ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

Min lösning på det mesta är rutiner. Fungerar inte det så brukar det hjälpa med rutiner.

En del tror att det är hämmande att ha exakta rutiner vid vissa tidpunkter. Jag ser det som en eftergift åt svårigheten att variera sig utan att tappa fokus på vad jag håller på med.

Min morgon ska helst innebära att gå upp vid samma klockslag, ta medicin från dosetten som ligger på samma ställe, äta samma frukost, läsa del 1 i tidningen, gå på muggen, duscha, klä på mig. Tidsåtgång 60min. Gör jag förändringar i det här så tar det mycket längre tid.

Nu måste jag erkänna att frukostrutinen är min enda fasta rutin. Jag behöver den för att komma igång på morgonen och den har sett likadan ut sedan jag gick på gymnasiet. Jag har ofta behövt försvara den utan att kunna men att variera den har aldrig varit lyckat.

Det där med relationer är alltid knepigt oavsett ADHD eller ej. Jag har alltid hittat fel på killarna jag dejtar. En kille blev jag faktiskt ihop med för att jag bestämde mig för att tänka utanför ramen, men efter 1 mån fixade jag inte det längre. Han var "normal" precis som de andra killarna jag dejtat. Sen träffade jag min stora kärlek (som nu har gjort slut med mig och vi har precis flyttat i sär för att jobba med oss själva) . Med honom var allt så enkelt, vi hade samma uppfostran, tänkte likadant i väldigt mycket. Vi tittade ofta på varandra och sa: Kan det här vara sant?!!. Jag hittade inte ett fel på honom. Allt kändes underbart rätt och jag varnade honom tidigt för mina brister. Jag var så otroligt glad för att jag hade hittat någon att älska och någon som ÄLSKADE mig tillbaka. Och som var "normal" :)  Nu så här i efterhand så kan jag ju se att mycket av enkelheten nog också kom för att han troligtvis har ADD.
Men som bekant så orkade han inte med mitt en del av mitt beteende och jag tror inte att hans depression kommer utav mitt beteende, men det känns ändå hårt att veta att han inte kan se förbi alla mina brister och se den person han älskar. Han kanske inte är där än. Who nows? Men när jag började fundera i banorna att han kan ha ADD så föll mycket på plats och jag slutade bli irrieterad för många av sakerna han gjorde för jag förstod att han faktiskt inte gör det med flit. Ok ett par saker har jag svårt med.. hans oförmåga att lyssna till en när man pratar, vilket har byggt upp mycket missförstånd och sårade känslor.
Det är så jäkla knepigt att ha en relation med en "normal" men det är också lite småknepigt med en med ADHD/ADD.  Dock tror jag mer att det handlar om VEM man blir kär i. Och om den har ork till att ha oändligt tålamod med en.

Då får man nöjet att irritera sin omgivning med väckarklocka alla veckans dagar.