Neith

Äldre 24 Oct 12:25

72 svar

Enorm sprutfobi!

Hej på Er!

Har just suttit och letat efter information på hela world wide web, känns det som. Givetvis hittade jag inte svar på just de frågorna jag har inför kommande inskrivning.

Man ska ju (vad jag hört) ta två provrör med blod för blodgruppering och HIV-test. Kruxet är att jag är enormt spruträdd och kan inte i min vildaste fantasi tillåta att någon sticker mig i armarna pga denna sprutfobi samt fobi för ådror. Stick i fingrarna, som vid blodsockerkoll har jag inga som helst problem med och där kan de sticka mig hur mycket de vill. Inför en operation för några år sedan fick de alltså ta 4 provrör från mina fingrar, då jag inte klarade stick i armen. En annan gång, när jag var inlagd på sjukhus, skulle de ge mig antibiotika intravenöst, för att kroppen behövde antibiotikan direkt (låg så gott som inför döden), men klarade inte detta heller, utan fick en drös väldigt starka tabletter, och därmed slapp droppet.

Det jag undrar är alltså om man kan slippa sticken i armarna och komma undan med stick i fingrarna?
Ska på hälsosamtal på tisdag och inskrivning veckan därpå.

Någon som kan hjälpa mig med svar på denna, ack så viktiga, fråga?

Tack på förhand!

Neith

Äldre 24 Oct 13:11

#21

Ja det kanske skulle vara ett alternativ. Det är när själva hyperventileringen och panikattacken träder in som jag inte kan kontrollera mig själv.

B2011 skrev 2010-10-24 13:08:59 följande:

Jag fick bli sövd och nu när jag är gravid har jag fått lugnande dock inte jättestark men det räkte för att jag inte skulle börja hyperventilera.

B2011

Äldre 24 Oct 13:11

#22

Neith skrev 2010-10-24 13:11:29 följande:

Ja det kanske skulle vara ett alternativ. Det är när själva hyperventileringen och panikattacken träder in som jag inte kan kontrollera mig själv.

Kolla om det går

JA77

Äldre 24 Oct 13:12

#23

Neith skrev 2010-10-24 13:03:15 följande:

Kan man alltså bli sövd inför provtagningen? det hade ju varit något för mig isåfall. Men visserligen överkommer jag inte rädslan på det sättet, men det ger mig längre tid att bearbeta det.

NEJ, man kan inte bli sövd för att prover ska tas, inte ens skräckslagda barn blir sövda för det. Blodgruppering och hivtest är separata prover , vilket innebär att minst två rör blod (ca 4 ml i varje) behövs. Man kan inte ta proverna i samma rör. Visst går det att ta proverna kapillärt, men det är krångligt då det behövs en "stor" mängd.

Jag tycker att du ska ta tag i din rädsla istället för att skjuta det på framtiden! När du ska föda barn kanske du vill ha en epiduralbedövning, och då är det obligatoriskt med en "nål" i handen/armen (det är ingen nål, det är en tunn plastslang, nålen tas ju bort!) i samband med anläggandet av bedövning. Detta för att man skall ge 500 ml vätska innan bedövningen läggs. Likaså behövs slangen för att ge akuta läkemedel om du skulle få en toxisk dos (vilket kan ske om epiduralbedövningen lagts spinalt!)

/Narkossjuksköterska.

Neith

Äldre 24 Oct 13:13

#24

Det ska jag absolut göra!
Lägligt av mig att skriva ut på en söndag, för helst av allt skulle jag vilja ringa något sjukhus eller mvc på en gång och höra vad som gäller just där jag ska bli inskriven.

B2011 skrev 2010-10-24 13:11:56 följande:

Kolla om det går

B2011

Äldre 24 Oct 13:17

#25

JA77 skrev 2010-10-24 13:12:26 följande:

NEJ, man kan inte bli sövd för att prover ska tas, inte ens skräckslagda barn blir sövda för det. Blodgruppering och hivtest är separata prover , vilket innebär att minst två rör blod (ca 4 ml i varje) behövs. Man kan inte ta proverna i samma rör. Visst går det att ta proverna kapillärt, men det är krångligt då det behövs en "stor" mängd.

Jag tycker att du ska ta tag i din rädsla istället för att skjuta det på framtiden! När du ska föda barn kanske du vill ha en epiduralbedövning, och då är det obligatoriskt med en "nål" i handen/armen (det är ingen nål, det är en tunn plastslang, nålen tas ju bort!) i samband med anläggandet av bedövning. Detta för att man skall ge 500 ml vätska innan bedövningen läggs. Likaså behövs slangen för att ge akuta läkemedel om du skulle få en toxisk dos (vilket kan ske om epiduralbedövningen lagts spinalt!)

/Narkossjuksköterska.

Jag har blivit sövd, eller jag fick lugnande och det gick alldeles utmärkt.

Neith

Äldre 24 Oct 13:20

#26

Jag fick ta 4 provrör kapillärt när jag skulle operera min hals för några år sedan, då jag förklarade att jag inte klarar av att ta proverna venöst. Så mängden är för mig inga problem om det "bara" rör sig om två rör.

Den där "plastslangen" i handen har jag haft en gång tidigare, men då var de tvungna att söva mig innan de fick sätta den på plats.

Epiduralbedövning har jag hört att den inte är möjlig när man har tatuering i svanken?

Hursomhelst var tanken att bara klara mig med lustgas under förlossning.
Men det vet jag iofs inte förrän det är dags.

Hursomhelst, visst vill jag bearbeta min rädsla, men har som sagt svårt för att se hur det ska gå till, när jag är så fruktansvärt rädd.

JA77 skrev 2010-10-24 13:12:26 följande:

NEJ, man kan inte bli sövd för att prover ska tas, inte ens skräckslagda barn blir sövda för det. Blodgruppering och hivtest är separata prover , vilket innebär att minst två rör blod (ca 4 ml i varje) behövs. Man kan inte ta proverna i samma rör. Visst går det att ta proverna kapillärt, men det är krångligt då det behövs en "stor" mängd.

Jag tycker att du ska ta tag i din rädsla istället för att skjuta det på framtiden! När du ska föda barn kanske du vill ha en epiduralbedövning, och då är det obligatoriskt med en "nål" i handen/armen (det är ingen nål, det är en tunn plastslang, nålen tas ju bort!) i samband med anläggandet av bedövning. Detta för att man skall ge 500 ml vätska innan bedövningen läggs. Likaså behövs slangen för att ge akuta läkemedel om du skulle få en toxisk dos (vilket kan ske om epiduralbedövningen lagts spinalt!)

/Narkossjuksköterska.

JA77

Äldre 24 Oct 13:28

#27

Neith skrev 2010-10-24 13:20:49 följande:

Jag fick ta 4 provrör kapillärt när jag skulle operera min hals för några år sedan, då jag förklarade att jag inte klarar av att ta proverna venöst. Så mängden är för mig inga problem om det "bara" rör sig om två rör.

Den där "plastslangen" i handen har jag haft en gång tidigare, men då var de tvungna att söva mig innan de fick sätta den på plats.

Epiduralbedövning har jag hört att den inte är möjlig när man har tatuering i svanken?

Hursomhelst var tanken att bara klara mig med lustgas under förlossning.
Men det vet jag iofs inte förrän det är dags.

Hursomhelst, visst vill jag bearbeta min rädsla, men har som sagt svårt för att se hur det ska gå till, när jag är så fruktansvärt rädd.

Det är inga problem att få en EDA fastän du har en tatuering, det där är bara en myt. Vi gör det varje dag. Det är inga rutinmetoder att söva friska människor för att få en plastslang ditsatt. Hur gick det till när du tatuerade dig? Det är väl nålar om något! ;) Bearbeta stickrädsla gjorde jag varje dag när jag jobbade på barnsjukhus. Barnen fick autentiskt material att leka med; riktiga nålar etc. De fick sticka sin docka, sticka i apelsiner osv. Barn med diabetes är konstigt nog mindre rädda än ovana barn - kanske för att de varje dag utsätts för nålarna och inser att det inte är så stor grej? Kan små barn, så kan du. Om du vill. Det verkar visserligen inte som att du vill då du vill gå runt problemet genom att sövas för detta! Fobier botas genom att successivt utsätta sig för det man är rädd för, inte genom att sövas för ett blodprov! Går sjukvården med på detta (vilket de inte gör...), så accepteras beteendet och du "lär" dig att din rädsla är befogad.

JA77

Äldre 24 Oct 13:29

#28

B2011 skrev 2010-10-24 13:17:02 följande:

Jag har blivit sövd, eller jag fick lugnande och det gick alldeles utmärkt.

Att få lugnande medel är inte alls samma sak som att bli sövd, det är stora skillnader. Fick du en tablett?

JA77

Äldre 24 Oct 13:34

#29

B2011 skrev 2010-10-24 13:17:02 följande:

Jag har blivit sövd, eller jag fick lugnande och det gick alldeles utmärkt.

Det är ändå knappast någonting man gör rutinmässigt. Antagligen orkade inte personalen bråka. Där jag jobbar är vi stenhårda - ingen sövning för blodprov/nålsättning, det är att förstärka ett felbeteende. Jag har uppenbarligen lyckats övertyga samtliga patienter om att utsätta sig för det man är rädd för. Sedan har jag botat personen. Och jag lovar - jag har haft personer som svimmat och "halvt dött" bara jag visat mig.

Neith

Äldre 24 Oct 13:35

#30

JA77 skrev 2010-10-24 13:28:25 följande:

Det är inga problem att få en EDA fastän du har en tatuering, det där är bara en myt. Vi gör det varje dag. Det är inga rutinmetoder att söva friska människor för att få en plastslang ditsatt. Hur gick det till när du tatuerade dig? Det är väl nålar om något! ;) Bearbeta stickrädsla gjorde jag varje dag när jag jobbade på barnsjukhus. Barnen fick autentiskt material att leka med; riktiga nålar etc. De fick sticka sin docka, sticka i apelsiner osv. Barn med diabetes är konstigt nog mindre rädda än ovana barn - kanske för att de varje dag utsätts för nålarna och inser att det inte är så stor grej? Kan små barn, så kan du. Om du vill. Det verkar visserligen inte som att du vill då du vill gå runt problemet genom att sövas för detta! Fobier botas genom att successivt utsätta sig för det man är rädd för, inte genom att sövas för ett blodprov! Går sjukvården med på detta (vilket de inte gör...), så accepteras beteendet och du "lär" dig att din rädsla är befogad.

Jag har hört både och. Fast för mig kvittar det just nu. EDA är inget alternativ sålänge jag har min fobi.
Många frågar skillnaden mellan min fobi och att jag ändå är tatuerad och piercad
När man piercar eller tatuerar, sticker man inte in en tunn jädrans nål i en ådra för att antingen ta blod, eller ge blod, utan det är två heeelt skilda saker. Som jag sagt tidigare är det inte smärtan som bekymrar mig, inte alls. Det är alltså vetskapen att någon sticker in en nål i mina ådror, antingen för att ta eller ge blod. Detta är för mig extremt obehagligt och jag har svårt att se att det går över, trots att jag vill bli av med min fobi.

Jag vet att man botar fobier genom att utsätta sig för det, men när man inte ens kan tänka sig att på något sätt utsätta sig för det, pga rädslan, hur gör man då?

Ja, det är en EXTREM fobi jag har, alltså inget att skämta om.
Och nej, jag har inte varit med om något traumatiskt i min barndom, det är bara en fobi som infunnit sig.

Så snälla, tro inte att jag inte vill bearbeta den, för att leva med en fobi som hindrar mig i mitt vardagliga liv, är inget roligt.

Enorm sprutfobi!

INNEHÅLL