägenheten har jag alltid haft. Nu är det helt klart bättre än förut och ingen som inte känner till mina issues skulle reagera över det om de kom hit. Har ett stilrent och ordnat hem idag, men jag har fått kämpa extremt mycket och länge för att få det såhär och kämpar fortfarande varje dag för att hålla det fint och inte härja till det genom att lägga saker överallt. Organisera och planera har aldrig varit min starka sida.

Ensamvarg har jag också alltid varit, har aldrig haft problem med att underhålla mig själv och har alltid trivts med det. Trivs mycket bland folk också, men bara då jag har just såna dagar. Då kan jag stå i centrum utan problem.

Att sitta hemma på rummet och sortera, bygga Domino-liknande figurer, skriva långa listor. Minns att jag ofta räknade antal tjejer resp. killar osv i skolkatalogen och skrev listor över det, mycket spännande! ;)

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD-nybörjare) skrev 2011-12-06 19:42:24 följande:div>Shit! Det jag "klippt ut" ur texten är sånt som exakt stämmer in på mig! Läskigt nästan att läsa i den här tråden där sååå många är precis som jag! Som nått jag inte ens trodde fanns, förutom i mig själv. Som om en helt ny värld öppnas! :)

Speciellt känner jag igen det med att komma försent. Jag kunde t o m kämpa mig på bussen in till stan för att gå i skolan men kom jag 5-10 min försent in till korridoren vände jag bara och åkte hem igen trots att jag var bara några meter från rätt klassrum!

Kaos i rummet/lägenheten har jag alltid haft. Nu är det helt klart bättre än förut och ingen som inte känner till mina issues skulle reagera över det om de kom hit. Har ett stilrent och ordnat hem idag, men jag har fått kämpa extremt mycket och länge för att få det såhär och kämpar fortfarande varje dag för att hålla det fint och inte härja till det genom att lägga saker överallt. Organisera och planera har aldrig varit min starka sida.

Ensamvarg har jag också alltid varit, har aldrig haft problem med att underhålla mig själv och har alltid trivts med det. Trivs mycket bland folk också, men bara då jag har just såna dagar. Då kan jag stå i centrum utan problem.

Att sitta hemma på rummet och sortera, bygga Domino-liknande figurer, skriva långa listor. Minns att jag ofta räknade antal tjejer resp. killar osv i skolkatalogen och skrev listor över det, mycket spännande! ;)div>Ja, skriver lite snabbt HÅLLER MED, och lägger till sortera saker i färgordning... Kan fortfarande känna ett stort lugn när jag tittar på tuschpennor i sina askar, eller favoriten: sytrådar i såna stora ställ! Åh...

Jag sov typ aldrig över hos folk, fejkade sjukdom eller annat och åkte hem sent på kvällen. Alltid lidit av extrem hemlängtan.

Också hellre struntat i att gå till saker, skolan, jobbet när jag försovit mig. Eller ibland bara för att det kännts omöjligt att prestera bra den dagen.

Alltid själv känt mig ensam och utanför, men såhär i efterhand tror jag inte andra barn uppfattade det så. Men en sak är klar: det är många, många som genom åren inte gillat mig. Folk (tjejer) som tar plats på fel sätt eller på fel ställen är inte populära.

Nu kom jag av mig...
Måste laga paj, bebisen säger det. Hej på er!

<div class="quote"><div class="quote-nick">Stövelkatten skrev 2011-12-06 21:24:05 följande:div>Ja, skriver lite snabbt HÅLLER MED, och lägger till sortera saker i färgordning... Kan fortfarande känna ett stort lugn när jag tittar på tuschpennor i sina askar, eller favoriten: sytrådar i såna stora ställ! Åh...

Jag sov typ aldrig över hos folk, fejkade sjukdom eller annat och åkte hem sent på kvällen. Alltid lidit av extrem hemlängtan.

Också hellre struntat i att gå till saker, skolan, jobbet när jag försovit mig. Eller ibland bara för att det kännts omöjligt att prestera bra den dagen.

Alltid själv känt mig ensam och utanför, men såhär i efterhand tror jag inte andra barn uppfattade det så. Men en sak är klar: det är många, många som genom åren inte gillat mig. Folk (tjejer) som tar plats på fel sätt eller på fel ställen är inte populära.

Nu kom jag av mig...
Måste laga paj, bebisen säger det. Hej på er!div>Åhh! Ja! Finns det något underbarare än affärer där allt är sorterat i färgskalor?

Jag fick ofta åka hem eller bli hämtad när jag sov över, var väldigt hemlängtig jag också.

Klappa magen! =)<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD-nybörjare) skrev 2011-12-06 19:42:24 följande:div>Shit! Det jag "klippt ut" ur texten är sånt som exakt stämmer in på mig! Läskigt nästan att läsa i den här tråden där sååå många är precis som jag! Som nått jag inte ens trodde fanns, förutom i mig själv. Som om en helt ny värld öppnas! :)

Speciellt känner jag igen det med att komma försent. Jag kunde t o m kämpa mig på bussen in till stan för att gå i skolan men kom jag 5-10 min försent in till korridoren vände jag bara och åkte hem igen trots att jag var bara några meter från rätt klassrum!

Kaos i rummet/lägenheten har jag alltid haft. Nu är det helt klart bättre än förut och ingen som inte känner till mina issues skulle reagera över det om de kom hit. Har ett stilrent och ordnat hem idag, men jag har fått kämpa extremt mycket och länge för att få det såhär och kämpar fortfarande varje dag för att hålla det fint och inte härja till det genom att lägga saker överallt. Organisera och planera har aldrig varit min starka sida.

Ensamvarg har jag också alltid varit, har aldrig haft problem med att underhålla mig själv och har alltid trivts med det. Trivs mycket bland folk också, men bara då jag har just såna dagar. Då kan jag stå i centrum utan problem.

Att sitta hemma på rummet och sortera, bygga Domino-liknande figurer, skriva långa listor. Minns att jag ofta räknade antal tjejer resp. killar osv i skolkatalogen och skrev listor över det, mycket spännande! ;)div>va, menar du att du också hade vad jag kallar "smurfparader"??

Jag sorterade alltid mitt godis också! Fick sådana där briorutor av mina morföräldrag i lördagsgodis, frykantiga grejer i olika färger. Jag sorterade upp färgerna och sedan åt jag i speciell ordning.  Måste erkänna att jag äter mat i lite speciell ordning nu som vuxen också. SKulle aldrig få för mig att sätta både sås, kött och potatis på samma tugga på gaffeln, utan jag äter först en bit potatis, sedan en bit kött, sedan en grönsak, och så börjar jag från början igen. Det godaste slinker alltid ner först (ifall någon skulle komma och sno tallriken av mig?)

Jag vände också i korridoren om jag var fem min sen. Det räckte att de gått in. SÅ stod man där och hörde dem genom dörren och fick tok-ångest och gick hem. Eller någon annanstans. ÄR också listskrivare och sorterare av rang.

Har en riktigt dålig dag i dag, och ni ska bara veta hur skönt det är att denna tråden finns. Underbart när man känner sig ensam och konstig att veta att man faktiskt inte är det der="0" alt="Hjärta"><div id="forummessagefooter">http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/div>

<div class="quote"><div class="quote-nick">Minifer skrev 2011-12-06 22:21:43 följande:div>Åhh! Ja! Finns det något underbarare än affärer där allt är sorterat i färgskalor?

Jag fick ofta åka hem eller bli hämtad när jag sov över, var väldigt hemlängtig jag också.

Klappa magen! =)<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD-nybörjare) skrev 2011-12-06 19:42:24 följande:div>Shit! Det jag "klippt ut" ur texten är sånt som exakt stämmer in på mig! Läskigt nästan att läsa i den här tråden där sååå många är precis som jag! Som nått jag inte ens trodde fanns, förutom i mig själv. Som om en helt ny värld öppnas! :)

Speciellt känner jag igen det med att komma försent. Jag kunde t o m kämpa mig på bussen in till stan för att gå i skolan men kom jag 5-10 min försent in till korridoren vände jag bara och åkte hem igen trots att jag var bara några meter från rätt klassrum!

Kaos i rummet/lägenheten har jag alltid haft. Nu är det helt klart bättre än förut och ingen som inte känner till mina issues skulle reagera över det om de kom hit. Har ett stilrent och ordnat hem idag, men jag har fått kämpa extremt mycket och länge för att få det såhär och kämpar fortfarande varje dag för att hålla det fint och inte härja till det genom att lägga saker överallt. Organisera och planera har aldrig varit min starka sida.

Ensamvarg har jag också alltid varit, har aldrig haft problem med att underhålla mig själv och har alltid trivts med det. Trivs mycket bland folk också, men bara då jag har just såna dagar. Då kan jag stå i centrum utan problem.

Att sitta hemma på rummet och sortera, bygga Domino-liknande figurer, skriva långa listor. Minns att jag ofta räknade antal tjejer resp. killar osv i skolkatalogen och skrev listor över det, mycket spännande! ;)div>va, menar du att du också hade vad jag kallar "smurfparader"??

Jag sorterade alltid mitt godis också! Fick sådana där briorutor av mina morföräldrag i lördagsgodis, frykantiga grejer i olika färger. Jag sorterade upp färgerna och sedan åt jag i speciell ordning.  Måste erkänna att jag äter mat i lite speciell ordning nu som vuxen också. SKulle aldrig få för mig att sätta både sås, kött och potatis på samma tugga på gaffeln, utan jag äter först en bit potatis, sedan en bit kött, sedan en grönsak, och så börjar jag från början igen. Det godaste slinker alltid ner först (ifall någon skulle komma och sno tallriken av mig?)

Jag vände också i korridoren om jag var fem min sen. Det räckte att de gått in. SÅ stod man där och hörde dem genom dörren och fick tok-ångest och gick hem. Eller någon annanstans. ÄR också listskrivare och sorterare av rang.

Har en riktigt dålig dag i dag, och ni ska bara veta hur skönt det är att denna tråden finns. Underbart när man känner sig ensam och konstig att veta att man faktiskt inte är det der="0" alt="Hjärta">div>Haha, maten ja! Jag är lite tvärt om, det måste vara en del av allt på gaffeln. MEN maten får inte ligga fel på tallriken. Gör den det, typ på restaurang, så måste jag vrida och vända lite så att det blir rätt.
Samma med godis... bilar äts alltid jämnt, man får liksom inte äta alla rosa först...