KK med granne ej hållbart?
Jag har en granne som jag råkat bli kär i. Vi har haft en typ av förhållande sen i februari, men bara setts som max en gång i veckan och då har det alltid varit sex och utflykter på tu man hand. Han är 25 år äldre än mig (jag är 25) och har en son som är några år yngre än mig. Sonen vet inget om det som pågår mellan mig och pappan.
Jag är kär, hopplöst förälskad och har börjat älska den här mannen, på riktigt. Jag kan trots det se ganska nyktert på det hela. Han är oerhört omtänksam, kärleksfull, kelig, snäll och go på alla sätt, det är han som skickar sms och lagar middagar och uppvaktar mig. Han har känslor, det pirrar i magen när han ser mig och han tänker på mig ofta. Det märks också tydligt i hans sätt, på hans beteende när vi är tillsammans. Men han har sagt att han inte har tillräckligt med känslor för att kunna stå upp för åldersskillnaden inför sonen bland annat. Sonen och pappan står varandra väldigt nära efter en tragisk olycka där halva familjen dog. Han säger också att han inte vet vad han vill, att han är "förvirrad".
Men pappan vill ändå fortsätta träffa mig. Såklart. Äta kakan och ha den kvar!
Jag gjorde slut ett par månader från och med augusti. Jag behövde tid att tänka. Det gjorde fruktansvärt ont! Jag raderade alla vackra sms, hans telefonnummer, och som vän på facebook. Vi mailade några gånger dock, för att gå igenom varför det gick så här. Jag skrev också vad jag egentligen kände, att jag helt enkelt älskade honom. Annars var det inte mycket kontakt. Jag var den som kontaktade honom de få gånger det hände, och han svarade. Var aldrig några hårda ord, mer att han förstod mig och att jag var "värd någon bättre som älskade mig lika mycket tillbaka, att jag var underbar och fin på alla sätt osv.". Det har inte gått att bryta kontakten helt eftersom vi är grannar, jag ser när han kommer, jag ser när han går, jag ser när han tänder, när han släcker, hör när han tar in posten, etc etc. Vi ses ute på gatan/i affären ibland osv. Skitjobbigt!
För några dagar sedan sågs vi igen på en "fika" hos mig. Kändes som att det här avbrottet aldrig ägt rum, vi var tillbaka där vi slutade helt enkelt. Mysigt prat och sex. (Går inte att stå emot för någon av oss).
Så yttrade han bland annat "Man kan väl vara KK så länge den andra inte har något förhållande?" "Det är du som styr Malin, hur mycket du vill träffa mig" "Du måste vara öppen för att träffa någon bättre än mig!" osv.
Så kontentan är väl att vi är KK. Han har inte sex med någon annan. Tills han träffar någon. Och han vill att jag gör detsamma.
Hur ska jag gå tillväga? Han vill inte att jag satsar på honom. Jag kan inte sluta tänka på honom, inte bryta när jag ständigt påminns och ser honom. Samtidigt är det så otroligt underbart när vi väl ses, så oerhört grymt bra på alla sätt!!
Några tankar och råd om detta? Snälla?
