• Anonym (Malin)

    KK med granne ej hållbart?

    Jag har en granne som jag råkat bli kär i. Vi har haft en typ av förhållande sen i februari, men bara setts som max en gång i veckan och då har det alltid varit sex och utflykter på tu man hand. Han är 25 år äldre än mig (jag är 25) och har en son som är några år yngre än mig. Sonen vet inget om det som pågår mellan mig och pappan. 

    Jag är kär, hopplöst förälskad och har börjat älska den här mannen, på riktigt. Jag kan trots det se ganska nyktert på det hela. Han är oerhört omtänksam, kärleksfull, kelig, snäll och go på alla sätt, det är han som skickar sms och lagar middagar och uppvaktar mig. Han har känslor, det pirrar i magen när han ser mig och han tänker på mig ofta. Det märks också tydligt i hans sätt, på hans beteende när vi är tillsammans. Men han har sagt att han inte har tillräckligt med känslor för att kunna stå upp för åldersskillnaden inför sonen bland annat. Sonen och pappan står varandra väldigt nära efter en tragisk olycka där halva familjen dog. Han säger också att han inte vet vad han vill, att han är "förvirrad". 

    Men pappan vill ändå fortsätta träffa mig. Såklart. Äta kakan och ha den kvar! 

    Jag gjorde slut ett par månader från och med augusti. Jag behövde tid att tänka. Det gjorde fruktansvärt ont! Jag raderade alla vackra sms, hans telefonnummer, och som vän på facebook. Vi mailade några gånger dock, för att gå igenom varför det gick så här. Jag skrev också vad jag egentligen kände, att jag helt enkelt älskade honom. Annars var det inte mycket kontakt. Jag var den som kontaktade honom de få gånger det hände, och han svarade. Var aldrig några hårda ord, mer att han förstod mig och att jag var "värd någon bättre som älskade mig lika mycket tillbaka, att jag var underbar och fin på alla sätt osv.". Det har inte gått att bryta kontakten helt eftersom vi är grannar, jag ser när han kommer, jag ser när han går, jag ser när han tänder, när han släcker, hör när han tar in posten, etc etc. Vi ses ute på gatan/i affären ibland osv. Skitjobbigt! 

    För några dagar sedan sågs vi igen på en "fika" hos mig. Kändes som att det här avbrottet aldrig ägt rum, vi var tillbaka där vi slutade helt enkelt. Mysigt prat och sex. (Går inte att stå emot för någon av oss). 

    Så yttrade han bland annat "Man kan väl vara KK så länge den andra inte har något förhållande?" "Det är du som styr Malin, hur mycket du vill träffa mig" "Du måste vara öppen för att träffa någon bättre än mig!" osv. 

    Så kontentan är väl att vi är KK. Han har inte sex med någon annan. Tills han träffar någon. Och han vill att jag gör detsamma. 

    Hur ska jag gå tillväga? Han vill inte att jag satsar på honom. Jag kan inte sluta tänka på honom, inte bryta när jag ständigt påminns och ser honom. Samtidigt är det så otroligt underbart när vi väl ses, så oerhört grymt bra på alla sätt!! 

    Några tankar och råd om detta? Snälla?

  • Svar på tråden KK med granne ej hållbart?
  • Polly S

    jag tror inte man ska vara KK när den ena parten, här du, har känslor.
    kommer sluta illa.

  • Anonym (dumpad)

    Vet inte om du läst boken "dumpa honom - han vill ändå inte ha dig"... Om inte, läs den!  Du kommer att känna igen dig.

    Han kommer inte att ändra sig, hur mycket du än älskar honom... KK funkar bara om båda är lika oengagerade (och jag undrar verkligen om kk någonsin funkar?!?) och du är alldeles för involverad. Han har makten, du är i underläge och det kommer aldrig att ändras. Så avsluta och gå vidare! 

  • Kenneth b

    Du kommer bara må dåligt av kk. Lägg ned honom, kom över honom o träffa sen nån som älskar dig tebax.

  • Anonym (Malin)

    Jo jag vet att jag nog borde lämna. Har ju försökt men det gick ju inget vidare. Och så är det ännu svårare när ingen av oss vill det till 100 %  

  • Anonym
    Anonym (Malin) skrev 2010-10-23 17:42:45 följande:
    Jo jag vet att jag nog borde lämna. Har ju försökt men det gick ju inget vidare. Och så är det ännu svårare när ingen av oss vill det till 100 %  
    ingen av er vill lämna?
    nej, men han vill inte ha ett förhållande, han vill bara ha sexet.
    du verkar snarare nöja dig med sexet och hoppas att det leder till mer.
    vem av er tror du kommer bli sårad?
    han är faktiskt ärlig med hur han känner, han knullar dig gärna, men inte mer än så.
    är det OK i längden?
    om ni knullar och han sen hittar nån att bli kär i, hur kommer det kännas då?
  • Anonym (Malin)
    Anonym skrev 2010-10-23 18:13:23 följande:
    ingen av er vill lämna?
    nej, men han vill inte ha ett förhållande, han vill bara ha sexet.
    du verkar snarare nöja dig med sexet och hoppas att det leder till mer.
    vem av er tror du kommer bli sårad?
    han är faktiskt ärlig med hur han känner, han knullar dig gärna, men inte mer än så.
    är det OK i längden?
    om ni knullar och han sen hittar nån att bli kär i, hur kommer det kännas då?
    Jo, men han har ju känslor han också. Det märks! Men det kanske inte är samma sak som kär? Och om man har känslor, vad kan det då vara som gör att han inte vill mer än sex, och då bara några ggr/månad? Jag förstår mig inte på honom...

    Om vi fortsätter ha sex och han sedan träffar någon, då känns det förmodligen ganska jobbigt. Men det är nog värre att bli "bedragen", nu är vi ju åtminstone öppna, som du säger. 

    Usch det är lite jobbigt detta. Inte så att jag går och mår direkt dåligt, men jag kan inte neka att jag önskar han kunde släppa på lite mera. 
  • Anonym
    Anonym (Malin) skrev 2010-10-22 22:29:26 följande:
    Men han har sagt att han inte har tillräckligt med känslor för att kunna stå upp för åldersskillnaden inför sonen bland annat.

    ...

    Var aldrig några hårda ord, mer att han förstod mig och att jag var "värd någon bättre som älskade mig lika mycket tillbaka, att jag var underbar och fin på alla sätt osv."

    ...

    Så yttrade han bland annat "Man kan väl vara KK så länge den andra inte har något förhållande?" "Det är du som styr Malin, hur mycket du vill träffa mig" "Du måste vara öppen för att träffa någon bättre än mig!" osv. 

    Så kontentan är väl att vi är KK. Han har inte sex med någon annan. Tills han träffar någon. Och han vill att jag gör detsamma. 

    ...

    Han vill inte att jag satsar på honom.
    alltså... hur mycket tydligare kan han bli?
  • Anonym (Malin)
    Anonym skrev 2010-10-23 23:43:00 följande:
    alltså... hur mycket tydligare kan han bli?
    Jo, jag vet han är tydlig och det är bra! MEN hur kan man vilja göra så när han HAR känslor?? Känslor men inte tillräckligt för att stå för dem. Jag fattar det bara inte, hela grejen, varför han inte kan släppa loss. 

    Det är ju en sak att vara KK med någon när ingen av dem har känslor. Men när BÅDA har det, och man ändå vill fortsätta bara vara KK? Jag fattar det inte. 
  • puss
    Anonym (Malin) skrev 2010-10-24 11:28:57 följande:
    Jo, jag vet han är tydlig och det är bra! MEN hur kan man vilja göra så när han HAR känslor?? Känslor men inte tillräckligt för att stå för dem. Jag fattar det bara inte, hela grejen, varför han inte kan släppa loss. 

    Det är ju en sak att vara KK med någon när ingen av dem har känslor. Men när BÅDA har det, och man ändå vill fortsätta bara vara KK? Jag fattar det inte. 
    han vill inte vara ihop med dig.
    då kan han inte ha såna känslor heller. klart han säger att han tycker om dig, och det gör han säkert, men att han inte vill vara ihop med dig säger väl allt.

    sluta bjussa!
    det är tammefan roligt nästan jämt
  • Anonym

    Alltså seriöst han får ligga med en 25-årig tjej som finns nära till hands och som inte kräver något mer av honom.

    Varför skulle han INTE få känslor??

    Känslor betyder att man tycker att den andra är en fin och bra och älskvärd person.

    Känslor behöver inte betyda att man vill satsa på ett helt liv tillsammans med den andra och gå ut i sin 50-åriga bekantskapskrets med ert tyvärr okonventionella förhållande (tänk vad många som kommer kalla honom gubbsjuk bakom hans rygg osv). Med sin livserfarenhet vet han säkert att en 25-årig tjej inom tio år kommer komma på att hon vill ha barn och då är han 55-60 år äldre än barnet, kommer gå i pension när barnet börjar gymnasiet osv.

    För den som är ung och kär så kan det vara lätt att se bortom allt sånt här och bara säga "fuck you" till omvärlden och köra sitt eget race. Men för en äldre person är det inte lika enkelt att hitta nya vänner om de gamla tar avstånd, han har antagligen byggt upp sin umgängeskrets under 20-30 år. Plus att han har sin värdefulla relation med sonen.

    När det finns så många hinder så måste man verkligen vara tokkär för att satsa och det är han uppenbarligen inte. Vissa kanske inte en kan bli tokkära längre i den åldern?

Svar på tråden KK med granne ej hållbart?