• Frans mamma

    Barnpassning?

    Vid vilken ålder lämnade ni bort erat barn över natten för första gången?

    Vi får psykologhandledning en gång i månaden eftersom vi jobbar som jour- och familjehem. Hon menade att man inte skall lämna bort ett barn före ett års ålder och därefter gäller tumregeln 1 år - en natt, 2 år - två nätter etc.

    Jag tycker nog att de flesta i min bekantskapskrets har lämnat barnen både tidigare och under längre tid och tänkte därför att jag skulle kolla vad ni anser och hur era barn har reagerat.

    Vi lämnar inte ens vår son hos ngn i en kvart, men det är lite speciellt då han har hunnit med två stora separationer i sitt liv och därför är extra sårbar för detta. Att lämna honom över en natt är otänkbart under en lång tid framöver och jag oroar mig ändå inför den där första gången. Samtidigt känner man ju att det inte hade varit helt fel att maken och jag skulle få möjlighet att bara rå om varandra i några timmar

  • Svar på tråden Barnpassning?
  • Frans mamma

    Jag håller helt med att man måste göra det som känns bäst för en själv och att man inte kan lyssna på ALLT som skrivs och sägs... Att alla barn är individer och olika är förvisso också sant. Däremot kan jag nog tycka att det låter lite tokigt att helt förkasta vetenskaplig forskning. Trots allt är man inte allvetande bara för att man fått barn och om man tar reda på hur bakgrunden till forskningsresultaten ser ut och lyssnar på argumenten till de råd som ges, kan man ju faktiskt få aha upplevelser och känna att just detta vill jag ta till mig för att det känns rätt i maggropen.

    Tänk om vetenskapen inte fanns? Senast på sjuttiotalet opererade man spädbarn utan bedövning för att man trodde att de inte hade någon känsel - sedan dess har vetenskapen bevisat motsatsen och tack gode gud att kirurgerna lyssnat till den...

    Vår psykolog har givit oss en hel del att fundera på och jag har definitivt inte köpt allt med hull och hår men en hel del har jag tagit till mig och är också övertygad om att dessa råd har gjort mig till en bättre förälder än om jag stängt öronen helt och bara litat på mitt "sunda förnuft" som förälder...

    Däremot är jag långt ifrån säker på att just ovanstående regel är helt rätt och det finns säkert annan forskning som skulle kunna visa på motsatsen. Eftersom vår son har en lite speciell bakgrund så väljer jag dock att ta det säkra före det osäkra och inte lämna bort honom över natten förrän det både känns rätt i magen och vår psykolog säger att hon tror att det är dax...

  • Linda1976

    Inte för att vara petig, men var det verkligen 70-talet man op. utan bedövning? Det tror jag inte... var det inte typ 30-talet?

  • Majsan70

    Jorå det var på 70 talet.
    Jag opererades som nyfödd utan någon som helst bedövning.

  • Piaf

    majsan70:
    verkligen

    Vad opererades du för??

    Själv blev jag placerad in i en städskrubb på sjukhuset som nyfödd, bland Ajax och grejer

  • Majsan70

    Piaf!
    I en städskrubb????? Varför då?? Det var det värsta. *chockerad*

    Mina föräldrar var positiva o negativa och det var innan all modernisering på den fronten, så de öppnade öpp min mage o bytte mitt blod. Det var det här med Rh minus o sånt där..

  • Piaf

    Majsan70:
    Ja, och detta var nittonhundrasjuttioett.

    Jag och mamma fick åka tillbaka till sjukhuset kort efter att vi kommit hem för hon inte var frisk. Det finns en regel som heter (tror det är likadant fortfarande faktist) att en bebis som länat BB kommer inte in till BB igen så vi lades in på en annan avdelning...

    Här låg ju inga nyförlösta mammor, så toleransen var låg vad jag förstår, och när jag hade satt igång att skrika så hade de ställt undan mig i den här skrubben

    Pappa, som kom på besök just då blev såklart TOKIG!!!!

  • Piaf

    Majsan70:
    Men herre gud!! Fatta vilken smärta du måste ha upplevt . Stackars lilla dig!!

  • Majsan70

    Det var ju rent av Horribelt!!!
    Tur din pappa kom då , så du slapp vara i skrubben.

  • Piaf

    Men jag måste ju säga att det var mer horribelt att öppna up dig utan bedövning !!

  • Majsan70

    Piaf!

    Ja, jag tror min sjukhusrädsla stammar därifrån! Jag hade tydligen rätt ont efteråt oxå, men fick inte smärstillande eftersom personalen sa att ebbisar inte känner smärta. Fatta min morsa var liten på jorden då. Hon såg ju att jag hade ont.

  • Piaf

    Majsan70:
    Det låter så fruktansvärt illa!!!
    Gud så hemskt att vara mamma i det läget, och att vara liten bebis också.

    Har du sjukhusskräck så härstammar det såklart från det här.......

  • Majsan70

    Piaf!

    Jo jag tror oxå det, även om man inte kan bevisa något. Är visserligen uska själv, men det är en helt annan sak. *S*

  • Piaf

    Ja, tänk med likt och miljö och allt..

    Ja, man får trösta sig med att man har sitt egna lilla morfin i kroppen. Frågan är bara hur pass utvecklat det är på ett litet spädbarn.

    Underligt, hur kunde man INTE märka att smärta finns hos små barn

  • Linda1976

    Tror vanliga människor visst såg smärtan hos bebisar, även om det kanske inte var vedertaget inom vetenskapen. Helt galet!!

  • Piaf

    Linda1976:
    Ja, det är klart att "vanliga människor" gjorde...

  • Tjohalia

    min dotter är 7 månader och är inte redo att sova borta än. Man måste titta till individen, vissa barn kanske klarar av att sova borta tidigt medans andra inte gör det.

  • Mickis74

    Vår dotter var 3 månader och sonen var 6 veckor. Dom sov båda två hos farmor och farfar första gången dom sov borta.

  • amasonas

    Vår son är 2½ & ska sova borta över natten för första gången 2 December hos morfar då det vankas julbord på jobbet, spännande...hoppas det går bra=)

    Vet inte varför vi inte gjort det innan, har liksom inte funnits nån bra anledning.

Svar på tråden Barnpassning?