min lillkille fyllde 2 år igår och han har inte många ord heller så det här var en bra tråd för mig. Man jämför ju gärna med andra barn och det känns förstås som om alla är mycket bättre på att prata. Hans ord är mamma, pappa, aj, oj, bebi (bebis) pippi, mimmi, hej, mommo (mormor och morfar får dela på samma ord) och så har han en egen variant på sin storasysters namn Julia.
De orden kan han säga om man ber honom men själv så använder han mest mamma till det mesta, alldeles nyss har han börjat ropa pappa till sin pappa tidigare var det mamma som användes även till det.
Känns som om han inte vill pröva att säga ord innan han är säker på att han kan, och det gäller att han är på bra humör annars är han mest tyst eller pekar och säger öh, öh tills vi har lyckats lista ut vad han menar. Det blir ofta utbrott av den frustration han känner när vi inte förstår.
Storasyster varnog rätt tidig att prata och vid samma ålder satte hon ihop flera ord, då tänkte man inte så mycket på det men nu inser man ju hur mycket lättare det är med barn som kan säga vad de vill ha.
På BVC blev han "underkänd" vid 18 mån kontrollen , då sa han bara mamma. De har ringt och frågat om vi vill gå till en logoped men jag kan känna att det är väl ändå lite tidigt, han förstår ju det mesta man säger och han är tidig motorisk så jag antar att språket kommer efter hand, men visst kan man oroa sig lite ibland ändå...