Hur klarade ni av 9 månader med oro o väntan?

Man klarar det på samma sätt som med sorgen, man har inget val. Vi fick gå på specialistmödravården och fick ringa och få koll om vi var oroliga (vilket man var jämt i stort sett) men genom att vi visste att vi kunde få kolla så gjorde vi det inte alltid, man liksom höll sig uppe många ggr bara av att veta att man kunde. Vissa dagar klarade man av oron mer än andra. Det är så jag tycker det varit med sorgen också att man klarar det olika bra olika dagar. Vi förlorade vår älskade tjej i v.40+2 så vi var alltså också inne i v.41.
Ju närmare bf vi kom desto jobbigare blev det, oron steg och vi vågade många ggr inte tro att det skulle kunna gå bra denna gången heller. Sista veckorna åkte vi in varje dag och tog ctg kurva, till slut lade de in oss då jag berättade att jag var livrädd varje dag och det skulle vara tyst som det var när vi åkte in för att föda storassyster och att jag då ska leva med att vi inte begärde kejsarsnitt tidigare 
Dagen efter att vi lades in sattes jag igång och på kvällen föddes lillebror
Ta emot all hjälp ni kan få om det så endast lugnar er för stunden, man behöver varje paus av lugn man kan få. Njut de gånger du kan av rörelser i magen m.m.
All styrka till dig/er.

Kram // Jessica