Rättvis fördelning av julklappar/pengar?

Håller med.. speciellt sista meningen!

Nej. under min uppväxt så var mina kusiner, på båda hållen, under många år favoriserade, så vi har varit de barnen som fått minst, men vi fixade det, inga sura miner.
Det roliga i det hela är att mina kusiner har fått höra att vi fått mest, av sina föräldrar, mina föräldrar har aldrig pratat om det, inte diskuterat detta, utan det är vad vi har sett när vi firat jul med speciellt farmor och farfar. De åren vi firade ihop med våra kusiner och farmor och farfar, så var hade de högar av julklappar, jag och mina syskon fick ett varsitt.
Men ändå, jag struntade i det då (och även sedan).

När vi firar ihop med min syster, så böljar det av paket runt deras barn, deras farmor ger massor och dessutom massor av pengar, det året vårt barn fick en dyrare, så gick ena kusiner och grät och tyckte det var orättvist (fast han fått dubbelt så mycket än vårt barn), är vårt barn ledsen, bitter eller avundsjuk. Nej.
Vi har lärt vår son att man värderas inte i presenter eller julklappar. Vi köper det vi tycker är bra och kanske nödvändigt. Med andra ord så har vårt barns självkänsla inte hängt på antalet presenter (hade inte svärmor varit, så hade det troligen varit ännu magrare)

Mina kusiner och vi har jättebra kontakt, trots den orättvisa behandlingen under uppväxten.

Så vi har ofta varit de kusinerna som dragit det kortaste strået (inte ens vårt farsarv fick vi, för det hade min farmor gett bort till min faster, inget som vi kunde göra något åt)

Läs gärna igenom tråden INNAN ni svarar...  Det handlar om så mkt mer än pengar!

Vad är mest rättvist?

1) 1000 kr till systern och 1000 kr till ts, ts man och deras två barn

2) 400 kr til systern och 1600 kr till ts, ts man och deras två barn

Jag skulle personligen ha svårt med alternativ nummer två. Då har jag också en barnlös syster. Själv är jag gift och har ett barn. Jag unnar min syster att få julklappar för samma summa som jag och min familj får tillsammans.

Ang vad jag köper till min mamma så köper jag det som önskar sig och inte bara "krafs" som ungarna har gjort på dagis...
Jag köper kanske för 1000-1500 kr och min syster kanske för 200 kr...

Men åter igen.. det är inte pengarna det handlar om "egentligen"... Det är så mkt mer!

Jag begär eller önskar inte att jag/vi ska få 4000 kr. Jag har tom sagt att jag o maken inte vill ha något...
 Åter igen.. det handlar om så mkt mer än bara pengar.

Vad min mamma vill göra med sina pengar är upp till henne och hennes samvete. Jag vet bara att jag aldrig någonsin kommer att behandla mina barn som min mamma har gjort med oss syskon..

En liten fråga bara...

Man ska inte lägga värdering i gåvor - sant..
Men lek med denna tanken att du fick en cd i julklapp och ditt syskon fick en stereo... Hur skulle du tänka då?

Eller hur. Det är faktiskt skitknäppt. Alla barnbarn ska såklart få presenter för ungefär lika mycket beroende på ålder etc oavsett om de har syskon eller inte. Naturligtvis innebär det att en familj med fler barn får mer som familjeenhet men det är ju varken konstigt eller orättvist.

Att jag hade möjlighet att köpa stereo själv och mitt syskon inte. Skämt åsido, nu kanske det inte varit så stora skillnader, men det har varit skillnader vissa år.
Nu har det inte varit ensidigt som i TS fall och jag tror problematiken är av ett helt annat slag, än en gång, jag tycker det största felet TS mamma gjorde, det var att basunera ut detta. Det är egentligen ganska ointressant vad presenten kostar egentligen, utan det är ju trots allt tanken (OK floskler jag vet ).

Egentlgen tror jag TS inte ens hade reflekterat över vad hennes syster hade fått, såvida det inte, som nu, slängs mitt framför näsan på henne. Om jag förstått rätt, så är TS helg nöjd att hennes barn får julklappar från mormor och morfar, men varför skall (ursäkta uttrycket) kärringen basunera ut det på det sättet?

Det är precis det jag reagerar på också.