Forum änglarum Sorg
Inlägg från: milagross |Visa alla inlägg
  • milagross
    milagr­oss
    62 svar
    Citera Återställ Anmäl

    1 månad har gått

    Beklagar eran sorg!

    Jag förlorade våran dotter i söndags i v. 21+2, allt är förjävligt och det är oxå mitt första barn! funderar kring sjukskrivning osv. Är sjukskriven nästa vecka med, och vill nog börja jobba efter det men jag vet inte hur jag ska klara av att möta alla människor. Jag jobbar på städföretag och har inte en arbetsplats att gå tillbaka till utan 6 i veckan och alla vet ju att jag var gravid så hur ska man kunna möta alla beklagandeblickar? Just nu klarar jag inte ens av att gå ut med hunden för jag är rädd att möta någon, svarar inte i telefonen för jag börjar bara gråta, men det är lika jobbigt att vara hemma själv och tänka en massa! Jag har ocå en massa vänner som precis fått nyfödda barn eller ska ha barn bara inom närmsta månaden, tycker det är jätte jobbigt att se deras lycka men jag missunsammar dem inte men får ett hugg i hjärtat varje gång!


    Isa vår änglaflicka 2010-11-07
  • milagross
    milagr­oss
    #9
    Citera Återställ Anmäl
    brunatofflor skrev 2010-11-11 20:19:00 följande:
    De känns så konstigt att träffa folk, de vet inte vad de ska säga. Känns som om de ignorerar en då de vet vad som hänt och de inte ens frågar hur det är! Jag känner att jag mer, mer, mer än gärna berättar om min son. Jag har fött honom, varför ska inte jag få prata om min förlossning och min son när alla andra som de går bra för får göra de?! Vad är de som är så fel på mig, min son och min familj?

    Kram! Beklagar din sorg! 

    Jag går omkring och gråter och så är jag så förbannad idag. Man får höra av både den ena och den andra att de fick missfall i . 5,6,7,8 och 9 och de var så ledsna, vilket jag kan förstå och jag lider med dem men det som gör mig så förbannad är att de verkar inte förstå att jag har fött ett barn, ett barn som hjärtat slog på, ett barn, med huvud, armar, ben, fötter och händer med naglar på, små öron, läppar och en liten tunga, en näsa med näsborrar och det verkar inte vara något fel på barnet. Ursäkta men det är inte en en försenad riktlig mens, det var inte en blodig klump som kom ut, det var ett barn! Jag vill åxå berätta för folk, än så länge så går det bara inte men jag förstår hur du känner, jobbigt att känna blickarna och man kan nästan ta på deras tankar!
    Isa vår änglaflicka 2010-11-07
  • milagross
    milagr­oss
    #11
    Citera Återställ Anmäl
    LindaKv skrev 2010-11-12 12:57:59 följande:
    Dom som fick tidiga missfall förstår verkligen inte oss som har fött fram våra barn, de är inte ett missfall. Det är ett BARN för fan! En söt liten oskyldig bebis!

    Tyvärr så är de så att världen utan för våran värld går vidare. Där kan människor bara dra på som om inget har hänt. Ibland vill jag bara ställa mig och skrika ut att jag är mamma till ett änglabarn och jag saknar honom otroligt mycket och vill ha tillbaka honom!!! Känner ni så också?
    alla vill att man ska vara stark, stark och gå vidare med livet. Lämna det som hänt bakom en, hoppas på ny chanser. Men jag vill inte gå vidare, jag vill minnas som igår, vill få en ny chans men jag vill inte glömma! Kan inte göra ett skit åt att få det ogjort, kan inte få Isa tillbaka man jag kan minnas!

    Vi skulle gått in i vecka 23 idag!
    Isa vår änglaflicka 2010-11-07
  • milagross
    milagr­oss
    #18
    Citera Återställ Anmäl

    Jag mår så jäkla dåligt över att inte ha ett endaste foto av våran prinsessa, eller fot- och handavtryck som många utav er andra fick. Jag känner mig överkörd....Allt gick så fort, allt är i som en dimma, jag vet inte vad barnmorskorna sa till oss eller vad jag har svarat...??? Har försökt att ringa dem, men känns inte som jag får "ärliga" svar, BM pratar kring frågorna och jag får inte några svar, de hänvisar till läkartiden om en månad och till mig barnmoska på våran ort om jag behöver prata. Jag vet ju för fan inte ens vart mitt barn befinner sig idag...i en sopa någonstanns? eller vart?


    Isa min ängladotter!
  • milagross
    milagr­oss
    #22
    Citera Återställ Anmäl
    brunatofflor skrev 2010-11-13 20:31:25 följande:
    Har du provat ringa till sjukhuset? 
    Ring upp till förlossningen och be om en kopia på journalen och be att få prata med dig som förlöste dig! Någon borde kunna svara på något! Säg att du vill träffa lilla Isa en sista gång!
    Har de inte pratat med dig om ev. begravning?! Har de inte frågat hur du vill att de ska gå tillväga? 
    Efter att Valter kom så fick vi prata med kuratorn på sjukhuset dagen därpå. Hon frågade hur vi ville göra, om vi ville ha en begravning, om vi ville ha en obduktion...
    Varma kramar!!! 
    Ja vi ringde till sjukhuset i onsdags och fick prata med barnmorskan som förlöste oss, tror jag det var iallfall. Jag sa att jag ville veta vad som kommer hända? jag bara grät i telefonen och fick knappt fram vad jag ville fråga men frågade vart fostret fanns nu och vad som skulle ske? jag minns inte riktigt men jag tyckte att hon sa att antingen hade fostret kommit tillbaka från obduktionen i göteborg eller så hade fostret kommit fram till göteborg? bara där insåg jag att jag inte skulle få se Isa igen och allt blev till en gröt. De viste redan att jag hade en tid inbokad med min Bm och de hänvisade till den tiden och om jag ville ringa dem igen så självklart fick jag ringa men de hänvisade också till tiden längre fram om en månad då proverna från obduktionen skulle vara klara! Jag är så arg över att inte ha ett endaste kort....
  • milagross
    milagr­oss
    #23
    Citera Återställ Anmäl
    Daniela01 skrev 2010-11-13 21:03:26 följande:
    Den 25 augusti förlorade vi vår lille Max, vi var tvugna att avbryta grav. i vecka 18 pga allvarliga kromosomfel (han skulle dö när som hellst i magen).
    Sorgen sveper över en, med jämna mellanrum, men oftast så är det rätt ok. Det känns som om jag har förträngt mycket av det som har hänt, eftersom det är så jobbigt och tungt. För han var ett mycket efterlängtat barn.
    Nu har mina två bästa vänner blivit gravida, och jag är jätteglad för deras skull, men samtidigt så blommar min egna sorg upp och jag har nog gråtit massor av kvällar nu. Jag förstår inte varför, men jag antar att all sorg har sin tid. När jag ser dem och deras gravidmagar så känner jag sorgen över att min mage är borta och mitt barn.

    Det kommer att kännas, skit rent ut sagt, många gånger, men förhoppningsvis så blir det färre och färre. Det värsta är när någon vill tala om det som har hänt med en, jag klarar inte av det utan bryter ihop.

    Massa massa kramar till dig!!!
    Beklagar sorgen över er lilla Max!
  • milagross
    milagr­oss
    #41
    Citera Återställ Anmäl

    Jag fick veta att jag var gravid i v. 8 men hade inte en susning om vilken vecka jag var i pga min oregelbundna mens. Jag märkte att brösten började bli större och hela jag pluffsigare, samt att jag tyckte det mesta luktade illa. Min sambo och jag låg i sängen och mös och jag beklagade mig över min uppblåsta mage. Sambon klappade mig på magen och sa "det känske är en liten där inne?" Jag brast i gråt och sa att jag kan ju inte bli gravid, hade inte haft mens på 6 månader. Men efter ett par dagars motionerande och magen fortfarande uppblåst köpte jag ett test bara för att utesluta. Upp i fönstret kom snabbt ett positivt streck upp och jag trodde inte mina ögon, var tvunget att ta det andra testet med på en gång och lika snabb och starkt kom strecket upp igen. HERREGUD, jag var så GLAD. Skickade ett mms till sambon som snabbt ringde och var helt till sig av lycka! Fick komma och träffa bm och det blev tid för Vul för att fastställa vilken vecka jag var, i v. 10+5 fick jag se Isa för första gången!

    I morgon ska jag träffa min BM och prata igenom och ta upp våra funderingar kring allt som hänt. Just nu vill jag bara sluta blöda, så att vi kan försöka igen, ska även ta upp detta med min Bm om att vi vill ha hjälp med att få igång ägglossningen eftersom den strulat så innan. Vill inget annat än att bli gravid igen! Men är rädd för att jag aldrig kommer bli gravid igen och tänk om det händer igen, fasar inför oron.


    Isa min ängel!
  • milagross
    milagr­oss
    #46
    Citera Återställ Anmäl
    LindaKv skrev 2010-11-15 22:35:35 följande:
    Oj, vilken historia.. Då planerade ni inte barn? Men de var en väl välkomnande nyhet?
    Jag hoppas att det går bra hos BM imorgon.. Hur sätter man igång ägglossningen? Förstår att du vill bli gravid igen! Längtan efter ett skrikande barn i famnen är stort!! <3
    planerade och planerade, vi ville ju inget hellre...men det är lite svårt att få barn när man inte har ägglossning...?

    Man kan väl få hjälp med att sätta igång ägglossningen med piller eller nåt som stimulerar antar jag? lixom man kan ta bort ägglossning med piller! Kan inte sånt där men det har väl med hormonerna att göra?

    jag tror att jag testade 7 test allt som allt, ville vara riktigt säker men vad hjälpte det?
    Isa min ängel!
  • milagross
    milagr­oss
    #49
    Citera Återställ Anmäl
    LindaKv skrev 2010-11-15 23:10:00 följande:
    Jo, det har du rätt i.. Man måste ha ägglossning för att få barn. Har du fått hjälp om svar om varför du inte har regelbunden mens, därmed regelbunden ägglossning? 

    Om du pratar med BM imorgon om ägglossning, så får du gärna dela med dig. Bra att veta! =)
    7 test, kände du inte dig gravid alls? Trodde du inte på testen? Eller ville du få bekräftelse?
    Jag gjorde 3 test för att jag skulle förstå och de var skönt att få alla pos. En bekräftelse att jag verkligen var gravid.
    Jag gick till min förra vårdcentral angående min oregelbundna mens men träffade på en värdelös doktor så jag var helt förstörd efteråt, kände mig som ett hopplöst fall och grät från och till i över ett halv år. Så att helt plötsligt stå där med ett + på stickan var ofattbart och därmed alla test, jag fortsatte att ttesta mig fram till VUL för att vara på det säkrare sidan och jag hade inga stora symtom. Nu i efterhand och nu när jag inte är gravid så vet jag att jag hade mer symtom än vad jag tänkte på då. Som min uppblåsta mage, konstant hungrig, sugen på korv med bröd, hamburgare i bröd, en vanlig ost macka och framför allt suget efter clementiner och apelsiner (men jag har alltid ätit mycket frukt så så konstigt var det inte) men jag åt extremt mycket, känslig för lukter, extremt känslig för hur kläderna luktade, hur min sambo luktade. Saknar varenda sekund av att vara gravid, känna livet i magen, känna suget efter mat, känna lyckoruset fara genom kroppen!
    brunatofflor skrev 2010-11-15 23:23:25 följande:
    Jag hade tänkt gjort fler test men eftersom jag kände på mig att jag nog var gravid så litade jag på de första och enda.. 
     
    Har någon av er någon erfarenhet angående ägglossningtest? Hur fungerar dom? 
    Har aldrig använt ägglossningstest, men har köpt på mig ett rejält lager. För nu jäklar ska jag ha koll för jag vill få hjälp om det inte skett ett under med min kropp efter graviditeten, hoppas som alla påstår att kroppen är mer mottaglig efter en graviditet...???
    Isa min ängel!
  • milagross
    milagr­oss
    #51
    Citera Återställ Anmäl
    brunatofflor skrev 2010-11-16 22:21:09 följande:
    Milagross: tror jag också ska införskaffa ett lager...
    Fast jag har inte riktigt fattat hur de fungerar.. Är det fler test i en förpackning? När ska man testa?
    Vi håller tummarna!

    Har ni varit och pratat med BM om allt? Hur går det efter allt? 

     
    Jag har aldrig testat med ägglossningstest innan, jag tror att det 5 eller 7 stickor i varje förpackning, och har man regelbunden mens kan man ta hjälp av en ägglossningkalender för att ta reda på när man ska testa. Men eftersom jag inte har regelbunden mens så har jag tänkt testa från och men en vecka efter mens fram till mens. Kommer gå åt massor av test ör mig men vad gör man inte? Finns ju olika test men jag kör på den billigare varianten.

    Var och pratade med BM igår och det var skönt att träffa henne och prata igenom lite, även om vi inte ställde de frågor vi hade tänkt och inte kunde svara på allt så var det ändå en lättnat. Vi gick igenom förlossningsjournalen och det var skönt att höra från någon annans perspektiv hur allt hade gått till och det mesta stämde med min uppfattning, men det var endel små saker som vi inte kom ihåg över huvud taget, som att vi hade haft 3 läkare och inte 2, prover de tog på mig som jag hade förträngt osv. Pratade lite om min rädsla över att inte kunna bli gravid igen efter som vi haft oskyddat sex i flera år. Men hon sa att det är ett upperligt tillfälle att ta upp detta med doktorn inne på sjukhuset sen för de är ju specialister på detta området. Så det är väl bara att vänta på den tiden! Vi pratade om att förlänga min sjukskrivning med 50% i 2 veckor, jag känner att jag vill jobba men heltid är för mycket för mig mentalt sett!

    Hur är det med dig? Hur går det med vardagen? och med jobb? Hur länge tog det för dig innan du slutade blöda?
    Isa min ängel!
  • milagross
    milagr­oss
    #53
    Citera Återställ Anmäl
    brunatofflor skrev 2010-11-17 22:14:02 följande:
    Så skönt att höra att ni fick prata igenom förlossningen, känns det bättre? Kommer ni att få träffa Isa en gång till? 

    Med mig... jag vet inte riktigt...
    Gråter då jag står i duschen och ska till och sova, tror att jag "gömmer" mig i jobbet och skjuter det som hänt framför mig. 
    Jag blödde i 2½ vecka om jag kommer ihåg rätt, de va så jobbigt att varje gång man gick på toa så blev man påmind om det som hänt... Lite drygt 1 vecka innan allt hände så började de komma mjölk ur brösten och fick tabletter för att de skulle avta dagen efter Valter kom men det kommer fortfarande mjölk ur brösten så nu är de de som är jobbigt.
     
    Dagarna går upp och ner, vet aldrig hur man känner, igår och idag är riktiga skit dagar. Jag har börjat få svårt med att sova. Sov i stortsett hela förra veckan, sov mer än vad jag var vaken, men nu kan jag inte somna på kvällarna, ligger bara och grubblar och känner mig misslyckad. Vaknar på nätterna av hemska drömmar. Där jag flera gånger vaknar och blöder som den natten då det hände. Drömmer om barnmorskor som tar mitt barn i från mig osv...
    Pratade med min arbetsgivare igår och hon sa attde inte talat om ute på mina arbetsplatser och frågade hur jag ville ha det...panikångesten kom och nu har jag en klump i magen, jag trodde att arbetsgivaren redan hade berättat för kunderna om vad som hade hänt så de skulle få smälta och prata av sig innan jag kommer tillbaka, men jag börjar redan på måndag och min arbetsgicare är inte så snabb utav sig så vet i sjutton om hon kommer hinna berätta?
    Tycker det är jätte jobbigt att blöda, jag hatar det, vill bara att det ska sluta, på söndag är det två veckor sen Isa gick bort och jag har också mjölk i brösten. Vet inte hur det blir med Isa? om vi kommer få träffa henne igen eller inte, hon är fortfarande på obduktion och tiden för att få reda på svaren är också framflyttad så det kommer dröja ännu längre innan vi får veta....
  • milagross
    milagr­oss
    #57
    Citera Återställ Anmäl
    brunatofflor skrev 2010-11-25 23:02:19 följande:
    Pyrro_b: Vad glad jag är att du har fått behållt din son! Och att han fick stanna kvar i magen din! 

    Vi fick reda på provsvaren och svaren från obduktionen i tisdags och de var inget fel på vår lille Valter och inget fel på mig heller. Valter hade alla organ, inga kromosonförändring, han var fullt frisk!!! 
    Vattnet och allt startade pga. moderkaksavlossning.

    Kramar till er där ute! 
    Skönt att ni fått svar på proverna men hur känns det nu?

    Kram på dej!
    Isa min ängel!
  • milagross
    milagr­oss
    #58
    Citera Återställ Anmäl
    Pyrro_b skrev 2010-11-25 08:56:30 följande:
    Oj vad jag känner med er!!
    SItter här med min son i knäet och gråter....av sorg för er och för att all rädsla jag kände när jag väntade honom kommer fram igen.....och av lycka för att han sitter här i mitt knä:)

    Han är mitt andra barn och jag var livrädd hela grav för att det skulle gå fel. Han rörde sig inte alls lika mkt som hans syster gjort, dom hade alltid svårt att hitta hjärtljudet när dom skulle lyssna (pga att moderkakan satt i framkant). När jag gått 20 veckor kända jag honom inte på en vecka och var då 100 % övertygad om att han var död. Ville inte åka in och få det bekräftat kändes det som. När dom skulle lyssna efter honom grät och skakade jag så mkt att hon inte höll på att hitta det lilla hjärtat.

    I v 24 fick jag rejäla värkar med några minuters mellanrum, allt jag kunde tänka var NEJ NEJ NEJ.....jag åkte in och dom lyckades stoppa upp det.  Gick hela sommaren och bara räknade veckor och dagar. Så många veckor innan han troligen överlever, så många veckor innan han klarar sig bättre, så många veckor innan vi slipper åka till ett annat sjukhus etc. Jag fick värkar med jämna mellanrum och var sjukskriven men dom fick hela tiden stop på det. Sista månaden hade jag rejäla värkar med 5 minuters mellanrum men min lille prins stannade kvar i magen och gick tiden ut trots att läkarna sagt att han inte skulle göra det.

    Jag är så oerhört tacksam för att vi lever i ett land där jag fick den hjälp som behövdes

    Tänker på er och håller alla tummar för att ni alla ska få bli föräldrar till ett barn som får stanna hos er snart!

    Styrkekramar
    Grattis till din son, så skönt att det gick bra och att han fick stanna kvar!
    Isa min ängel!
  • milagross
    milagr­oss
    #60
    Citera Återställ Anmäl

    1 månad har nu gått sen jag förlorade min lilla Isa!

    En helt månad har redan gått, känns overkligt....


    Isa min ängel!
Svara i tråden
Svar på tråden 1 månad har gått

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies