Väldigt tidiga graviditetssymptom?

Yiskah: är ju som sagt 21 år, sambon är 25. Bor utanför Laholm i vårat hus vi köpte för ca 1 år sen. Är förlovad sedan 2,5 år tillbaka. Jag har velat ha barn i ungefär ett år nu och äntligen är sambon med på det, lycka! För tillfället pluggar jag psykologi på högskola :)

Hade varit så himla kul om jag blev gravid nu, då sambons kusin ska ha sitt första i januari, hans syster nr 1 sitt första i mars och syster nr 2 i maj. Häftigt om hela släkten på hans sida får med 2 månaders mellanrum :) haha

Vad mysigt :) Vad gör sambon din om dagarna? Jag själv är 20 år, liksom min sambo. Jag jobbar inom Landstinget och han på Korsnäs. Jag har velat ha barn lääänge (är uppväxt med 7 småsyskon och jag har därför tagit hand om barn nästintill hela mitt korta liv) men sambon är ensambarn så honom har jag fått jobba lite med ;) Vi är förlovade sedan 1½ år tillbaka och det var i våras som även han blev mer säker än rädd! Kanonkänsla, verkligen! :) Blev gravid på första försöket men fick tyvärr MF i somras. Är nu inne på andra försöket och sitter på stadiga BIM+4 idag. *Håller tummarna för att jag plussar snart*

Han jobbar som truckförare på en gummifabrik i Halmstad :)
Fick också "jobba" med honom ett tag, haha! Men nu när båda han systrar ska ha tyckte han det var jättespännande så det var nog en liten knuff framåt ;)

Åh vad spännande! Ska hålla tummarna för dig. Vad har du för symptom?

Ja, att nära vänner/familj får barn är en jäkla boost på att vilja försöka själv också :)

Faktiskt inte så många symptom. Inte alls som sist i alla fall... Det största är väl att jag har såna intensiva humörsvängar. Jag är skitsurig (haha), trött, hungrig, lätt illamående, yr och känner stickningar i buken, men inte så mycket mer än så. Förra gången mådde jag sjukt illa, kände att det hände grejer i magen, kissade stup i kvarten och så.

Nu när jag läste igenom så insåg jag att det var rätt många symptom ändå, men det KÄNNS hur som helst helt annorlunda den här gången. Jag tror att oron tar över hela mig med tanke på vad som hände förra gången och framför allt faktumet att jag är på BIM+4 men inte plussar :( Förra gången var jag så lycklig och nu är jag mest bara spänd. Jag vågar liksom inte ta till mig det hela. Jag vågar inte låta det komma för nära, för jag är så livrädd att det ska tas ifrån mig som sist. Fy :(

Hade ÄL förra veckan, kan man känna symptom tidigt? Jag har ömmande bröstvårtor och i helgen hade ja ont som fan i ljumskarna . Kan ocksåt illägga att jag har aldrig känt så innan . Har BM 8 oktober  cirka =) och detta är första försöket på första barnet

Hade ÄL förra veckan, kan man känna symptom tidigt? Jag har ömmande bröstvårtor och i helgen hade ja ont som fan i ljumskarna . Kan ocksåt illägga att jag har aldrig känt så innan . Har BM 8 oktober  cirka =) och detta är första försöket på första barnet

Välkommen in i denna tråd
Ja du ställer samma frågor jag hade för bara en vecka sen Enligt många härinne så kan man visst känna av graviditetstecken ritkigt tidigt... Så det är bara att hoppas att de är som vi bägge önskar; att ett litet pyre bäddar in sig ordentligt inne i magen

Hoppas hoppas! Kan knappt vänta tills jag ska testa

Yiskah: okej, förstår det. Så trist att det blir så ibland! Hoppas och håller verkligen tummarna för dig :)
Jag har ett lätt illamånde nästan hela tiden, men mer på kvällarna. Som mensvärk till och från, också mest på kvällarna. Vissa stunder tänker jag att jag faktiskt är gravid, men andra är jag helt säker på att jag inte är det, jobbigt!
Nej nu ska vi tänka positivt och att vi kommer plussa denna månaden :)

heej,
tro nog jag känner som en del av er...hade äl runt den tjugonde,,och jag tycker de gnola i nedre delan av magen, mår visseligen inte illa...