ADD symptom hos vuxna

Hur menar du nu? Att man kan få diagnos ADHD utan genomgången utredning? Jag vägras ju t.o.m medicin för att jag inte har ngn diagnos, än.

Ja samma här. Ringde psyk för ett par veckor sen, grät o beklagade mig. Situationen var (är) ohållbar och jag frågade om det finns NÅNTING dom kan göra, medicin, vadsom, under tiden jag väntar på utredning. Till svar fick jag: Nej, utredning först, sen medicin.
Men då är det alltså inte så?

Detta trots att två specialistläkare redan uttalat sig preliminärt om att det är mycket troligt att det är ADHD.
Förstår ingenting.

Tack för svar. Jag är kluven till medicinering. Inte det att jag inte vill testa, det kommer jag att göra. Men om jag börja nu kanske utredningen blir missvisande och det vill jag ju inte. Å andra sidan är det jävligt påfrestande att gå runt såhär och må apa. Jag skulle inte påstå att jag mår psykiskt dåligt, att jag är deprimerad men självförtroendet har nått botten och det och alla mina tillkortakommanden tär både på mig och mina relationer, inte minst den till min sambo. Så, om jag inte få börja medicinera med te.x concerta tycker jag att man kunde erbjudit mig något humörstabiliserande, NÅNTING, i väntan på att utredningen ska bli klar. För det kan inte vara meningen att man ska må såhär, ha det såhär. Jag orkar snart inte med mig själv mer, orkar inte ta mig an vardagens alla ansträngningar bara för att misslyckas om och om igen.

Hjälper den dig?

Om detta stämmer så tänker jag ta upp det med läkaren imorgon.

En sak dock. Om man sätter in medicin innan diagnosen är fastställd, kan inte testningen bli missvisande då? Eller menar du insättning av medicin efter endast en klinisk bedömning där man bestämt sig för att inte gå vidare med screening etc?

Jag blir så glad när jag läser om dina och andras berättelser om hur ni blivit hjälpta av medicinen. Du anar inte hur mycket jag önskar att jag själv fick den hjälpen.

Angående missvisande testning och det jag skrev om. De tester jag tänker blir missvisande om man är under medicinering är främst de datoriserade testerna. Frågeformulären har jag redan fyllt i, så den biten är redan avklarad. Om jag skulle svarat annorlunda på vissa frågor med te.x concerta vet jag inte. Då skulle jag fått svara utifrån hur jag var innan medicinering då, att jag är oförmögen till att organisera och strukturera etc. Men testerna på datorn som vissa får göra-det vore konstigt om resultaten där inte blev annorlunda med medicin. Det kanske är oviktigt, vad vet jag. Men någon anledning måste det väl finnas till varför vissa vårdinstanser vägra sätta in medicin innan diagnos.  

Tusen tack för svar!

Jag har alltid undrat varför det skiljer sig så beroende på i vilken kommun man bor, vilken vårdinstans man vänder sig till etc. Är det så svårt att sätta upp som en mall som alla vårdgivare sedan följer? Det borde vara det mest rättvisa och minst förvirrande för samtliga inblandade. Som det ser ut idag känns det lite som ett lotteri och man vet aldrig vad man kan förvänta sig. Man ska vara glad och tacksam om man får hjälp överhuvudtaget känns det som, något jag tycker är fel. Men men... 

Ang screening och missvisande resultat. Jag kan säga om så att jag skulle då inte kunna ta ett sådant resultat eller en diagnos på allvar utan att ha genomgått en rejäl och uttömmande utredning. Ett samtal på 45 min kan omöjligt ge en full och rättvis bild. Säkert kan man (som dom gjort i mitt fall också) få något hum om vad som är "fel", åt vilket håll det lutar men jag anser att det krävs mer än ett eller två samtal för att sätta diagnos och det är inte annat än tragiskt (enligt mig) att få fastställd diagnos efter endast en klinisk bedömning.  

Nähe då har jag väl missuppfattat bl.a Hedmanpazios inlägg då.

Jo det var ju så jag förstod det, att det förekommer men tack och lov inte så ofta.