1 månad har gått

Beklagar verkligen! 

Är det ert första barn?
Jag hade en del vänner som hade följts åt i graviditeten. Dom har fått ta hem sina barn från sjukhuset och inte vi. Jag kände ofta att det var orättvist. varför dom och inte jag? Aboslut så vill jag dom väl men jag hade sånna elaka tankar om alla som vänta barn. Att alla tog det för givet att man skulle få ett barn med sig hem från BB..
Under hela min graviditet har jag varit lugn och inte stissat upp mig utan tagit dagen som den kommer, vilket jag har trivs med.. och jag fick inget utav det, om jag skulle varit mer på det och ringt och jagat vården för det lilla minsta, skulle jag då fått ett barn med mig hem?

Du funderar inte på att du gick ut i arbetslivet för tidigt? Jag förlorade min son i september och är fortfarande sjukskriven..
Ännu en gång, beklagar. Jag förstår vad du känner! Styrke kramar

Men, vännen... Är vi lika eller? Jag mådde också hur bra som helst under min graviditet och jag gick också ner i vikt, och inte upp ett enda gram. jag är också överviktigt..

Vi får lov att ha elaka tankar. En del av processen i sorgen!
Dom som säger så att det är bäst att göra något annan än att gå hemma och grubbla, dom önskar man verkligen att dom kan vara med om att förlora sitt efterlängtade barn. Så du får känna på hur det känns, för det är inget kul. Det är inget man väljer detta, att må så himla dåligt. Vi är olika och sörjer helt olika!! Acceptera de, eller?

Man måste få grubbla för att gå vidare. För att nånsin kunna se framtiden så måste man gå ett steg tillbaka och sen kanske man kan ta 2 steg fram, ett steg bak och sen 2 steg fram, eller hur?
Vad säger din läkare? kan du inte få sjukskriving? vad jobbar du som?

JA! Du har blivit mamma, till en underbar pojke! Vad har ni döpt er pojk till?

Vill du berätta din historia, vad hände er? Styrkekramar

Dom som fick tidiga missfall förstår verkligen inte oss som har fött fram våra barn, de är inte ett missfall. Det är ett BARN för fan! En söt liten oskyldig bebis!

Tyvärr så är de så att världen utan för våran värld går vidare. Där kan människor bara dra på som om inget har hänt. Ibland vill jag bara ställa mig och skrika ut att jag är mamma till ett änglabarn och jag saknar honom otroligt mycket och vill ha tillbaka honom!!! Känner ni så också?

brunatofflor: Nej, du borde inte ha kommit över det. Det tar tid att sörja! Du MÅSTE sörja. Det går inte att gå runt sorgen, den kommer nån gång och om man puschar bort den så kommer sorgen med dubbel effekt.
Jag förlorade Elliot 7 september och jag är fortfarande sjukskriven..
Så som du förklarar så känns de som mig. Jag drog mig tillbaka. Levde i min egen lilla värld. Jag brukar prata och göra väsen från mig.. Men, de är inte jag längre. Jag hoppas att ni får svar varför den 23 november.

Det är bra att du har bilder, det är en bekräftelse på att du är mamma till en underbar pojke, Valter!!

Vännerna, jaaa.. Dom är ett kapitel för sig själva. Det finns många som var mina nära vänner som inte är det idag. p.g.a att dom hörde inte av sig. Dom frågade inte ens hur det är... Dom drog sig tillbaka. I en sådanhär situation så vet man verkligen vilka ens vänner är! Jag har fått kontakt med andra föräldrar här på FL.. Och de känns mkt bättre att prata med dom som varit med om samma sak, för dom förstår ens tankar och sorg!

Gumman, du har inte gjort något fel! Jag vet att man tänker så. Men, Valter har legat i din mage, du har skyddat honom.
Jag vill så gärna hjälpa dig, stötta dig! =) Kramar i massor*

brunatofflor: Att jobbet behöver dig? Dom kan väl sätta in en vikarie? Det handlar inte om vad jobbet vill, utan hur du känner dig, här är lite information ang. mammadagar och sjukskrivning. Hittade den på spädbarnsfonden.

"Vid förlusten av ett litet barn eller födsel av dödfött barn, har mamman rätt till minst en månads föräldrapenning. Därefter brukar man bli sjukskriven av läkare för sorgbearbetning. Ta kontakt med ditt MVC eller din förlossningsläkare för sjukintyg.
I lagen om allmän försäkring (AFL 4:4§) står det att " modern har rätt till föräldrapenning tidigast från och med sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse". Vidare står det att "Modern som inte har barnet i sin vård ( läs= barnet har avlidit) har rätt till föräldrapenning till och med den 29:e dagen efter förlossningsdagen". Tyvärr finns ingen sådan rättighet för pappan. Man hänvisas till sjukskrivning.
Se mer om reglerna på Försäkringskassans hemsida"

Har du inte fått den informationen?
Nja, vi fick inte någon dödorsak men en bidragade tror dom. I vecka 32 så såg dom med UL att hans högra hålrum i hjärnan var vidgat. Vi fick informaion om att de var ingen fara. Hjärnan kommer till 95% att utvecklas ordentligt när han har fött. Talet och motoriken kunde vara lite sen i utvecklingen men sånt kan man ju träna. När jag födde Elliot (var i vecka 37+6dagar) så upptäckte dom att han hade ett ryggmärgsbrock. Vilket är en kompliterande sak med de hålrum dom hittade.Dom går hand i hand.. Om Elliot hade föds levande så skulle dom ha opererat honom direkt, ingen operation är 100 på nyfödda. Man kan bara spekulera, han hade kunnat sitta i rullstol som värst. Men, ingen dödsorsak som sagt. Läkaren säger att det bara var slumpen. Vi kommer få friska barn igen!
Förresten, får jag fråga vad du heter, inte brunatofflor? ;) Vart befinner du dig i sverige?

Milagross: VA? Vad har hänt på vägen? Jag tycker också du ska ringa till sjukhuset och begära din förlossningsjournal. Sen säg till dom att du vill träffa din dotter igen!

Daniela01: Jag beklagar verkligen! Kan tänka mig att det är jobbigt att se gravidmagar. Man längtar tillbaka till den tiden man själv hade ett barn i magen. Jag tänkte på det att du skriver att du har svårt att prata med andra om vad som hänt er. Vill du berätta för andra? För mig så känns det så mycket bättre idag om att prata om det öppet.. Jag känner att jag är en stolt mamma som har fött en underbar pojke, de borde du också göra!!

Kramar alla *

milagross: Efter oduktionen så får SKA du få lov att träffa er dotter. Dom ska inte göra något med henne om du inte godkänt det. Har du inte kontakt med en präst på sjukhuskyrkan eller en kurator som man hjälpa dig med all kontak med förlossningsavd?

Sofie : Jag förstår dig att du vill tillbaka. Bara det känns okej för dig så ska du göra det. Det är många som tycker det är skönt att jobba för då tänker man inte så mkt på en själv..
Japps, bor nere i skåne, helsingborg. Har ni vinter uppe hos er? Ja, stolta! Vi har ett annorlunda moderskap.

Jag vet en bra bok ni ska läsa, "Att leva med en ängel i familjen" skriven av, Eva Bergman och Ursula Nyman

SvXrt: Beklagar! När fick ni ert barn? Ja, pappan har rätt till 10 dagar och vi mammor har rätt till 29 dagar. Vi fick också hjälp av kuratorn med alla pappersarbete. Det var verkligen guld värt. Jag och min man är fortfarande hemma tillsammans, och det har nu gått lite mer än 2 månader. Han prövade att jobba 2 dagar men det gick inte så han fick sjukskrivning. Idag har han mist sitt jobb, och är arbetslös..

Sofie. Jag fick veta att jag var gravid i vecka 6. du?  Både min och min mans själ skriker efter ett barn.
3 veckor efter förlossningen så hade vi sex igen. Min förlossning var långdragen och jobbig men jag sprack inte.
Det kändes rätt för mig, det gjorde inte ont och det var inte obehagligt. Vi har sagt de att vi vill ha ett syskon till Elliot.
Vi hoppas att få ett plus snart igen. De kommer när kroppen är redo igen! Hur känner ni?

SvXrt: GUD, visste ni om att han var sjuk? Vad heter er son? Föddes han tidigt? Hur länge var du hemma sjukskriven?
Sorgen finns alltid där, men man kanske inte vill inse det förrens det är så sent så att man brakar ihop helt.
Hur känner du dig nu? styrkekramar*

Brunatofflor: Nja, ingen vinter här. Det är fortfarande varmt, 10 plus grader. Jo, han blev av med jobbet för att dom tyckte han var sjukskriven för länge, dom kunde inte vänta på honom och tog in en annan för honom. Dom visade INGEN respekt för hans sorgarbete.
Kände du att du var gravid? Mysigt! Det var en fin midsommar present ju!! Jag saknar den tiden då man kände att han tränade på att andra, han hickade och de kändes som man hade en hickande sak i magen. Hans sparkar. Min stora mage! Kunde inte knyta mina egna skor i slutet.. Elliot var inte heller planerad, men när vi fick pluset på stickan så var de mer än välkomnande. Kan förstå dig ungefär hur du kände när ni hade sex första gången.. Jag tror inte din kropp vill glömma,  men den vill nog ha en bebis! Hur känner din sambo, vill han också ha ett syskon till Valter?

SvXrt: Hur kändes det att börja jobba igen? Vår son kom också sent. vecka 37+6. Han heter Elliot! Är Ragnar erat första barn?