BeaBee

Äldre 17 Feb 11:41

4160 svar

ADD symptom hos vuxna

strulmaja skrev 2011-02-17 00:46:14 följande:

Jag har många projekt och idéer, en del påbörjade, andra som stannat i tanken men som jag ofta tänker på och planera för. Te.x:

* renovera barnens rum (delvis påbörjat)

* sortera och lämna kläder och annat grejs till secondhand-butik (påbörjat och delvis klart men jag tycks aldrig komma iväg till den där butiken)

* framkalla massvis med bilder och rama in (ett par ramar inhandlade men inte mer)

* organisera upp hemmet bättre med hjälp av diverse boxar och förvaringslådor (påbörjat och typ klart i 1½ rum, bara sisådär 4-5 rum kvar)

* kontakta och träffa vänner jag inte träffat på bra länge och som hört av sig och undrar vart jag håller hus (påbörjat men den där träffen blir aldrig av)

* börja träna (påbörjat i 2-3 dagar för att sedan skita sig. Nu: ingenting)

osv, osv...

Oj nu postades inlägget av sig själv!

Det jag har som jag borde göra;

* Skicka in A-kassepapperna
* Skicka in arbetsprover och ansökan
* Måla klart listerna i sovrummet som är 75 % klara
* Börja träffa mina vänner igen, energin räcker inte till för det. Samma sak påbörjat men träffen blir aldrig av.
* Slutföra ett jobb på företaget, jag tycker att 15 000 kr rätt ner i fickan borde vara tillräckligt motiverande för att skicka iväg fakturan men icke då.
* Slutföra en film för min arbetsgivare

Idag ska jag iväg på mitt första samtal på öppenpsyk och det ska bli så skönt att få komma igång och göra något!

BeaBee

Äldre 18 Feb 19:13

#2241

Samarkand skrev 2011-02-17 12:15:17 följande:

Du får gärna berätta sen hur det var och hur det gick på psyk. :)

Hej,

Det gick rätt bra, just nu är det samtal några gånger med en psykolog som sedan kommer att bedömma om det finns skäl för en utredning. Just denna gång pratade vi allmänt om mitt liv, vad som har hänt, vad jag har gjort osv på tisdag ska jag få fylla i några papper som jag tyvärr inte hann se innan parkeringstiden tog slut. Men jag fick förtroende för psykologen i alla fall.

Nu idag har vi fått hem vår lilla kattflicka och vår hankatt sedan tidigare på 3,5 år är fly förbannad på mig och min sambo. Vi får inte ta i han och gör vi det så biter han oss. Han har fräst någon gång åt den lilla men när hon fräste tillbaka så sprang han och gömde sig under sängen så han ger sig inte på henne. Hur gör man med en katt som blir så här? Jag vill ju inte att han ska känna sig åsidosatt så jag tänkte gosa riktigt mycket med honom nu ikväll men som sagt jag får ju inte ens ta i honom.

Någon som är van vid katter och har något tips? Samarkand kanske?

BeaBee

Äldre 18 Feb 21:56

#2244

Oj tack för det där långa svaret! Katthemmet kom hit med lilltjejen och när tjejen var här så fick de träffas för att se hur det gick och lilljejen är den tuffaste jag någonsin har sett. Hon vandrar runt här och bryr sig inte alls om att vår hankatt följer efter henne och nu ligger hon och sover i mitt knä. Nu har Dennis (hankatten) lugnat ner sig lite och verkar mest vara nyfiken men jag ska låta han vara tills han kommer till mig. Jag har gett han kattgodis och såg till att vi var själv i köket när han skulle få mat.

Vi provade att stänga in lilltjejen i vårt sovrum men det slutade bara att båda satt på varsin sida om dörren och skrek. Dennis försökte bryta upp dörren för att komma in så nu är hon som sagt ute i lägenheten igen.

BeaBee

Äldre 20 Feb 22:41

#2261

Alle skrev 2011-02-20 22:14:22 följande:

Vad roligt! Alla verkar köra Zumba nu förtiden...
Jag har testat Yoga - det var skrattretande....men har hört att det ska ge bra resultat på människor med ADHD/ADD.
För mig så är ett sätt att varva ner att spela spel typ Tetris, Bejeweled på FB - då blir det tystare i hjärnan.

Haha ja jag sätter mig med tetris på mobilen när jag vill ha lite lugn och ro i huvudet. Yoga gjorde allting värre, jag klarade helt enkelt inte av det. Jag blev uttråkad, extremt rastlös och funderade på att gå därifrån efter 10 min, en ren plåga alltså.

BeaBee

Äldre 21 Feb 13:54

#2270

Samarkand skrev 2011-02-21 13:17:50 följande:

Känner verkligen igen mig i din inledning. Jag hatar verkligen när folk inte fattar vad jag menar på en gång. Sånt får jag nästan raseriutbrott på. Mitt ex tyckte detta var jättejobbigt . Ju mer han sa att han inte förstod ju mer frustrerad blev jag och blev arg på honom och på mig själv. Klarar heller inte att stå i kö i mer än 1 min. Eftersom jag själv är en person som har tempo hela tiden, går och pratar snabbt så vill jag att alla andra är så också. Sega människor på stan som går så långsamt framför en gör mig galen. Jag tycker trottoaren borde delas in i 2 delar; en för de snabbgående och en för de långsamma människorna. Då skulle många av oss slippa bli så stressade och frustrerade som vi blir. :)

Haha gud vad jag känner igen mig! Igår höll jag på att få ett psykbryt när kön på cafét gick extremt långsamt. Jga klarade inte av att stå där. Eller när folk går långsamt, stannar och bara är allmänt i vägen. Har jag planerat att gå någonstans så ska helst ingen komma ivägen. Jag och mamma hade en diskussion om det där igår och hon är precis likadan som jag till skillnad att hon nu vid 54 års ålder har lärt sig att hantera det.

BeaBee

Äldre 22 Feb 09:32

#2274

Samarkand skrev 2011-02-21 20:19:14 följande:

Oj, kan man lära sig hantera det? ;)

Efter att ha gått stresshanteringskurs och terapi i många år efter en utbrändhet så kan man tydligen det. Jag däremot är inte så hoppfull utan jag fortsätter nog att irritera mig på alla söndagsbilister och söndagsshoppare. Ser dom inte att jag har ett mål som jag snabbt ska till??

BeaBee

Äldre 22 Feb 09:35

#2275

Nu har jag varit på andra besöket för utredningen och hon frågar om allt mellan himmel och gjord och vi har nu hunnit fram till gymnasiet.

En fråga bara, eftersom ingen har uppmärksammat att jag har koncentrationssvårigheter och svårt att sitta still under skolgången så är det kört för mig att få min diagnos? Jag hade ju det men det är ingen som har uppmärksammat det. Sen så har jag alltid utan problem klarat av skolan men utan att jag behövde göra något egentligen tyder äve det på att jag inte får någon? Jag har ju haft väldigt lätt för mig men jag har ladrig gjort det jag ska i hemuppgifter och sådant.

BeaBee

Äldre 22 Feb 10:38

#2277

Samarkand skrev 2011-02-22 10:06:48 följande:

Jag är inte så hoppfull för egen räkning heller, jag skulle gärna vilja ändra på min inställning dock. Men man kanske får se det som ett projekt som sträcker sig över några år. :)
I Stockholm, speciellt i Hammarby Sjöstad, retade jag mig på alla mammor/pappor med barnvagn som gick i bredd så att man inte kom förbi dem. Gissar att jag nog själv hade varit sån om jag hade fått barn, men det stör mig ändå. Förstår att de har all tid i världen att promenera och snacka på, men hallå, tänk lite på oss andra.! :)

Detta var mitt morgoninlägg.

Lade ut en annons igår för mitt blivande företag, och fick ett svar redan efter en timma. Det tycker jag var rätt coolt :) Men så blev jag jättenervös. Tänk om det är det enda svaret jag får eller ännu värre, tänk om jag får jättemånga nu på en gång innan jag ens har startat upp företaget?? Huaa! Usch vad man oroar sig för ingenting.

Men oj vad roligt!! Tänk positivt, shit vad kul att jag redan har fått svar istället för att bli rädd för att du inte får några fler :)

Haha ja Hammarby Sjöstad är ju lite som det är, jag bodde där ett tag och jag höll alltid på att få panik när jag skulle ta mig någonstans. Väldigt mycket föräldralediga människor på ett och samma ställe!

BeaBee

Äldre 22 Feb 10:52

#2281

strulmaja skrev 2011-02-22 10:49:18 följande:

Jag läste en bok, minns inte vilken det var nu, kanske Vuxna med ADHD/DAMP. I alla fall, där fanns en kvinna som satte ord på hur jag upplevt det genom alla år, både då jag går och kör bil - att alla andra rör sig i slow motion. Sen fick hon sin diagnos (ADHD) och då gick det upp för henne att alla andra höll en "normal" takt medan det i själva verket var hon som var den som var otålig.
Känns det igen?

Japp, jag har alltid tyckt att min pappa är långsamast i världen, även mamma har tyckt det (samma problematik). Men nu har vi insett att det inte är han det är fel på. Stackars pappa, som vi har stressat han genom åren.

BeaBee

Äldre 22 Feb 15:03

#2289

strulmaja skrev 2011-02-22 11:11:35 följande:

Jag glömde det mest väsentliga (som vanligt). Jag tror inte att det ska vara några problem att få diagnos, varken för dig eller mig eller någon annan som inte haft jätteproblem i skolan. Man måste ju se till helheten eller hur? Och alla, även vi med ADHD, är olika.

strulmaja skrev 2011-02-22 11:41:19 följande:

Bea: Hur ser det ut på jobbfronten framöver? Har du mycket att göra?

strulmaja skrev 2011-02-22 11:59:45 följande:

Beeeeeeeeeeeeeeeeeeeeaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!

Nu är jag här, jag sov på maten nån timme :) och snart är jag arbetslös så tid finns! Jag har svarat på ditt mejl!!

I allafall så är det otroligt skönt att höra att det är fler som inte har fått kommentarer av lärare! Jag kände mig som en bluff när jag satt där och sa att nä ingen kommenterade det.

BeaBee

Äldre 24 Feb 13:16

#2297

strulmaja skrev 2011-02-24 13:12:12 följande:

Less är bara förnamnet. Självföraktet äter upp mig snart.
Jag har också tänkt att jag nog måste minimera och få undan mer saker. För ju stökigare det är, desto sämre mår och fungerar jag. De svårigheter jag redan har med att överblicka osv blir 10 ggr värre på en plats där det är rörigt. Och rörigt är det här. Allt ligger huller om buller. Tyvärr har jag ingen sambo som verka störas av det heller. Han kanske också har någon störning, vad vet jag. Jag störs men är inte förmögen att rensa upp i röran. Han störs inte men har förmågan.

Det finns väldigt mycket fördomar och förutfattade meningar om ADHD. Många tycks inte ens veta om eller förstå att vuxna kan ha det och när en vuxen kvinna säger att hon har det känns det som om det är mindre acceptabelt än om en man säger sig ha det. Jag upplever att det är mer OK att en man är strulig. Han är ju bara en man och många ser ju tyvärr ner på det manliga könet och när en man inte klarar av att ta hand om sitt hem är det ingen som reagera märkbart. Allt han behöver är en kvinna. Typ. Men en kvinna som inte kan ta hand om sitt hem eller knappt sig själv, som strular till det, som kommer ovårdad med oborstat hår etc - ja, då är det genast något som inte stämmer. Vad är det för fel på henne? Hon måste vara allvarligt sjuk. Psykiskt störd. Hon kanske dricker och missbrukar? När man säger att man (förmodligen) har ADHD tror folk man skämtar. För alla vet ju hur människor (barn) med ADHD är..... *suck*

Jag har en sambo som inte klarar av att ha det stökigt så ja ni kan ju kanske förstå vad det bråkas om mest här hemma men nu har vi fått det att funger (peppar peppar) vi har bestämda dagar där vi gör allt och på min dag så har jag hela kvällarna på mig att göra det för han jobbar natt. Det fungerar än så länge men det är tufft kan jag säga. Jag har även fått välja vilka av hushållssysslorna som jag vill göra, de som är minst jobbiga. Tvätta kan jag göra men jag får aldrig upp tvätten från tvättstugan i tid så det får han sköta osv. Herregud skulle någon av mina kompisar höra det här så skulle dom tro att jag är knäpp. Det är väl knappast jobbigt att gå och hämta tvätten? Jo det är det.

BeaBee

Äldre 24 Feb 14:41

#2301

Alle skrev 2011-02-24 13:46:25 följande:

Den allmänna skötseln av hushållet och barnen har blivit en jättepuck här hemma

Vi bråka jämt och vårt förhållande är bajs just nu....
Sambon ogillar starkt när det är stökigt och sunkigt OCH DET GÖR JU JAG OCKSÅ!!! Fast han inte riktigt tror mig...
Vi har ett schema med anvarsdagar, det funkade bra i början...men nu lite si och så.
Jag säger som du BeaBee - Det är väl inte jobbigt att diska lite? Det är ju bara att göra det - Nä, det är det inte....

Ja vi har precis likadant som er här hemma. Min sambo tror mig inte heller när jag säger att jag inte heller vill att det ska se ut så här här hemma. Han har visserligen fått ökad förståelse fr mig men han glömmer bort det mellan varven..

BeaBee

Äldre 24 Feb 15:50

#2303

Alle skrev 2011-02-24 15:20:07 följande:

Min menar på att det lär väl inte påverka honom så mycket om jag får en diagnos eller inte...

Så där är dte här med, jag säger att om jag själv förstår vad som händer med mig och om jag ev får medicin så måste man kunna få livet att fungera någorlunda men ja varken han eller jag är särskilt hoppfull mellan varven

BeaBee

Äldre 24 Feb 22:19

#2305

strulmaja skrev 2011-02-24 13:36:34 följande:

Sambon och jag har försökt att upprätthålla något slags städschema men det funkar bara i några dagar sen faller allt.

Det här du skriver om tvätten påminde mig om en sak. Jag har tidigare alltid sagt: Om jag bara bodde i ett hus så skulle allt bli bra och lättare, om jag bara hade en bil...., om jag bara hade det och det. Jag inbillade mig verkligen att saker och ting skulle bli enklare, ja t.o.m normala då, men nu har jag insett att det blir aldrig annorlunda. ADHD symtomen försvinner ju inte bara för att jag flyttar, byter pojkvän eller vad det nu är jag gör.
Idag bor jag i hus istället för lägenhet och saker och ting är fanimej inte enklare. Jag startade en maskin tvätt av bara farten i morse (egentligen skulle jag leta rätt på ett par strumpor åt sonen) och där ligger den än, tvätten, trots att den varit klar i säkert tre timmar nu. Dock ska det sägas att jag helt hade glömt bort den tills jag läste ditt inlägg men istället för att bara gör det, sitter jag här och om jag känner mig själv rätt kommer jag sitta här tills det är dags att hämta barnen. Jag minns hur jobbigt det var att gå ner i tvättstugan och hämta tvätten när jag bodde i lgh. Nu har jag tre m till tvättstugan men det är fortfarande lika jobbigt. Ingen skillnad alls.

Jag har tur att jag har den underbara sambo som jag har eftersom han aldrig ger upp på att försöka göra allting lättare för mig och just det här med tvätten var en stor seger. Han hatar att tvätta och jag får inte upp tvätten från tvättstugan och det löste vi med att jag alltid tvättar och hänger alla maskinerna men han har alltid ansvaret för att hämta den då han kommer hem från sitt nattjobb.

Det där med "Om bara" känner jag verkligen igen. Så har jag varit hela livet men det konstiga är ju att man alltid tror på sig själv. Numera så misstror jag mig själv, är det det här jag vill eller är det bara ADHD:n som talar?

BeaBee

Äldre 6 Mar 20:00

#2343

Anonym (ANNA) skrev 2011-03-06 19:43:10 följande:

Oj så olika det är. En vecka efter att min egenremiss kommit in så fick jag en inbokad tid hos kurator. På tisdag så har jag mitt första samtal.

Vad händer sedan? Någon som vet?

Vad jag har förstått så kommer man först till någon som ska göra en "screening" för att se om man ska göra en utredning. Jag har mitt tredje samtal nu på onsdag och jag kunde tydligen räkna med 4-6 st innan hon fattar beslutet om jag ska utredas.

Väldigt krångligt system tycker jag i alla fall

BeaBee

Äldre 6 Mar 21:55

#2346

Anonym (ADD) skrev 2011-03-06 21:48:52 följande:

Ja så var det ju här oxå, håller med att det är krångligt, önskar att man kunde ha samma person genom hela processen.Tar det så många möten innan hon kan bestämma det ? Min psykolog sa till mig att det skulle räcka med 1 eller 2 gånger bara, då skulle vart möte ta ca 3-4 timmar åt gången.

Hmm mysko, kan väl bero på att våra möten är på 45 minuter då. Man hinner inte med någonting. Vi har just hunnit prata om gymnasiet så det är ju 7 år till som ska gås igenom. Men jag är mest oroad för att de inte tycker att jag behöver en utredning just för att ingen lärare har uppmärksammat mig. Jag gled igenom skolan utan att göra något väsen av mig men jag hade en massa andra problem, ätstörningar och sånt som de uppmärksammade istället. Sen så har jag väldigt lätt för att lära så jag behövde aldrig plugga hemma men de ämnen där man var tvungen att göra saker hemma lyckades jag snacka mig ur att dom skulle ta bort ämnena från mitt betyg så de syns inte alls. Så nu har jag reducerat program fårn gymnasiet istället men gott och väl så att det räckte för att få slutbetyg.

BeaBee

Äldre 13 Mar 01:47

#2408

Anonym (vill veta) skrev 2011-03-11 19:11:46 följande:

har sån ångest nu när jag skickat iväg remmisen. Tänk om jag inte skrev tillräckligt utförligt, tänk om det kommer ta flera år innan jag får komma på utredning, eller att jag inte får komma alls, Blää jag går och tänker på detta hela tiden. Jag har troligtvis dyskalkyli också, men mycket av symtomen går ju in i varandra med add. utreder de för dyskalkylin också?
Jag tycker jag blir mer irriterad och snäser på barnen fast jag inte vill det. är så trött hela tiden. jobbade idag och tyckte att jag gick i sirap, ingen energi alls,gjorde det jag skulle men inte mer.Känns som om man spelar ett spel, tänk om de visste hur jag egentligen va, känns som om jag inte fattar nått ibland. depp, depp :(

Ett tips är att ringa in själv, det gjorde jag när jag "skickade" en egenremiss. Jag ringde helt enkelt och berättade för personen vilken problematik jag hade och hur livet var för mig och det funkade riktigt bra. Jag är nu på en så kallad screening där de ska fatta beslut om jag ska utredas vidare.

Jag har bland annat fått fylla i en massa formulär om adhd och även om asperger men det passar inte in på mig alls. De är med andra ord inte låsta till att du själv skickar en remiss om add/adhd utan de kollar mer saker på en gång. Jag har varit på 3 möten och ska väl åtminstone på 2 st till innan hon fattar beslut men det verkar gå snabbare på vissa ställen.

BeaBee

Äldre 15 Mar 20:37

#2410

allmänt skrev 2011-03-15 15:12:25 följande:

Ville bara berätta för nån att jag varit på vårdcentralen idag (efter att jag gick fel och in på en gymnasieskola haha! typiskt.) och träffat en läkare. Jag beskrev mina problem lite kortfattat och hon sa självmant att hon misstänkte ADD/ADHD, så en remiss skall skickas!

Himla skönt att hon tyckte det själv också! Då känns det som jag har lite kött på benen här. Skall få prata med en kurator under tiden jag väntar på min remiss.

Skall även samla ihop lite länkar och skicka till min mamma att läsa, så hon är beredd om det går till utredning. Eller kanske främst så hon vet vad jag sysslar med här och VARFÖR jag gör det.

Steg ett - check! Ett hundra miljoner to go :P

Oj vilken tur du hade med läkaren! Min läkare sa bara nej men igångssättningssvårigheter är väl inget problem det är ju bara att göra! och sen sa samma läkare att nej du har inga sömnproblem du är ung och ni har inte det.

När jag frågade om han ville försörja mig när jag blivit sparkad från jobbet just för att jag aldrig somnade innan kl 6 på morgonen så fick jag mina sömntabletter. Remissen för adhd-utredning fick jag dock fixa själv.

BeaBee

Äldre 10 May 06:55

#2681

Anonym (ADD) skrev 2011-05-09 23:38:39 följande:

Aha, det förklarar saken, jag tackar för all information, tur att du finns här som kan förklara ett och annat för oss som ej förstår allt

Jaha, skulle någon sån komma hem till mig nu så skulle jag aldrig få min diagnos för just nu är jag hyper. Jag och sambon kämpar även stenhårt med att hitta vägar runt mina svårigheter så att vi ska få ett fungerande liv tillsammans. Vissa veckor fungerar det men vissa veckor är det kört. Vi har lagt upp ett schema som inte under några omständigheter får brytas. Finns det inget val för mig så blir det liite lättare att sätta igång.

Vi har delat upp städuppgifterna och andra saker som måste göras i ett hem där han har tagit allt som jag har svårt att göra. Tex avsluta allt jag påbörjar. Jag påbörjar städningen med dammsugning osv och sen avslutar han det. Jag påbörjar tvätten genom att slänga i alla maskiner och hänga så får han sen plocka upp det och lägga in i skåpen. Jag plockar in i diskmaskinen (som vi tack gode gud äntligen har fått) och han plockar ur.

På det här sättet får vi en någorlunda fungerande vardag tillsammans.

BeaBee

Äldre 18 May 23:23

#2693

Jag är ju som jag nämnt på utredningssamtal för att se om jag ska gå vidare bla bla bla ja jag vet inte vad jag gör egentligen men det jag känner är att en diagnos skulle betyda allt för mig för jag har alltid kännt mig som det svarta fåret. Jag har alltid satt mig själv i skiten med mina impulser, alltid varit den som har mått dåligt, alltid den som har varit självdestruktiv osv osv. Jag har en kompis som är den lilla ängel, har gjort allting rätt. Ja hon är perfekt och har noll förståelse för mig, hon har alltid fått mig att känna mig otillräcklig och har alltid varit dömande.

En diagnos skulle vara en förklaring till varför jag är som jag är. Att jag inte är knäpp, oduglig och värdelös.Så vad sjutton gör jag om det visar sig att jag inte har adhd?

ADD symptom hos vuxna

INNEHÅLL