Miss79, vet inte om det stämmer, men Myran har ju väldigt svåra funktionshinder. Vardagen för oss är inte på något sätt lik en normal småbarnsfamiljs. Myran har ju en lillasyster som är 7 veckor och det är som en helt annan värld att ta hand om henne. Vi fick diagnos när Myran var lite mer än 1 år. Men hon har ju haft del-diagnoser från början. LKG-spalten från födseln. EP från 3 mån etc.
Vår tjej är nog rätt normallång - ca 90 cm (fyllde två i somras) men tung, över 17 kg. Så rund är hon, vilket troligtvis till stor del beror på tuffa kortisonbehandlingar. Vi håller på med bostadsanpassning (skall bygga om badrum, har fått ramp vid entre, måste anpassa utgång till veranda, någon form av trapphiss måste till. Bredda dörrar. Vi kommer får takliftar inom några veckor. Vi är på g att anpassa bilen med vridbart säte. Vi håller ständigt och jämt på med assistansen, rekrytering, överklagande av beslut, intervjuer etc etc. Myran har specialdagis med mycket större personaltäthet, 3 barn på hennes avdelning. Vi har två neurologer, lungläkare, plastikkirurger, sjukgymnast, dietist, arbetsterapeut, ögonläkare etc etc etc. Massor av kontakter mao. Är stammisar på närapoteket. Hemleveranser av sondnäring och annat för jämnan tycker jag. Så en annorlunda vardag. Men mitt i allt så njuter vi av våran fantastiska lilla kämpe som är så omtyckt av alla.