• Anonym (ny)

    ADD symptom hos vuxna

    Hej anonym - jag är också rätt ny och jag undrar detsamma.
    Dina problem är mina problem :P känner igen mig precis. Minns så väl första gången jag läste denna tråd och kände att det kanske finns en förklaring, helt sjukt att det finns så många likasinnade och liksom jag inte bara känner att man är en lat och ointresserad person. Men skulle man få det på papper "du har inte adhd" vad är det då? då kanske man helt enkelt är en slarver?

    I kväll gjorde jag bort mig på jobbet, jag missade en sak, ganska viktig sak gällande en boende där jag jobbar. Som fanns med i ett tjockt häfte med papper. "här står det viktigaste" sa chefen, och det har jag följt till punkt och pricka, och detta borde inte fått hända, dels kan jag tycka att nån borde berättat det för mig, men något så viktigt som inte stått meddet kortfattade viktigaste pappret. Typiskt mig.

    Ibland när nån berättar nåt för mig så kommer jag på efter en stund "vänta nu, vad sa han?" så får jag fråga lite försiktigt "vad sa du om det hör nu igen?" så säger personen ofta att det hade han eller hon inte sagt nåt om. Rätt pinsamt.

     Det går ju att vara 100% fokuserad, men på hemvägen från jobbet har jag typ ingen kontroll på kroppen, känner mig helt vimmelkantig.

  • Minifer

    Anonym: tjohej vad jag känner igen mig i det du skriver! På psykologsamtalet jag var på nu där jag blev ivägskickad på utredning frågade han väldigt mycket om barndomen. I vilket fall, jag var livrädd att få höra att jag inbillar mig allt, fixar inte detta med tröttheten och att aldrig kunna somna nu när jag har barn. Men han hade ingen tvekan alls. Vill mest peppa dig, pepp pepp!


    <div id="forummessagefooter">http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/div>
  • DunklaRum

    Tjohej, det är jag som är anonym (som skrev för två inlägg sen) 

    Anonym - ny - Skönt att du känner igen dig i vad jag säger, då känner man sig lite mindre ensam :) Såna misstag gör jag HELA tiden!
    Jag läste igenom min egenremiss först nu, 12 timmar EFTER jag lagt den på lådan, och inser att jag inte explicit uttrycker att jag vill ha en utredning för ADD! Hur kan det vara möjligt? Jo, för att jag inte korr.läste brevet innan jag skrev ut och ksickade, blir SÅ trött på mig själv!

    Minifer- tack för pepp! Någonstans känns det som att OM man är orolg för att det INTE skulle vara det, då är det ganska tydligt att det är det? Jag känner igen tanken på att man tror att man inbillar sig allt och att man kanske "gömmer" sig bakom detta, för att slippa ta ansvar och vara "vuxen", när det faktiskt inte är så, utan att vi är lite annorlunda i hjärnan? 

     

  • Anonym (ny)

    hej =)vad skönt att höra att andra gör såna misstag.
    ja men det ser dom kanske? annars får du ringa dit i morrn och säga det eller nåt! ja det här med inbillningen känns igen

    När jag pratar om detta med folk så säger de flesta att det väl inte spelar nån roll om man får en diagnos eller ej, det räcker med att veta om det, man kan ju inte komma ifrån att nåt är fel.
    Framför allt när det gäller barn. Men vad fasen! utan diagnos får man ju heller ingen hjälp!? I grunden handlar det om att dessa är emot medicinering, antagligen pga amfetaminet.
    Men att höra dessa bekräftar bara att de inte vet hur det är att leva med en person eller som en person som har detta.

    Det finns lite saker som hjälpt iaf tack vare att jag hittade tråden, och det är när mina larm startar (på mobilen) kl 12:00 t.ex. "insulin" Ta det nu" 
    haha! eftersom jag vet att jag inte gör det annars. Det gäller även saker utan larm, nu tänker jag att gör jag det inte nu så gör jag det aldrig! och dessa småsaker är VIKTIGA och spelar roll. (intalar jag mig, för egentligen tycker jag att de inte gör det och kan skjutas upp) som att vika tvätten direkt som hänger på tvättställningen i stället för att samla allt i en hög som växer 2 meter snabbt.
    Jag ger mig små belöningar som att jag kan dricka kaffe sen och sitta vid datorn osv.

    Men om jag har nåt roligare för mig så skiter jag oftast i småsakerna ändå. 

  • Minifer
    <div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ny) skrev 2011-11-21 23:26:47 följande:div>hej =)vad skönt att höra att andra gör såna misstag.
    ja men det ser dom kanske? annars får du ringa dit i morrn och säga det eller nåt! ja det här med inbillningen känns igen

    När jag pratar om detta med folk så säger de flesta att det väl inte spelar nån roll om man får en diagnos eller ej, det räcker med att veta om det, man kan ju inte komma ifrån att nåt är fel.
    Framför allt när det gäller barn. Men vad fasen! utan diagnos får man ju heller ingen hjälp!? I grunden handlar det om att dessa är emot medicinering, antagligen pga amfetaminet.
    Men att höra dessa bekräftar bara att de inte vet hur det är att leva med en person eller som en person som har detta.

    Det finns lite saker som hjälpt iaf tack vare att jag hittade tråden, och det är när mina larm startar (på mobilen) kl 12:00 t.ex. "insulin" Ta det nu" 
    haha! eftersom jag vet att jag inte gör det annars. Det gäller även saker utan larm, nu tänker jag att gör jag det inte nu så gör jag det aldrig! och dessa småsaker är VIKTIGA och spelar roll. (intalar jag mig, för egentligen tycker jag att de inte gör det och kan skjutas upp) som att vika tvätten direkt som hänger på tvättställningen i stället för att samla allt i en hög som växer 2 meter snabbt.
    Jag ger mig små belöningar som att jag kan dricka kaffe sen och sitta vid datorn osv.

    Men om jag har nåt roligare för mig så skiter jag oftast i småsakerna ändå. div>exakt och precis samma här. Jag kommer aldrig sluta förundras över hur härligt det är att ha hittat andra som är lika knäppa som jag är ;)dlg.flower}" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-flower.gif" loading="lazy" border="0" alt="{#emotions_dlg.flower}">

    Håller med. Dessutom gör det väl en himla skillnad att "veta" att man har något, och att faktiskt ha det på papper.  Och jag fick ha knarket fort som fan, hahah, är därför jag vill ha diagnos bums, jag hoppas på att kunna sova bättre med mediciner, och vara piggare och funka bättre. Vad tusan spelar det för roll om det är pyttepytte amfetamin i om det hjälper oss till ett normalt liv, det är ju inte som att man springer omkring och är hög hela dagarna. Påminner om döende cancersjuka som inte får morfin för att det är "beroendeframkallande". Bah! Jag skulle ta tabletter gjorda på bajs om de bara fick mig att funka bättre. Kommer bli helt brutalt tokbesviken om inte medicinering hjälper på mig. Är så himla rökt i så fall. Båda jag och mitt förhållande.

    Det är som med de som påstår att det är en hittepå-diagnos för att man är lat. Uhum. Om man är lat, varför skulle man i så fall orka utredas, och är man inte hellre lat än funktionshindrad i vårt fina samhälles ögon?

    Precis som du säger, DunklaRum *vinkar*, vem tusan vill frivilligt ha en diagnos, och känner sig typ desperat efter den om det inte är något fel. (ok, hypokondriker, men känns mer som de bekymrar sig om andra saker).

    Sjukt störigt med missen i brevet. Men som sagt, ring dem. Det kommer väl ändå vara skönt att veta att den nått fram och så.<div id="forummessagefooter">http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/div>
  • Minifer
    <div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (=O) skrev 2011-11-22 02:12:15 följande:div>Hjälp... allt stämmer in på mig =Odiv>Välkommen i gänget :)

    Denna tråden är som ett litet spindelnät som fångar upp intet ont anande slarvmajor!

    (som senare blir bara major, när det inses att slarvet faktiskt inte är deras fel)<div id="forummessagefooter">http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/div>
  • finskaflikkan

    Ska på neuropsykiatrisk förundersökning (i brist på bättre ord?) nästa vecka på tisdag! 
    Sen skickar man remiss direkt därifrån. Skönt att de e igång nu. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">  

  • UmmAminah

    Jag har tråden som favorit men "har aldrig tid" att skriva... Jag har haft världens aha upplevelse av tråden... D e inte BARA JAG som sliter me dessa saker... D e ju fenomenalt... Jag e under utredning nu, varit på samtal 2 ggr o fått svara på 90 frågor. Jag kan ha fått svar innan jul... Jag kan inte tänka på annat... Känns som om mitt framtida liv depends on it för att d e så mycket som inte funkar nu...


    <div id="forummessagefooter">http://metrobloggen.se/bloggenomoss/div>
  • mollya

    Läser o läser era inlägg. Gråter lite inombords för all denna kamp som man måste hålla på med för att få stöttning i att kunna ha ett okej liv. Suck.

    Har skrivit lite om just detta tidigare idag på min blogg: http://tioradioapparater.blogspot.com

    Det är skönt att läsa vad ni andra har skrivit, särskilt när allt känns tungt!

    Pepp till alla som behöver.

  • mañana666

    (skrev detta som en egen tråd först.. var menigen att den skulle hamna här.. första inlägget på sidan)

    Jag pratade med en tjejkopis i fredags som berättade att hon har adhd, och jag blev så förvånad för jag har inte alls uppfattat henne som någon som får "oförklariga raseriubrott" som jag trodde i stort sett att ADHD var.. jag blev intresserad och hon berättade hur det är o känns att ha ADHD och jag kände igen mig i vissa saker och sa '"men sådär kan jag också känna, ibland tänker jag att det är nått som inte stämmer med mig" fast jag blir i stort sett aldrig arg och är en vääldigt lugn person.. då hon sa men du kanske har ADD då?

    hade aldrig hört talas om det och har nu googlat en massa om ämnet och blev helt paff över hur mkt jag känner igen mig.. i sakfrågor om exakta saker, problem med räkningar, tappar bort nycklar. osv har börjat fundera väldigt mkt över saker i mitt liv min skolgång, jobb, vad vänner/flickvänner sagt.. ju mer jag läser om det desto svårare har jag att tänka att jag inte skulle ha ADD. har efter gymnasiet gjort lite allt möjligt, är 25 nu men har aldrig haft ett arbete längre än 6 månader.. antingen så tröttnar jag och tycker det är aaaalldeles för enformigt (det är väl inga varierande sysslor jag haft iofs) fått sparken 3 ggr. undvikit att börja plugga då jag ändå förstått att jag är en mer praktisk person därför hoppade jag nu på en elektriker utbildning, som just nu är mkt föreläsningar där det går vissa som har adhd.. vi hade ett delprov idag och de med adhd verkar kunna fokusera och hänga med bättre än vad jag gör... fick flashback från gymnsiet då jag hade väldigt svårt att koncentrera mig och hänga med i ämnen jag inte var intressread i. dock ämnen jag gilla tex psykologi,filosofi, religion, samhällskunskap,idrott,musik, vi hade lite estetisk verksamhet man kunde ha som tillval.. gick som en dans VG/MVG utan att behöva lyfta ett finger kändes det som. andra ämnen gällde det bara att inte få IG.


    har under heeela mitt liv kommit försent mkt /svårt att hålla koll på tider har fått hur många påminelser som helst på räkningar som gått till inkasso flera ggr som jag först då betalar även fast jag hela tiden kunnat gjort det från början. läste nånstans att någon hade fått problem efter hjärnskakning, hade 2 när ja var liten. koncentration svårigheter... jaaa drömmande.. check! polarna i mitt band märker att jag inte lyssnar när vi har ett samtal och frågar vad jag tycker och jag har ingen aning om vad dom pratat om. flera har sagt att de märkt att jag ibland "pratar i ofullständiga meningar" jag känner mig helt klar i mitt prat, medan de står o väntar på att det ska komma nått mer. alltid lite trött o hängig, spelar ingen roll när jag tränade mkt.(fått smeknamnet "Koalan") väldigt morgontrött.. snoozar 30-60min innan jag går upp. men kan ha svårt att somna på kvällen har alltid varit uppe sent, och pullat med grejer (väntat på att bli trött typ) brukar titta på tv tills ja somnar verka funka. testat cannabis lite för att somna och det funkade väldigt bra. men vill inte hålla på med det varje dag. kan grubbla väldigt mkt.. i synnerhet när det gäller tjejer. kan ta flera timmar innan det jag bestämt mig för att skicka ett sms, där jag vill få fram om vi ska hitta på nått kan sluta med "sugen på att ta nån öl nån gång ;)" typ... vilket är rätt enkelt men jag vill inte verka för på men ändå på... osv kan va väldigt impulsiv, sa upp min lägenhet jobb och åkte till norge för att bo där efter att ha tänkt på det i några dagar. samtidigt velande, kan stå hur länge som helst och kolla på alla pizza sorter på pizzerian det finns, skalar ned det till ett par stycken o känner verkligen efter vilken det är jag är mest sugen på osv..  läser aldrig böcker.. för fastnar jag inte direkt måste jag läsa om massa sidor för att jag börjar tänka på annat när jag läser.. förutom en gång blev jag totalt inne i boken och glömde allt annat, läste över 100 sidor i sträck (vilket är mkt för mig) höll på att missa fotbollsderbyt jag skulle iväg och titta på som jag tyckte var asvikigt. har extremt dåligt lokalsinne, vilket jag tycker är ganska så pinsamt. när jag har varit hos nån 5-6 ggr och frågar om vägen.. vet inte om det är typiskt ADD? Farsan har ju helt klart dom här problemen fast värre, han är inte så bra på den sociala biten vilket jag tycker att jag är, jag är medveten om jag är lite strulig han verkar försöka hålla ett sken uppe att han har koll osv.. vi har aldrig kommit överens särskilt bra.. förmodligen tror jag nu för att vi är för lika. dålig ekonomi, check en kompis som känt mig i ca 4 år "så länge jag känt dig har du alltid varit pank" har fått höra flera ggr att jag är lat, när jag tycker att jag jobbar på! många har pratat om ångest,depression  panik osv. har jag väl haft i persioder men har har varit glad under längre perioder oxå, sånt är livet har ja tänkt.. förutom rätt nyligen kanske är ett exempel.. hade inte hunnit beställa en elbok på nätet och så skulle vi ha ett test om några dagar på det och jag hade lite pengar.. då fick jag nog lite panik och tänkte "fan ska jag sabba det här oxå"  gick till adlibris och skulle köpa boken som jag då såg var _svindyr_ fick panik och en impulshandling att jag skulle sno den.. har inte snott saker sen jag snatta godis i högstadiet.. en i personalen såg mig och bad mig helt lugnt att lämna tillbaks den och lät mig gå.. skämdes igenom golvet. men kände mig nästan likgiltig

    jag vet inte.. kan hålla på mkt mer men känner att det blev ett rätt långt inlägg iaf... har läst igenom det jag skrivit och det känns konstigt att det är känns så likt er som har ADD, att jag då inte skulle ha det.. ska iaf kolla upp det här med nån läkare nu. hej hopp lingon snopp! ;)

Svar på tråden ADD symptom hos vuxna