ADD symptom hos vuxna

Nu har jag varit på de där.
Och fick fylla i en hel del blanketter och MAAAASSSOR med frågor...bläääh...
Och sen skulle hon kolla hur många poäng jag fick för varje fråga.. 

Hade man över 36poäng i ADHDpappret så finns de en misstanke, jag hade 65poäng, alltså ganska jävligt mkt! dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">
Och så kolla hon även autism, Hade man över 28, så finns de en misstanke... Jag hade nånting över 70, 76 tror jag? dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Så hon skulle skicka dom tillsammans med remiss till nån specialist. Och hon sa ju att jag överstigit gränsen med råge... d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif" alt="Obestämd" border="0">

Får vi se vad de blir... Hmmm..         

der="0" alt="Hjärta"> Gjorde och delade just en google-kalender kallad "family" med min man. 2012 ska bli mitt mest strukturerade år någonsin!

<div class="quote"><div class="quote-nick">Stövelkatten skrev 2011-12-27 19:54:51 följande:div>der="0" alt="Hjärta"> Gjorde och delade just en google-kalender kallad "family" med min man. 2012 ska bli mitt mest strukturerade år någonsin!div>

<div class="quote"><div class="quote-nick">finskaflikkan skrev 2011-12-27 13:10:26 följande:div>Som barn va jag HYPER som fan.... Enligt mamma och pappa så va jag som den där tasmanska djävulen eller va de kallas? Hahaha....
Eller ja Emil i Lönneberga e oxå en bra jämförelse på hur jag va... 
Tog sönder mkt, tände eld på gardinerna, kunde va elak mot andra barn... dth="15" height="15">
Förstörde mammas älsklingsmatta genom att slänga ägg och mjöl på den...
Rymde hemifrån flera ggr när jag va 7,8,9...
Kommit hem med polisbil 2ggr för snatteri av en chokladkaka...
så jag va verkligen INTE lätt att handskas med!!!    

Vet ju iaf bättre nu... dth="15" height="15">  

Sen va de nån som skrev om att h*n vart som euforisk om man hörde en bra låt/musik och de stämmer in på mig till 200%... Hör jag en grymt bra låt blir jag oxå de, om jag e hemma så kan jag börja städa, sjunga med låten, går och ler... Kanske t.om. får för mig massa braiga saker som måste fås iordning med!

Men e de dålig/sorglig musik så blir jag helt off typ...

Sen har jag en fråga... Hur är ni andra när de gäller jobb?
Kommer ni alltid i tid?
Kommer ni alltid iväg varje gång/dag ni ska jobba?
Hur är de med ångest/panik under arbetsdagarna?

För jag försover mig OFTA och får panik då och ringer och sjukanm mig... Därför jag inte kan ha heltid och ska helst bara ha kvällspass vilket jag tydligt bett dom att ge mig när dom ringer! (timmare).
Och ibland under resan TILL jobbet kan jag få sån panikångest attack så jag vänder hemåt för jag håller på dör... (tror jag)... Har märkt de nu när jag tänker efter att de e så de sett ut.. och tillslut vill ju ingen ha en kvar efts jag ofta e sjuk... Och de beror på min ångest till 95% men sen vet jag inte heller (tror jag iaf) VARFÖR jag får ångesten... d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif" border="0" alt="Obestämd">

Jaja... Hoppas ni fattade vad jag menade iaf!                    div>Jag var inte så där vild att jag eldade upp gardinerna som barn (mina egna barn däremot har gjort det), jag bara skulle pilla på allt tills det gick sönder och testa allt som att hälla vatten i bensintanken, hälla ut ett fat olja i bäcken för det blev fina mönster, tömma en tandkrämstub i pappas hemmagjorda vin som stod och jäste, spola ner kläder i toaletten så det blev stopp å de fick ringa slamsugare mm. Och jag blev alltid så oerhört ledsen när jag fick skäll sen, det kändes så orättvist för jag hade verkligen ingen aning om att man inte fick göra så det var som att de begärde av mig att kunna läsa tankar eller se in i framtiden. Skulle jag ha tänkt på det INNAN, liksom? Hurdå?

Försover mig gör jag oftare än vad jag känner är okej (oftare än de andra) men oftast sover jag bara väldigt dåligt och alldeles för lite för att jag är så rädd att försova mig. Tycker det är så oerhört fruktansvärt pinsamt att bli sen och det tog lång tid innan ag bestämde mig för att det är bättre att ta tjuren vid hornen och gå dit å skämmas än att ringa å sjukskriva mig titt som tätt, för de fattar, och det är ännu pinsammare! Fram tills jag blev typ 26 har alla mina anställningar slutat med att jag har fått nog å inte orkat mer å bara gått därifrån å aldrig hört av mig igen. Varit arbetslös mycket alltså. Jag har inte gått i gymnasiet så det var att gå hemma sen högstadiet var slut, å redan då hade jag redan varit hemmasittare de två sista åren. Det jobbet jag är på nu bara hamnade jag på, ren tur. Jag hoppas jag blir kvar tills jag dör dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> för det är kul och jag kommer aldrig klara av att styra upp allt arbete som krävs för att vara jobbsökande igen. 
Tror ändå i alla fall att jag brukar vara uppskattad på de jobb jag varit på, tills jag bara drar då dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> Jag är ingen latmask som försöker smita undan direkt och vet jag bara vad jag ska göra så behöver jag inte låsa mig. 

Det här med att försöva sig händer inte mig. Jag hatar att vara sen så jag går alltid upp minst 2 timmar innan jag skall nånstans så att jag kan göra mig iordning, kolla så att allting är med kanske äta om jag känner att jag hinner. om nån detalj inte går som jag vill så blir jaf helt matt och ofocuserad för att då är inte dagen rolig längre, jag misslyckades juh.fruktansvärd känsla att känna att man inte duger:(

Min syster skall alltid få mig att lyssna på nån låt hon hittat, men jag klarar det inte. Jag blir så irriterad för jag är kan inte lyssna på en hel låt bara sådär. Jag lyssnar lite ibörjan sen klarar jag inte mer. Bättre att sätta på en låt när jag gör nått annat som att laga mat eller vika kläder annnars vill jag ha det helt tyst.

är det fler än mig som inte klarar av att endast kolla på tv? Jag kollar på tv, surfar på mobilen och ritar, skriver ja typ allt kreativt man kan göra, tex sy och det helst för hand för det kan jag kontrollera.

jag är rädd för allt jag inte kan kontrollera, som högt ljud( ex stor lasbil som kör förbi mig ), mörker, mina barn!

Och jag litar inte på någon, vilket min sambo tycker är grymt jobbigt : /.

Jag har också haft sjukt jobbigt i skolan, klarar inte pressen och när jag blir tillsagd att jag måste lära mig nått så går det oftast inte. Lärde mig klockan när jag gick i 5 och kan fortfarande inte hela gånger tabellen. Under gymnasie perioden pendlade jag 2 timmar till skolan en väg, och hade ofta riktigt panik ångest över att åka dit. Känns som att man skall dö om man är kvar.

relentless- (jag kan inte citera, gah!) Det där med att inte fatta hur det blev så fel känner jag igen SÅ mycket! Trots att jag blev tillsagd "böj inte plastskeden sådär, den kommer gå sönder" så kunde jag liksom inte låta bli, och sen blev jag så oerhört ledsen när jag fick skäll, för det var ju liksom inte meningen ATT den skulle gå sönder. Kunde liksom inte hjälpa mig själv, det bara blev. 
Jag känner fortfarande så; händelser och göromål som för mig är helt självklara kan min sambo tycka är helt korkat, "du fattar väl att man inte kan göra så!?" ehm... nej, det gör jag faktiskt inte. der="0">

 

Hej alla här.

För att göra en lååång historia kort:
Jag misstänker att min dotter (18 år) har ADD. Både hon och jag känner igen massor av det ni beskriver här i tråden och hon får höga "poäng" i tester på nätet.
Vi har bestämt att gå vidare med detta och försöka få en utredning. Hon är helt införstådd med att jag tar tag i detta och vill ha min hjälp med alla kontakter. Ingenting underlättas ju av att hon fyllt 18...

Tyvärr har hon blivit utskriven från BUP under hösten så nu måste vi vända oss annanstans. Jag skulle vilja ha goda råd och input från er som gjort denna resa.

Min tanke är att skriva en egenremis och skicka den till vuxenpsyk. Om det nu är där man gör såna utredningar på vuxna?
Hon har flera år bakom sig med bup- och soc-kontakter. Därför känns det som att vi kan hoppa över steget via vårdcentralen.

Tacksam om någon vill ta sig tid och berätta hur ni själva gått till väga!
// Vitamin

Anonym söker svar: Så är de för mig med! Har fått skitmånga kommentarer på både blogg och IRL av vänner, utomstående/familjen... Om att jag alltid ser sur eller arg ut...
Nej de ÄR så jag ser ut.. Och ibland kan jag bli riktigt ledsen och arg DÅ efts dom inte fattar och så blir vi osams på nå vis... En nära vän VET iaf att jag inte är sur eller arg utan de e så... Och de e så skönt att iaf nån fattar..

 

Usch idag e ingen bra dag alls!!! dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Igårkväll höll jag på somna runt 18tiden på soffan, befinner mig typ i gränslandet mellan vakenhet och sovandet.. Då jag helt plötsligt vaknar till av att de känns som jag inte får luft, att jag håller på dö..
Hade skitsvårt att få igång första andetaget och sen va paniken igång...
vart skakig och kunde inte somna om... dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Iaf.. Så blir klockan runt midnatt nu och håller på somna om igen... Och nu så vaknar jag av att de kändes som färgen, livet, vad man nu kallar de håller på förvinna ur min kropp... Kändes som hjärtat hade stannat.. Och jag va säker på att jag va på väg att dö igen... Då jag sätter mig upp och nu e paniken ett faktum och även denna natt vart en sömnlös skitnatt... dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Och jag fattar inte VARFÖR de ska hända????? För de kommer så plötsligt liksom... Och ALLTID precis JUST då jag håller på somna!!! 

Inte kunnat sova på 2-3veckor nu ordentligt alls på nätterna... Vet att jag har sömnparalys eller va de kalldes nu... Men detta som hände inatt kändes inte som de....

Nån som känner igen sig eller hört nåt detta?