• As mamma

    Hur kan man vara "emot" regler?!

    Jag blir galen när jag läser folk skriva att de är "emot regler" för sin barn! Vad är det som har hänt med uppfostran här i Sverige? Barn behöver regler för att veta hur de ska bete sig och för att känna sig trygga. På vilket sätt skulle en vanlig regel påverka ett barn negativt?? "Häng upp jackan på kroken, å nej, han kommer känna att ingen älskar honom för att vi är för stränga" - WTF?! Här hemma har vi helt "normala" regler. Ingen efterrätt innan maten, man hänger upp jackan när man kommer hem, man är inte otrevlig, man slåss inte, man städar efter sig när man har lekt klart, man tvättar håret när det är smutsigt och behöver tvättas, man delar med sig av sina leksaker när det är andra barn hemma, man väntar på sin tur, man springer inte i affären, man klättrar inte i bokhyllan, man tittar inte på för läskiga filmer, man spelar inte dataspel 3 timmar på raken, man slänger smutsiga kläder i tvättkorgen och inte på golvet, inget godis på vardagar.. och herregud, jag ljuger faktiskt inte när jag säger att min son är en jättelycklig 4-åring som dessutom är söt, underbar och supertrevlig att vara med enligt andra! Vad är det som har hänt med folk egentligen? Nån som vill anmäla mig till soc kanske??

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-10-20 09:12
    Kan dessutom tillägga att min sons nya dagis som har en drös regler fungerar hur bra som helst, barnen älskar pedagogerna, har jätteroligt och vill inte hem, till skillnad från det gamla dagiset där min son blev galen pga barn som slogs, skrek, sparkade hårda bollar i taket och slängde saker överallt så man knappt kunde ta sig fram.

  • Svar på tråden Hur kan man vara "emot" regler?!
  • Mei

    Jag tycker du målar upp en populär nidbild. Men jag tror att det finns ytterst få familjer där det inte finns några som helst rutiner och riktlinjer för hur man beter sig. I missbrukshem och i hem där föräldrarna lider av psykiska sjukdomar som inte är under kontroll där tror jag att man kan komma nära "inga regler".

    Så dem som diskuterar på familjeliv och som du uppfattar säger att de inte gillar regler representerar nog inte familjer där inga regler finns.

    Tyvärr så tror jag inte regler garanaterar att barn mår bra. (Att ha det helt kaotiskt på alla plan är ännu värre.) Ett visst mått av rutiner, "regler" och förutsägbarhet är nog mer en förutsättning för att saker ska flyta och för att det ska finnas en förutsättning för ett bra klimat hemma men det är nog inget som räcker.

    Rutiner, regler och förutsägbarhet i kombination med värme, respekt för varje individ i familjen inkl barnens individualitet, förutsättningar, tankegångar, önskemål, behov etc ger något helt annat än bara rutiner och regler.

    Det går ju att tänka sig familjer där fokus ligger på regler, att lyda, att vara väluppfostrad och där beteende hela tiden bedöms och belönas bestraffas och där barn och vuxna är mer upptagna av regelverk och dess konsekvenser än av att försöka se varandra och möta varandra som personer.

    Även om familjereglerna i de två olika exemplen är väldigt lika så lär uppväxten i familjerna vara väligt olika. Och jag vet vilken jag vill ge mina barn.

  • As mamma
    sofiaolivia skrev 2010-10-20 09:57:06 följande:
    Ska nämna att vi alla älskade våra lärare eftersom det väääldigt sällan behövde "straffa" oss med kvarsittning, vi var alla uppfostrade så att vi redan innan vi klev in i klassrummet så visste vi vad som gällde och om inte annat så gjorde dem det klart för oss! Så istället för att få "straff" kunde vi hitta på roliga saker tillsammans som utflykter. Vi respekterade våra lärare och var absolut inte rädda för dem, utan vi var rädda för konsekvenserna!
    Jag gick i en fransk privatskola och det var en otrooooooolig skillnad på när vi hade vanliga lektioner med våra franska lärare, och svenskalektioner med svenska lärare. Eleverna pratade med varandra, lyssnade inte på läraren, slängde sudd från ena sidan klassrummet till det andra, MOBBADES under lektionerna... just att det handlade om franska/svenska lärare är ju att generalisera lite men man märkte vilka lärare som respekterades och vilka som inte gjorde det.
  • As mamma
    Mei skrev 2010-10-20 11:05:16 följande:
    Jag tycker du målar upp en populär nidbild. Men jag tror att det finns ytterst få familjer där det inte finns några som helst rutiner och riktlinjer för hur man beter sig. I missbrukshem och i hem där föräldrarna lider av psykiska sjukdomar som inte är under kontroll där tror jag att man kan komma nära "inga regler".

    Så dem som diskuterar på familjeliv och som du uppfattar säger att de inte gillar regler representerar nog inte familjer där inga regler finns.

    Tyvärr så tror jag inte regler garanaterar att barn mår bra. (Att ha det helt kaotiskt på alla plan är ännu värre.) Ett visst mått av rutiner, "regler" och förutsägbarhet är nog mer en förutsättning för att saker ska flyta och för att det ska finnas en förutsättning för ett bra klimat hemma men det är nog inget som räcker.

    Rutiner, regler och förutsägbarhet i kombination med värme, respekt för varje individ i familjen inkl barnens individualitet, förutsättningar, tankegångar, önskemål, behov etc ger något helt annat än bara rutiner och regler.

    Det går ju att tänka sig familjer där fokus ligger på regler, att lyda, att vara väluppfostrad och där beteende hela tiden bedöms och belönas bestraffas och där barn och vuxna är mer upptagna av regelverk och dess konsekvenser än av att försöka se varandra och möta varandra som personer.

    Även om familjereglerna i de två olika exemplen är väldigt lika så lär uppväxten i familjerna vara väligt olika. Och jag vet vilken jag vill ge mina barn.
    Jag tror som du säger att det är viktigt att vara nånstans mittimellan.. du har nog rätt i att vi inte menar samma, men det är bara det att folk faktiskt skriver "vi har inga regler" och det LÅTER helt sjukt för mig men som sagt, vi menar väl olika. :)
  • yavanna
    As mamma skrev 2010-10-20 11:03:53 följande:
    Då tycker vi väl ungefär likadant då ;) Det finns en bra bok som heter "Fem gånger mer kärlek" som handlar om barnuppfostran. Författaren skriver en väldigt klok sak, nämligen om naturliga konsekvenser.. t ex "du får titta på TV EFTER att du har städat ditt rum" (dvs "om du inte städar ditt run blir det ingen bolibompa för att då har du själv valt att inte hinna med det"..), istället för att koppla ihop straff och regler som inte har något med varandra att göra, för då förstår inte barnet på samma sätt. Det kör vi med och det funkar bra :)
    Ja jag skulle tro att vi tänker ganska lika i grund och botten, uttrycker det bara på lite olika sätt =)
  • As mamma
    yavanna skrev 2010-10-20 11:12:39 följande:
    Ja jag skulle tro att vi tänker ganska lika i grund och botten, uttrycker det bara på lite olika sätt =)
    Ja, tänk vad mycket problem det kan bli pga hur man uttrycker sig. Dessutom uttrycker man sig ju lite olika beroende på vem man pratar med... jag låter ju inte så här när jag pratar med mina svärföräldrar som VERKLIGEN tycker att föräldrar bestämmer till vilket pris som helst osv..
  • Flickan och kråkan
    As mamma skrev 2010-10-20 11:07:33 följande:
    Jag tror som du säger att det är viktigt att vara nånstans mittimellan.. du har nog rätt i att vi inte menar samma, men det är bara det att folk faktiskt skriver "vi har inga regler" och det LÅTER helt sjukt för mig men som sagt, vi menar väl olika. :)
    Jag tror också det är mycket en definitionsfråga. Vad gäller att jämföra familj och yrkesliv tycker jag det blir lite märkligt. En chef på ett företag har ju liksom inte riktigt samma mål och syfte med sin verksamhet och sina anställda, som föräldrar med sina barn och sin familj. I yrkeslivet har man ju dessutom alltid valet att byta arbetsplats och chef.
  • CallGirl

    Fördelen med at tinte ha så mycket regler är att man får barn som lär sig att situationer ser olika ut. Vi har ytterst få fasta regler i princip bara behandla andra som du själv vill bli behandlad.

    i exemplet med jackan i TS, ja generellt sett ska barnen hänga upp jackan men i måndags då vi var hemma 23,30 efter att ha varit på resande fot hela dagen så spelade jackorna på golvet ingen större roll. Det var ok att kasta av sig kläderna och gå direkt till sängen.

  • Matillin
    As mamma skrev 2010-10-20 11:03:53 följande:
    Då tycker vi väl ungefär likadant då ;) Det finns en bra bok som heter "Fem gånger mer kärlek" som handlar om barnuppfostran. Författaren skriver en väldigt klok sak, nämligen om naturliga konsekvenser.. t ex "du får titta på TV EFTER att du har städat ditt rum" (dvs "om du inte städar ditt run blir det ingen bolibompa för att då har du själv valt att inte hinna med det"..), istället för att koppla ihop straff och regler som inte har något med varandra att göra, för då förstår inte barnet på samma sätt. Det kör vi med och det funkar bra :)
    Så uppfostrar vi med fast dom behöver inte städa sina rum ännu, men har börjat lite smått
    Tycker också det funkar bra.
  • AstraTrillian

    Jag tycker många har regler lite för reglernas skull. Det är skitviktigt med "gränssättning" och kanske inte alltid så genomtänkt. Det finns väl avarter åt båda håll.

  • sextiotalist

    Vi har de regler som behövs. Varför skulle vi ha en regel om lördagsgodis om inte vårt barn äter godis, varför skulle vi har regler om dator/TV-tid när vårt barn reglerade detta själv, läggtider, när vårt barn sköter det själv

    De få regler vi har, som är utstuderade regler, är viktiga saker som inte går att rucka på, det andra är inga regler, utan vi förmedlar normer och synsätt ändå.
    Kan tillägga att vår tonåring är en uppmärksam elev som inte har några problem med att följa skolans regler, . (Detta enligt senaste utvecklingssamtalet för ett par veckor sedan)

    Vi har inte en regel att man tackar för maten, det görs de flesta gångerna och det kan glömmas av. Vi har ingen regel var jackan skall hängas (för vi droppar våra jackor lite överallt),
    Den viktigaste regeln vi har hemma, som är direkt en regel, det är att man sköter skolan. Annars kan det dyka upp tillfälliga regler, och med regel menar jag, bryter man detta så blir det en direkt konsekvens.

    Sedan är jag väl medveten om att barn är olika och för vissa barn kan det behövas mycket fastare regler än vad vi har.

Svar på tråden Hur kan man vara "emot" regler?!