Enorm sprutfobi!

Ja, men generellt sett så går det INTE alls. När jag jobbade på akuten så skickade man faktiskt hem patienter som vägrar gå med på provtagning, det är en ren prioriteringsfråga.

Dåligt sjukhus.

Det görs på de flesta ställen, ska jag säga. Det finns inte ett ledigt narkoslag för sådant, utan sådana saker är enormt nedprioriterade. Det är alltid akuta operationer

...som prioriteras först. Jag har träffat många patienter som vägrat samarbeta, och om de inte övertygas (vilket de flesta gör), så meddelar läkaren att det inte finns mer att göra. Provtagning ingår i utredningen, och det finns inte resurser att söva ner varje person som vägrar nålar. Patienten får då ett val, och väljer de att avstå så är det patientens val. Är man tillräckligt sjuk så får det kosta vad det kosta vill. Det är ju knappast någon på akutrummet som vägrar dropp!

Sådant görs inte alls på de flesta sjukhus. jag har varit på många både som pat och jobbat och det är flera sjukhus där det görs.

Jag har jobbat som uthyrningssköterska i många delar av landet, och det är så att man faktiskt skickar hem patienter som vägrar samarbeta. De absolut döende bryr sig ju inte, förstås. När en patient vägrar provtagning så får personen skriva på ett papper om att man vägrar behandling på läkares inrådan. Inte kallar man ner narkospersonal för att söva en patient som bara ska lämna infektionsprover, det är orimligt. Du har väl bara haft tur.

TS Bara en nyfiken fråga från en som kommit över sin värsta sprutfobi *trots att ingen kan säga att det är kul med sprutor* är: Vad är det värsta som kan hända (i ditt sinne) om de sticker dig i armen? För mig var det att de skulle ta fel och smärtan i sig som skrämde, mer den inbillade än den faktiska. Min fobi minskades drastiskt när en stackars tjej skulle ta blodprov på mig och tog fel *trots att både hon och jag såg att hon tog mitt på ådran* 5 gånger(!!!). Hon började nästan gråta och fick be om hjälp och nästa person tog på exakt samma ställe nästan men träffade "rätt". Det gjorde ju inte MER ont fast hon missade liksom.  

Det där stämmer ju inte alls.

Då har vi olika erfarenheter!

Stå på dig om att du måste få remiss till KBT när du är på samtalet. Jag hade fruktansvärd fobi, var så illa att jag inte vågade gå in på vårdcentralen själv alls för jag hade känsla att de skulle ta mig och tvinga mig lämna prover. Jag drömde fruktansvärda mardrömmar och mådde skit. 

Sen blev jag sjuk och var tvungen att lämna prover, då skrev läkaren en remiss till vuxenpsyk och jag fick träffa en psykologstudent som höll i KBT:n och på några få gånger gickjag från att ha sambon med så jag kunde gå igenom vårdcentralens entre, man behövde det för att komma tll psyk, till att kunna lämna prover utan ångest och nu för 2 månader födde jag barn. Då blev det prover, slang i armen, ryggbedövning eftersom det blev KS.

Sen fick jag svåra komplikationer, en stor blödning i buken så in på operation med ny ryggbedövning, epidural för smärtlindring i flera dagar och dagligen provtagning 2-3gånger. När jag mådde som värst så lyckades de inte ta prover, jag är svårstucken, så personal från narkos och IVA fick komma och försöka. Slutade med att jag fick dropp i foten istället.

Efter 1 vecka av dagliga prover så slog det över och jag fick massa ångest. Men nu hade jag redskap att tackla ångesten. Så vi kom överens om att personalen sa till innan när det var dax och inte gjorde många försök, på slutet när det bara behövdes tas sånt som går att ta kappilärt.

Så försök få remiss och behandling, det kan bli stor skillnad. Det är inte för alla som det fungerar så bra, men du kanske kan få hjälp så långt att du kan lämna prover även om det är jobbigt.

Man vet ju aldrig om det går att klara sig på att inte ta en massa prover, du kanske råkar ut för komplikationer som jag och söva inför varje provtagning som jag tvingades göra skulle aldrig gå. Min värsta mardröm innan jag fick behandling var att bli gravid för då visste jag att man behöver ta prover. Efter behandlingen så var det inget problem längre.

Hoppas verkligen du kan få hjälp, för det kan gå fort och lätt och då behöva gå och ha denna ångest och fruktansvärda fobi resten av livet är så onödigt.