• Anonym (Malin)

    KK med granne ej hållbart?

    Jag har en granne som jag råkat bli kär i. Vi har haft en typ av förhållande sen i februari, men bara setts som max en gång i veckan och då har det alltid varit sex och utflykter på tu man hand. Han är 25 år äldre än mig (jag är 25) och har en son som är några år yngre än mig. Sonen vet inget om det som pågår mellan mig och pappan. 

    Jag är kär, hopplöst förälskad och har börjat älska den här mannen, på riktigt. Jag kan trots det se ganska nyktert på det hela. Han är oerhört omtänksam, kärleksfull, kelig, snäll och go på alla sätt, det är han som skickar sms och lagar middagar och uppvaktar mig. Han har känslor, det pirrar i magen när han ser mig och han tänker på mig ofta. Det märks också tydligt i hans sätt, på hans beteende när vi är tillsammans. Men han har sagt att han inte har tillräckligt med känslor för att kunna stå upp för åldersskillnaden inför sonen bland annat. Sonen och pappan står varandra väldigt nära efter en tragisk olycka där halva familjen dog. Han säger också att han inte vet vad han vill, att han är "förvirrad". 

    Men pappan vill ändå fortsätta träffa mig. Såklart. Äta kakan och ha den kvar! 

    Jag gjorde slut ett par månader från och med augusti. Jag behövde tid att tänka. Det gjorde fruktansvärt ont! Jag raderade alla vackra sms, hans telefonnummer, och som vän på facebook. Vi mailade några gånger dock, för att gå igenom varför det gick så här. Jag skrev också vad jag egentligen kände, att jag helt enkelt älskade honom. Annars var det inte mycket kontakt. Jag var den som kontaktade honom de få gånger det hände, och han svarade. Var aldrig några hårda ord, mer att han förstod mig och att jag var "värd någon bättre som älskade mig lika mycket tillbaka, att jag var underbar och fin på alla sätt osv.". Det har inte gått att bryta kontakten helt eftersom vi är grannar, jag ser när han kommer, jag ser när han går, jag ser när han tänder, när han släcker, hör när han tar in posten, etc etc. Vi ses ute på gatan/i affären ibland osv. Skitjobbigt! 

    För några dagar sedan sågs vi igen på en "fika" hos mig. Kändes som att det här avbrottet aldrig ägt rum, vi var tillbaka där vi slutade helt enkelt. Mysigt prat och sex. (Går inte att stå emot för någon av oss). 

    Så yttrade han bland annat "Man kan väl vara KK så länge den andra inte har något förhållande?" "Det är du som styr Malin, hur mycket du vill träffa mig" "Du måste vara öppen för att träffa någon bättre än mig!" osv. 

    Så kontentan är väl att vi är KK. Han har inte sex med någon annan. Tills han träffar någon. Och han vill att jag gör detsamma. 

    Hur ska jag gå tillväga? Han vill inte att jag satsar på honom. Jag kan inte sluta tänka på honom, inte bryta när jag ständigt påminns och ser honom. Samtidigt är det så otroligt underbart när vi väl ses, så oerhört grymt bra på alla sätt!! 

    Några tankar och råd om detta? Snälla?

  • Svar på tråden KK med granne ej hållbart?
  • Anonym (Malin)
    Anonym skrev 2010-10-24 11:46:19 följande:
    Alltså seriöst han får ligga med en 25-årig tjej som finns nära till hands och som inte kräver något mer av honom.

    Varför skulle han INTE få känslor??

    Känslor betyder att man tycker att den andra är en fin och bra och älskvärd person.

    Känslor behöver inte betyda att man vill satsa på ett helt liv tillsammans med den andra och gå ut i sin 50-åriga bekantskapskrets med ert tyvärr okonventionella förhållande (tänk vad många som kommer kalla honom gubbsjuk bakom hans rygg osv). Med sin livserfarenhet vet han säkert att en 25-årig tjej inom tio år kommer komma på att hon vill ha barn och då är han 55-60 år äldre än barnet, kommer gå i pension när barnet börjar gymnasiet osv.

    För den som är ung och kär så kan det vara lätt att se bortom allt sånt här och bara säga "fuck you" till omvärlden och köra sitt eget race. Men för en äldre person är det inte lika enkelt att hitta nya vänner om de gamla tar avstånd, han har antagligen byggt upp sin umgängeskrets under 20-30 år. Plus att han har sin värdefulla relation med sonen.

    När det finns så många hinder så måste man verkligen vara tokkär för att satsa och det är han uppenbarligen inte. Vissa kanske inte en kan bli tokkära längre i den åldern?
    Vilket bra svar! För det är så jag tror att det är. Jag vill kunna se det ur hans synvinkel... Men å andra sidan finns det många förhållanden som faktiskt fungerar ändå. Men jag förstår att det är svårt med vännerna så klart också. 

    För mig är det som du säger lätt att komma över hindren, vänder sig mina vänner bort från mig så skaffar jag nya som kan acceptera. Han verkar fundera väldigt mycket fram och tillbaka hela tiden. Speciellt på det här med sonen. Och han både vill och inte vill träffa mig, för han blir bara mer och mer "intrasslad". 

    Okonventionellt var ordet!
  • Anonym

    har du skrivit en tråd tidigare om hans SMS, där du ville att man skulle tolka hans "jag önskar att jag hade mer känslor för dig, men..."?

  • Anonym (Malin)
    Anonym skrev 2010-10-24 12:39:24 följande:
    har du skrivit en tråd tidigare om hans SMS, där du ville att man skulle tolka hans "jag önskar att jag hade mer känslor för dig, men..."?
    Nej nån sån tråd har jag inte skapat vad jag vet. Hans sms går bra att tolka, dessbättre Men jag känner igen det, förmodligen för att det finns 1000 såna här trådar redan... 
  • Anonym
    Anonym (Malin) skrev 2010-10-24 11:57:50 följande:
    Okonventionellt var ordet!
    Många tror nog att en 50-årig man som är ihop med en 25-årig tjej är det för sexet och för att det stärker hans ego, typ gubbsjuk + ålderskris. Kan särskilt tänka mig att kvinnor 50+ tänker så, de vill inte se att en 25-årig tjej kan ha något att erbjuda en 50+-årig man utanför sängen. Män blir säkert mer avis på honom, eller undrar hur han orkar.

    Vad tror du att dina föräldrar skulle tycka? Att vara ni två kanske är att välja bort många andra viktiga personer. Det är inget man ger sig in i utan att vilja till 100%.

    Kan även tänka mig att han tycker att det är ohållbart i längden för dig att vara med någon så mkt äldre, så efter några år kanske han står där med ingenting.

    Ja jag vet inte. På ett sätt så önskar jag att folk kunde sluta döma varandra. Har själv varit riktigt attraherad av äldre män när jag var i din ålder, men det blev inget. Sedan efter 30 kommer ett annat liv med småbarn osv (om man vill) och då blir det så tydligt att alla man umgås med tillhör ungefär samma generation. Allt händer i en viss ordning med förhållande, jobb, boende, ev äktenskap, barn osv. Förstår att när han ser på dig så ser han någon som har allt det framför sig, själv har han det bakom sig och verkar va rätt nöjd med det.
  • Anonym

    han säger att han känner nåt och tycker om dig, men han säger också gång på gång att det inte räcker, att han inte känner så starkt och att han inte vill vara tillsammans med dig.
    varför litar du inte på hans ord?

  • Anonym (Malin)

    Jag litar på hans ord. Men jag har lite svårt att förstå, och svårt för att göra något åt det.

    Det hade varit en sak om han sagt att han inte hade några känslor alls, om han var lite lagom avmätt eller kylig när vi sågs. Nu är det ju tvärtom han som uppvaktar mig och visar känslorna. Men det är JAG som känner mest och som vill mest.

    Jag hade ett förhållande med lite äldre man i sex år innan, det tog slut för att jag tappade känslorna. Mina föräldrar avgudade den mannen, men har nu börjat fråga mer och mer hur det är med grannen, då de märkt att jag pratar en del om honom. Tror inte de skulle ha så stora problem med det faktiskt. Så för MIG finns det inga hinder. Det är kanske därför jag tillåter mig själv att känna så starkt som jag faktiskt gör...  

  • Anonym (Liv)

    Jag tror inte på att vara KK med någon som man vill ha ut "mer" av. Det stänger ens ögon för att träffa någon annan.

    Efter ha läst lite i tråden så tolkar jag TS situation som följande. Mannen är 50 och har haft ett helt liv, han har förlorat halva sin familj. Kontentan är att hans syn är att han levt "livet". I den åldern är det vanligt att man fortsätter att leva "ensam", man kanske träffar någon men det får ses som ovanligt att man bildar en ny familj, helst om man förlorat familjen i en tragisk olycka - som var för hur länge sen?

    Du däremot står på startlinjen för ditt vuxna liv. Detta vet han om och vill helt enkelt inte förneka dig. Han kan ha hur mycket känslor som helst för dig men ni är ändå på två olika planhalvor. Men att "hålla fast dig" som KK är ändå ett otroligt egotrippat val att göra. Han har haft sitt liv, han har sin son, men vill ändå tillfredställa sig själv (vilket är sunt och han ska) men kanske inte genom dig utan någon där som vill samma som han eller ett kk förhållande utan så mycket känslor.

  • Anonym
    Anonym (Malin) skrev 2010-10-24 13:07:57 följande:
    Jag litar på hans ord. Men jag har lite svårt att förstå, och svårt för att göra något åt det.

    Det hade varit en sak om han sagt att han inte hade några känslor alls, om han var lite lagom avmätt eller kylig när vi sågs. Nu är det ju tvärtom han som uppvaktar mig och visar känslorna. Men det är JAG som känner mest och som vill mest.

    Jag hade ett förhållande med lite äldre man i sex år innan, det tog slut för att jag tappade känslorna. Mina föräldrar avgudade den mannen, men har nu börjat fråga mer och mer hur det är med grannen, då de märkt att jag pratar en del om honom. Tror inte de skulle ha så stora problem med det faktiskt. Så för MIG finns det inga hinder. Det är kanske därför jag tillåter mig själv att känna så starkt som jag faktiskt gör...  
    ja, och det han vill ha ut är sex, tills han eller du hittar nån som ni vill ha ett förhållande med.
    han gillar dig och vill ha sex, men han förväntar sig att hitta nån annan han känner allt för.
  • Kenneth b

    Det är nog en klassiker bland killar att säga precis så mkt att man får ha kvar sexet men inte behöva gå in i ett förhållande. Så är du seriös så ska du nog backa.
    Jag har då aldrig varit med om att jag har nåt mellanting till känslor - antingen vill man ha ett förhållande eller så har man inga känslor.

  • Anonym (Malin)
    Anonym (Liv) skrev 2010-10-24 13:09:52 följande:
    Jag tror inte på att vara KK med någon som man vill ha ut "mer" av. Det stänger ens ögon för att träffa någon annan.

    Efter ha läst lite i tråden så tolkar jag TS situation som följande. Mannen är 50 och har haft ett helt liv, han har förlorat halva sin familj. Kontentan är att hans syn är att han levt "livet". I den åldern är det vanligt att man fortsätter att leva "ensam", man kanske träffar någon men det får ses som ovanligt att man bildar en ny familj, helst om man förlorat familjen i en tragisk olycka - som var för hur länge sen?

    Du däremot står på startlinjen för ditt vuxna liv. Detta vet han om och vill helt enkelt inte förneka dig. Han kan ha hur mycket känslor som helst för dig men ni är ändå på två olika planhalvor. Men att "hålla fast dig" som KK är ändå ett otroligt egotrippat val att göra. Han har haft sitt liv, han har sin son, men vill ändå tillfredställa sig själv (vilket är sunt och han ska) men kanske inte genom dig utan någon där som vill samma som han eller ett kk förhållande utan så mycket känslor.
    Cirka 5 år sedan var olyckan. Han har haft ett kortare förhållande däremellan med en kvinna som är 10 år äldre än mig nu. Det tog slut för att hon ville ha barn men inte han. Så, klart han aktar sig för att göra samma "misstag" en gång till.... 
Svar på tråden KK med granne ej hållbart?