ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (utreds) skrev 2011-12-22 03:02:33 följande:div>Det tog jag upp omedelbart när de sa hur lång tid det skulle ta, svaret jag fick var att det inte finns andra ställen i landstinget med kortare kö, alla är överbelastade, så det spelar alltså ingen roll om jag får remiss till nåt annat.

I dag var en otrolig dag, tankarna for runtrunt, fast jag var PISKAD att koncentrera mig. INGET fungerade! Så fort jag tog ett papper så hamnade min uppmärksamhet på något annat och den första uppgoften var bortblåst ur mitt minne.. tills min kollega kl 17 frågade om jag var klar med det så han kunde göra resten. SH*T! Fick sitta till kl 21, men det spelar ingen roll, är fortfarande vaken och kommer nog inte somna förrän barnen klivit upp och kommit i väg till sista skoldagen. div>men argh =( Kan man vända sig till andra landsting?

Hoppas du får sova något. Vet så väl hur det är =(<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (relentless) skrev 2011-12-21 22:07:28 följande:div>Haha samma här lite aha-upplevelse dth="15" height="15"> Jag gillar inge förspel eller sånt där, orka dra ut på det liksom och sen vissa ska hålla på å knulla i evigheter känns det som men jag tappar fort fokus å så vill jag göra nåt annat. Alltså bara den vanliga snabbisen som funkar för mig. 
Blir också lätt distraherad och börjar kolla på tv istället om den skulle råka stå på.div>check!

Att till exempel träffa folk när jag har barnen med mig är också jättejobbigt. Kan inte fokusera på varken barn eller bekant utan sitter bara och är förvirrad och splittrad och stressad<div id="forummessagefooter">http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/div>

Jag undrar om det finns fler här som är mer hypoaktiva? Hur var ni som barn? Har era föräldrar berättat hur ni var under perioden spädbarn -> småbarn?
Min mamma har berättat att jag var lugnet själv som baby, mkt "snäll och lätt", fast med stark separationsångest.
Jag undrar ju då såklart om det är något typiskt för hypoaktiva..?

Sen undrar jag igen om det är någon som har en speciell relation till musik? Hur påverkas ni av musik som ni gillar? Och av dålig musik?

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (Kim) skrev 2011-12-22 10:18:15 följande:div>Jag undrar om det finns fler här som är mer hypoaktiva? Hur var ni som barn? Har era föräldrar berättat hur ni var under perioden spädbarn -> småbarn?
Min mamma har berättat att jag var lugnet själv som baby, mkt "snäll och lätt", fast med stark separationsångest.
Jag undrar ju då såklart om det är något typiskt för hypoaktiva..?

Sen undrar jag igen om det är någon som har en speciell relation till musik? Hur påverkas ni av musik som ni gillar? Och av dålig musik?div>Jag var inte utåtagerande alls. SNäll bebis, snällt barn,. Eller nu ljuger jag, jag fick hysteriska utbrott när jag inte fick sim jag ville, men annars var jag blyg, tyst och lugn. Drömmare, alltid i min egen lilla värld. Kom alltid försent till förskolan etc för att jag blev distraherad av grejer på vägen. Var väldigt pappig. Som spädbarn var jag aldrig ledsen och sov till 9 på morgonen.

Och..WAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH de ringde från npf-stället nyss! Med en julklapp! Min utredning skulle påbörjas i slutet av januari, men fick veta att jag har tid hos läkare den 2 januari istället! herrejösses vad glad jag är!!!

musik påverkar mig inte annat än att jag alltid alltid har en låt på hjärnan. Bra musik gör mig jätteglad och dålig blir jag irriterad av<div id="forummessagefooter">http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/div>

<div class="quote"><div class="quote-nick">Minifer skrev 2011-12-22 10:28:55 följande:div>Jag var inte utåtagerande alls. SNäll bebis, snällt barn,. Eller nu ljuger jag, jag fick hysteriska utbrott när jag inte fick sim jag ville, men annars var jag blyg, tyst och lugn. Drömmare, alltid i min egen lilla värld. Kom alltid försent till förskolan etc för att jag blev distraherad av grejer på vägen. Var väldigt pappig. Som spädbarn var jag aldrig ledsen och sov till 9 på morgonen.

Och..WAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH de ringde från npf-stället nyss! Med en julklapp! Min utredning skulle påbörjas i slutet av januari, men fick veta att jag har tid hos läkare den 2 januari istället! herrejösses vad glad jag är!!!

musik påverkar mig inte annat än att jag alltid alltid har en låt på hjärnan. Bra musik gör mig jätteglad och dålig blir jag irriterad avdiv>Det känns verkligen igen. :) Jag var för det mesta  min egen värld och tänkte på allt eller inget. Har fått för mg att jag hade livlig fantasi, men det har ju barn... Kom också nästan alltid 5-10 min för sent till skolan, jag hade svårt att komma hemifrån. Hade också ofta ont i magen, jag trivdes inte alls i skolan.

Vad skönt att du får börja tidigare! Grattis :)

Jag påverkas ganska starkt av musik och mår rktigt bra när jag hör bra musk, jag blir lätt euforisk och väldigt uppvarvad. Och hör jag musik som jag inte gillar kan jag nästan må fysiskt illa (mndpain?) och nästan vilja gå från platsen. Tänkte först att det kanske kan bero på en känslighet för ljud, men jag vet nte om det stämmer på andra ljud... Eller ja, jobbiga ljud (skrapande, oregelbundna dunsar osv) kan också vara riktigt irriterande.

Eufori vid bra musik känner jag med. Men trodde alla gjorde det. Fast det har jag trött om allt annat med... är du skotträdd? Jag är det något enormt! Tack! Känns fantastiskt!

<div id="forummessagefooter">http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/div>

<div class="quote"><div class="quote-nick">Minifer skrev 2011-12-22 11:14:56 följande:div>Eufori vid bra musik känner jag med. Men trodde alla gjorde det. Fast det har jag trött om allt annat med... är du skotträdd? Jag är det något enormt! Tack! Känns fantastiskt!div>Det är klart, alla som verkligen gillar musik har ju inte add/adhd, men tänkte att det kanske kan vara vanligt med ett större musikintresse. Man kan ju aldrig jämföra känslor så, men får en känsla av att jag reagerar starkare iaf på dålig musik.
Skotträdd, ja, ordentligt. Ballonger är inte kul. der="0" alt="Tungan ute">

Nu är det kväll och jag är helt slut. Lämnat dottern på morgonen på förskola, hämtat ut ett paket, städat i köket, slagit in paket, ätit, åkt och hämtat dottern. Sen har vi ätit, tagit det lugnt och gjort natten. Jag tycker inte jag gjort något speciellt energikrävande, ändå är jag helt slut...

Även om jag inte har diagnosen (iaf än) så är jag så säker på att jag hittat rätt att det nästan är en sanning för mg nu... Men jag tycker nte att det i så fall inneburit bara massa besvär för min del. Mycket goda egenskaper kan jag också koppla till det. Tycker att samhället i allmänhet borde se mer på de bra egenskaperna som ofta kommer med. Där tror jag samhället har mycket att hämta.

Vilka fördelar ser ni med add/adhd?

Ännu en sak jag undrar, några som har synestesi?
dia.org/wiki/Synestesi">http://sv.wikipedia.org/wiki/Synestesi

Jag skulle också varit helt slut. Jag är helt slut vid 17-18 oavsett om jag inte gjort ett skit. Haha ballonger ja. Gud vad jag hatar ballonger, får panik av dem. Satt alltid i hörn på kalasen som liten och höll för öronen och grät, typ. Mina stackars barn kommer aldrig få leka med dylika hemma.... Jag har inget jättelikt musikintresse, men jag sjunger, fotar, målar, skriver, virkar, syr, designar, skådespelar och.. tja jag gör väl allt kreativt utom att dansa i stort sett (noll taktkänsla och smidig som ett kylskåp). Mina goda egenskaper är mitt driv när något är intressant, hyperfokuseringen, kreativiteten, hoppeliskuttigheten, snabbtänktheten och förmågan att se saker för vad de är genom alla lager. Inbillar jag mig :p Vet ju inte hur jag hade varit utan adhd heller ;) (om jag nu får diagnosen)

<div id="forummessagefooter">http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/div>

Glömde svara på sista. Ingen aning, men jag kombinerar mycket med färger och känslor. Både tex siffror men också händelser och personer. Känslor liksom. Som ett exempel: Min son är sand (beige..eh svårt att beskriva men ser exakt nyans framför mig) och min dotter är sammet (svart sådant). Och nu låter jag helknäpp. Har också alltid haft en grej som handlar om tjocklek. Håller jag tex ett ciggpaket mellan tumme och pekfinger, så känns tjockleken "fel" och jag känner obehag. Medan tex kanske en tändsticksask känns ok/bra. Ehum, har ni ringt efter männen i vita rockar nu? :p

<div id="forummessagefooter">http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/div>

Jag är också livrädd för ballonger. Min stackars unge får inte ha sådana hemma och vet själv varför även om det är lite pinsamt att säga dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> Blir rädd för alla plötsliga höga ljud. De behöver inte ens vara särskilt höga för att jag ska bli rädd. Jag blir tom rädd för mitt eget larm på morgonen. Attack-vaknar på en millisekund och trycker snooze innan första pipet är över. Behöver jag säga att jag är den konstanta barnvakten vid 12-slaget på nyår? I 20-års ålder blev jag övertalad att kolla på raketerna på fyllan. Det slutade med att jag satt på huk gråtandes med händerna för öronen, nere vid en källaringång till huset. Oväsen överhuvudtaget stör mig efter en stund mer och mer och mer, tills jag får totalt spel. Och jobbiga småljud som tickande väckarklockor osv går helt bort när man ska sova.

När jag tänker efter har jag inte bara svårt för viss sinnesstimulans utan jag har även svårt för nästan ALLT som händer snabbt och plötsligt. Jag är onormalt rädd för plötslig smärta, som stänk vid spisen, sprutor, insekter som kan bita/sticka, gynundersökningar osv. Jag klarar inte heller plötsliga ändringar av planer i sista sekund. Jag har ett enormt kontrollbehov helt enkelt och blir rädd, arg, ledsen när jag förlorar kontrollen.

Nu när jag läst här får jag mer upp ögonen för mitt eget beteende också. Satt på julmiddag med jobb i dag. Kunde inte fokusera eller hänga med i samtalen uan flikade in där jag hörde nåt intressant. Satt med armbågen på bordet och stötte huvudet mot handen av trötthet. Satt och glodde runt i rummet, på utsikten, pillade med ringar, bet på fingrarna, skakade med fötterna. Gick på toa 2 ggr för jag var "tvungen" att fixa läppstiftet. Dessutom var ju processen att komma dit i tid en sak för sig. Skulle vara på plats 12. Klockan ringde 9. Snoozade till 10.15. Orkade resa mig (trots insikt om tid och paniken som skulle komma) 11. Kom iväg en kvart för sent, skrek åt rödljusen, panikletade parkeringsplats, sprang till restaurangen. Kollegorna tittar på mig och frågar "stressad eller?", jag svarar precis som varje dag "som vanligt". Kom efter middagen på att jag skulle shoppa. Yrade runt i varuhuset på måfå, utan någon plan på vad jag skulle köpa. Hamnade på ett varuhus som inte hade det jag skulle köpa, fast jag egentligen vet detta, och fick därmed traska iväg. Kom mitt i allt på att jag skulle gå till frissan där och gjorde det.

Jag är såå trött på mig själv just nu. Här ser ut som fan hemma också. Har "glömt" vattna ett par veckor så blommorna är döende. Trots det blir jag galen på min väninna med ADHD och manodepressivitet. Hon är ju så jävla lat och oansvarig och taskig. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> Borde man inte fatta bättre när man har samma tendenser, även om de inte är på samma nivå? Förvisso kanske därför jag är en av få som stått ut med henne alla år. Och nu inser jag att jag har bytt ämne helt och avslutar! God jul!