Båda barnen var tre veckor första gången.
Första barnet var hemma hos oss med mina föräldrar i några timmar, andra barnet var hemma hos oss med mina svärföräldrar i några timmar.
Båda barnen ammades och jag hade pumpat ut och båda gångerna gick det hur bra som helst. Barnen sov mest hela tiden.
För mig (oss) handlar det om att barnen skall få en nära relation till fler vuxna än oss.
Våra barn sover ibland hos farmor och farfar bara för att liksom.
Jag har lite svårt att förstå den där _BARA-MIN_ attityden som en del verkar ha.
Som jag ser det är det bra för barn att ha en nära relation med fler än föräldrarna och därmed är det självklart så att vi lämnar våra barn till andra ibland.
Ni som inte lämnar ifrån er barnen - på vilket sätt tror ni att det skulle vara negativt för barnen? Eller är det av någon annan anledning?
För mig är svaret uppdelat i två:
1. Jag vill inte, därför att jag är inte redo att lämna ifrån mig dottern till någon annan än pappan de gånger jag inte kan vara tillgänglig för henne.
2. Jag tror inte att min dotter har något behov att knyta an till andra människor än mig och pappan just nu. Jag tycker att det kan vänta tills hon blir lite äldre. Hon kan lära känna andra vuxna i vår närvaro.
Min dotter är 5 månader i dagsläget, och då tänker jag såhär. Och är det något jag lärt mig på 5 månader, så är det att man ändrar uppfattning ofta 
