strulmaja

Äldre 28 May 21:17

4160 svar

ADD symptom hos vuxna

Anonym (sambo) skrev 2011-05-28 08:16:52 följande:

Wow vad fantastiskt det låter! Jag skulle bli så glad för min sambos skull om han kunde få känna en sådan skillnad i sitt liv. Och jag vågar inte ens tänka tanken på att han skulle kunna få planeringsförmåga!!

Grattis!

Förresten, en allmän fråga till er, om man läser om ADHD så verkar man ju ofta ha ett jäkla humör, med utbrott. Är det vanligt för just ADHD eller har man ofta det vid ADD också? Jag bara tänker på min sambo som absolut inte har något hett temperament utan snarare har en lååååång stubin. Visst, OM han väl blir arg så blir han det rejält, men annars är han ju tvärtom otroligt inbunden. Nästan mer inbunden ju mer bekymrad han är. Så det är jättesvårt för mig som sambo att veta hur han mår, vilket var lite jobbigt när vi satt och läste symptomlistan här i TS och han berättade att denna punkten stämde: "Perioder av nedstämdhet och ångest kontra perioder då man känner sig mer tillfreds, glad och uppåt." Jag har varit blåögd kanske och absolut inte trott att han mår dåligt i perioder.

Tack!

Angående din fråga så kan jag bara svara för mig själv. Jag har väldigt kort stubin och kan "tända till" på helt (för andra) absurda saker. Innan jag började medicinera gick jag runt och kände mig konstant arg eller irriterad och jag har aldrig dragit mig för att visa det utåt. Men nu, nu känner jag inte av ett uns av denna ilska och är inte hälften så lättirriterad. Det är som om jag fått mer kontroll över mina känslor. Förut hade jag inget val kände det som. Något gjorde mig arg och jag reagerade på två röda. Jag fick liksom ingen betänketid, det fanns ingen bromsträcka. Medicinen har gett mig fler valmöjligheter och alternativ där jag får chans att faktiskt tänka efter först och välja om jag ska reagera eller inte.

Hoppas din sambo får gå vidare och utredas och kanske ev medicinceras. Jag har fått ett helt nytt liv känns det som och nej, jag överdriver inte. Jag är fortfarande chockad över hur annorlunda ALLT är med medicin och jag kan knappt förstå hur fan jag orkat leva i "det där" andra. Därför vill jag verkligen uppmuntra alla i samma sits att söka hjälp och se till att få den. Ni går miste om det där som kallas livet om ni inte gör det.

strulmaja

Äldre 28 May 21:34

#2765

Anonym (marmelad) skrev 2011-05-28 06:35:13 följande:

Jag mådde riktigt dåligt som tonåring. Fick äta anti depp medicin från och till. Till slut fick jag en diagnos: ADD av överläkaren på BUP och vart flyttad till vuxenpsykiatrin.

Jag fick prova concerta och mådde bra i några dagar, sen drack jag alkohol och fick en "blackout" och var tvungen att avsluta medicineringen i väntan på att en EEG skulle göras. Jag gjorde den och det fanns inget fel på mig så jag fick börja med medicineringen igen... men jag kom mig aldrig för att börja igen och tyckte jag själv mådde lite bättre... Kom aldrig på kallelser till psyk.

Efter några år känner jag att jag mår dåligt igen och får komma till en fysioterapeut och han vill att jag ska prova concerta igen, men då måste jag gå genom överläkaren som är ny. Hon vill att jag ska äta antabus i 2 månader och sen får jag börja med concerta+antabus i ett halvår. Just därför för att jag drack en gång så tror hon att jag kommer att dricka igen och hon vill inte ha det på sitt samvete om jag skulle bli dålig av kombination alkohol+concerta igen. Vilket jag anser är absurbt och även min fysioterapeut, men det är ju överläkaren som bestämmer.

Jag tackar NEJ till behandlingen av antabus då jag ALDRIG har haft problem med alkohol och vill därför inte ställa mig i kö tillsammans med andra alkoholister för att ta en hutt antabus under övervakning. En ren kränkning.

Nu har jag mitt första barn på 9 månader hos mig och känner att jag orkar inte mer. Jag mår riktigt dåligt och behöver hjälp! Vissa dagar är bättre och jag känner ingenting alls. Men så kommer vissa dagar och det är som en käftsmäll, mår så jäkla dåligt och jag vet inte varför... I need help!

Var i kontakt med vc för några dagar sen och fick träffa en urusel läkare som inte tog mig på allvar utan ville skriva ut antidepp medicin igen, bara sådär... Inte min husdoktor, ska ringa på måndag och be att få träffa min egen husläkare och så hoppas jag innerligt att jag kan få hjälp snarast och hoppas verkligen att jag slipper äta antabus nu...

Hej! Jag såg ditt inlägg i den andra tråden också men beslutade mig för att svara här. Jag vet iofs inte vad jag ska skriva men känner att jag åtminstone vill svara och visa att jag läst och sett ditt "nödrop".

Det är en jobbig sits du hamnat i och jag är nog inte rätt person att komma med något råd. Dessutom har du ju redan tagit initiativ själv och kontaktat VC och ja, det kanske kan vara en bra idé att diskutera saken med din egen husläkare och tar det därifrån. Jag hoppas verkligen det löser dig till det bästa för dig!

strulmaja

Äldre 31 May 23:36

#2768

Anonym (är jag galen?) skrev 2011-05-31 21:49:58 följande:

Ja, det är med färdigplanerade middagar. Rekommenderar det verkligen. Min kurator sa att "det är verkligen bra för sånna som dig....och andra barnfamiljer också".

Deppar verkligen för att jag aldrig får ordning på ekonomin, men har nu insett att det inte går och boendestödet föreslog Godman. Är det någon som har erfarenheter och är det ett misslyckande? Ska jag ta det erbjudandet? Vet inte vem jag ska diskutera det med, men jag vill verkligen ha hjälp och vet inte om det är ok att man låter någon annan ta hand om ens ekonomi, samtidigt så kan jag inte. Det går inte, hur jag än gör. Jag kan räkna ut avancerade ekvationer, men kan inte hålla i pengar i 2 dagar. Jag erkänner mig besegrad efter alla år och en ekonomi som gjort mig helt fucked när det kommer till kreditvärdig (och ändå har jag aldrig köpt saker på kredit).

Önskar jag kunde hjälpa dig men jag har noll erfarenhet av det där med God man. Jag har inte heller så god hand med ekonomin, aldrig haft. Och jag har medvetet hållt mig borta från avbetalningar och kreditkort för det skulle ruinera mig totalt. Varför jag klarar mig så bra som gör beror delvis på min sambo. Han påminner om räkningar (sånna som inte är ständigt återkommande för dessa har jag på autogiro *tipsar*). Men vi har också gjort så att jag ger mina fakturor till honom (om jag hittar dom vill säga) och så betalar han dessa sedan får han pengar av mig. Jag avskyr nämligen processen med internetbetalningen, tycker det är omständigt och går långsamt även om det förstås är bättre än att behöva gå till banken eller posten som man gjorde förr.

Har du internetbank förresten? Man kan ju lägga in påminnelser där, som mail eller sms, te.x jag har för mitt mobilabonnemang. Dels har jag satt det på autogiro så pengarna dras automatiskt men jag får även en påminnelse eller upplysning via sms om att det inkommit en faktura till min internetbank. Dom återkommande fakturorna såsom hyra, telefon, medlemsavgift eller vad det nu är går att få bukt med. Det svåra är att hålla koll på och helst förhindra alla impulsköp som görs både över nätet och i fysiska butiker och den biten fixar jag sådär. Jag har väldigt dålig uppfattning om pengars värde, hur länge de räcker och till hur mycket. Är oftast "lite" för optimistisk och blir lika förvånad varje gång jag ser hur lite pengar jag har kvar efter mina shoppingräder

strulmaja

Äldre 12 Jun 00:46

#2782

Anonym (sambo) skrev 2011-06-11 20:50:55 följande:

Vill bara dela med mig av en sida jag hittade igår. Har inte tittat så mycket på själva sidan, men de har ett virtuellt test som jag tyckte var tydligt och med bra exempel (dock på engelska):
totallyadd.com/virtual-doctor
Sambon fick göra det igår.

Jag gjorde testet men fick aldrig mina resultat, inte ens efter att jag reggat mig. Men det fanns en hel del bra grejer där på sidan faktiskt så där kommer jag nog kika in fler gånger. Tack för tipset!

strulmaja

Äldre 12 Jun 01:06

#2783

Tinasnurr skrev 2011-06-10 21:23:21 följande:

Hej alla!
Jag har aldrig gjort såhär innan. Skrivit i nåt forum alltså:)
Och nu vet jag inte vad jag ska skriva:/ Typiskt.

Min bror ska utredas för add. Han är 34.
Jag visste inte vad det innebar, vad man har för "problematik" när man har add.
När han förklarade varför man trodde att han add det tappade jag hakan. Jag är ju precis likadan! Då tappade han hakan.
Två hakor på bordet och vi bara satt och stirrade på varandra. Vi har ingen i vår närhet med adhd, add eller liknande så vi hade verkligen ingen aning...om något.

Jag har sedan dess (6 dgr sen) suttit som klistrad vi datorn efter jobbet och letat information om detta. har också läst denna tråden.
När jag läser upp symtom för min sambo säger han bara "det är ju du!"

För ett par dgr sen var jag hos en läkare på vc och hon skickar en remiss för utredning om add. Och då hade jag inte ens nämnt en tredjedel av mina symtom!

Vet inte vart jag vill komma men ni verkar helt underbara och jag är nog bara ute efter lite stöd.

Och självklart känner jag som många andra en tvivlan. Kan det verkligen vara add jag har? Överdriver jag mina symtom?
Men det jag vet är att de hindrar mej i vardagen. Så nog är det väl inte fel med en utredning? Kan ju inte bli mer än ett "Oj, tyvärr. Ingen add, men du borde nog ta dej i kragen lite"

Anledningen till att jag hoppas på add är att jag isf skulle få hjälp. Hjälp med få ordning på mitt liv!

Nog kan du få stöd härifrån alltid. Vi är flera här som följts åt en längre tid, både här och utanför FL. En del är utredda och klara, vissa befinner sig under utredning och andra är på g.
Även om det är 8 månader sedan jag först började fundera i banorna ADHD/ADD känns det som igår-alla frågor jag hade, behovet av att få prata/skriva om det och jämföra mig med andra i samma sits, alla tvivel och så denna enorma besatthet av ämnet. Jag spenderade också TIMMAR dag ut och dag in med att söka information om det på nätet, köpte böcker, kollade videos på tuben o.s.v. Denna besatthet avtog egentligen inte förrän jag fick diagnosen och nu är jag ganska mätt på det, därmed inte sagt att jag inte kan svara på frågor från andra som befinner sig där jag var då. Om jag kan vara till någon hjälp så är jag gärna det.
Jag försöker logga in på FL varje dag och då kollar jag alltid den här tråden och läser alla nya inlägg. Men det är inte alltid jag orkar svara. Bättre att maila till min inbox

strulmaja

Äldre 12 Jun 09:51

#2785

Anonym (sambo) skrev 2011-06-12 08:29:05 följande:

Strulmaja: Men vad konstigt, fick du inte veta dina poäng heller? Sambon fick 8 av 9 på uppmärksamhetsdelen (alltså svarade ja på så många frågor) och det sades i testet att har man minst 6/9 så kan man ha en problematik av detta slaget. Sen sa han ju även att man kunde lära sig anpassa sig och dölja problem så att man kan ha fler symptom som barn.

Jag svarade ja på allt på uppmärksamhetsdelen. På det andra blev det ett par nej då jag inte upplever mig ha den här kroppsliga hyperaktiviteten även om jag väldigt ofta kan känna mig rastlös.

Hur långt har ni kommit med utredningen?

strulmaja

Äldre 12 Jun 10:30

#2787

Anonym skrev 2011-06-12 10:28:06 följande:

Hur hjälper medicinering? Försvinner symptomen?

Vilka symtom tänkte du på?

strulmaja

Äldre 14 Jun 09:40

#2794

Tinasnurr skrev 2011-06-12 12:18:49 följande:

Det jag funderar över när det gäller medicin är vad den hjälper för (eller mot).

Fungerar du bättre i vardagen när du äter medicin?

Har du bättre koll på saker osv?

Jag får mer energi samtidigt som jag känner mig mer lugn, mer samlad. Utan medicin är ju både känslolivet och tankarna väldigt spretiga och snabba men med medicin är det som om någon skruvat ner hastigheten. Bruset i skallen är borta vilket gör att jag somnar fortare på kvällarna och vaknar mer utvilad. Med medicin finns det ju inte lika många tankar i huvudet som distraherar så det är enklare att fokusera på en eller två saker i taget. Så ja, medicinen är helt klart en hjälp men den är inte allt.

strulmaja

Äldre 14 Jun 09:45

#2795

Anonym (sambo) skrev 2011-06-13 14:00:00 följande:

Idag var så min sambo till läkare, och fick beskedet att han INTE ska utredas för ADD, utan för Aspbergers!

Samt nåt med personlighetsstörning som han inte mindes helt. Både han och jag känner fortfarande att ADD stämmer så väl, så det känns rätt märkligt.. Men jag tror inte Aspbergers är omöjligt i tillägg. Men kommer de upptäcka ADD under utredningen om han även skulle ha det? Eller är det kört nu om han inte står på sig och även begär ADD-utredning? Beslutet om vad han ska utredas för baseras ju bara på ett samtal med en psykolog-kandidat, samt ett besök där han fyllde i massa formulär. Och fylla i formulär är ingen höjdare om man har dyslexi, och om han nu även skulle ha ADD. Hans koncentration är inte alltid så bra, och han kastar om ord osv så han läser ofta fel eller tolkar saker fel..

Jag har ingen aning om hur en utredning för Asperger går till och hur mycket den skiljer sig från en ADHD/ADD-utredning. Men det här med personlighetsstörningar ger jag inte mycket för. Nu är ju inte jag någon expert men jag tror snarare det är en asperger och möjligen då ADD-diagnos som ligger i botten.

strulmaja

Äldre 14 Jun 13:35

#2799

Anonym (sambo) skrev 2011-06-14 12:49:30 följande:

Jag har läst lite mer nu och det finns ju visst många möjliga Asperger-symptom som är väldigt lika de vid ADD. T ex kan uppmärksamhetsproblem, inlärningssvårigheter, trötthet m.m ingå även vid asperger. Så då kan det ju vara "bara" det han har ändå, tror jag. Men sen läste jag även att man vid aspergerutredning bl a gör uppmärksamhetsutredning, så jag tror att det kommer fram om han även skulle ha ADD. Speciellt då det verkar vanligt att ha både och, så borde de ju vara observanta på det..

Javisst är det så. Ibland är det svårt att skilja alla dessa diagnoser åt. Men det är ju inte vårt jobb heller, utan läkarens och jag hoppas dom kommer fram till rätt diagnos för din sambo och att han därefter får rätt sorts hjälp och ev medicin.

Anonym (sambo) skrev 2011-06-14 13:21:34 följande:

Glömde säga att jag inte heller vet vad det skulle vara för någon personlighetsstörning han skulle ha. Har skummat igenom de vanligaste men hittar inget som stämmer alls.

Jag tror snarare det som verkar vara en personlighetsstörning är symtom på obehandlad eller snarare oupptäckt Asperger (och möjligen då ADD) som din sambo nog farit väldigt illa av och som kanske präglat dels hur han ser på sig själv men även omvärlden. Tycker det är så onödigt när läkarna drar upp och slänger personlighetsstörningar i ansiktet på en innan utredningen ens är färdig. Bara ordet "personlighetsstörning" är ju hemskt och vidrigt och fruktansvärt nedslående.

ADD symptom hos vuxna

INNEHÅLL