BF september 2011

Hej hej!

Nog dags för mig att ge mig tillkänna efter att ha varit med och läst väääldigt länge.
Är gravd med första barnet ,12+5 idag, men det var först i samband med KUB förra veckan då vi fick se den lilla som det kopplade att det verkligen finns någon där inne.

Så imponerad av alla er som klarar av att kolla på "En unge i minuten". Är livrädd för förlossning och skulle aldrig någonsin frivilligt sätta mig ner och kolla på en.

Deppig som tusan idag.

Berättade för mamma om bebisen igår. Visade sig då att hon vetat om det i ca 2 månader redan, dvs sen absolut första besöket hos BM!. Mamma jobbar inom vården men min BM har försäkrat om och om igen att hon inte skulle kunna få nys om det.

Värsta är att hon inte verkade särskilt glad. Tror hon känt som att hon var sist i världen som fick veta (ja officiellt då) fast hon i själva verket var den första. Hoppas i alla fall det är därför hon inte verkade superglad.

Har liksom väntat mig att min sambos försäldrar inte kommer bli överförtjusta (dom tycker att dom har tillräckligt med barnbarn) och jag tror inte heller hans barn kommer bli särskilt glada över ett nytt syskon. Hade inte väntat mig det av mina föräldrar. 

Tesan: Visade sig att det är mamma som bokar alla tider till ultraljud nuförtiden, visste inte att hon tagit över den biten, så hon har inte gjort något fel. Hon jobbar ju inom samma klinik därför jag verkligen ville dubbelkolla med BM så att det inte skulle bli så här.  

Får väl helt enkelt hoppas på en bättre reaktion nästa gång vi ses.... .

Jag har det precis likadant! Har helt tappat matlusten. Jag så trött på kvällarna så det tar emot att laga något och när jag sen inte är hungrig heller känns det ju helt meningslöst. Försöker verkligen få i mig något vid varje mål men det är inte på långa vägar lika mycket som jag brukade äta innan. Har förvisso en del att ta på men det känns ändå inte bra. Bebisen kan ju inte gärna få i sig bra med näring genom att jag har några kilon för mycket. 

Någon som har tips på hur man botar restless legs? Har grymt kli i benen och nu har det spridit sig till armar och händer också. Hjälper inte ens att gå omkring. Blir snart tokig!

Tack för tipset! Ska definitivt inhandla och testa.

Jag har faktiskt inte vägt mig sedan inskrivningen. Innan brukade jag väga mig varje dag. Jag har haft tendenser till ätstörningar och är rädd att en eventuell viktuppgång ska sätta igång fel tankar i huvudet. Så jag kontrollerar helt enkelt inte och försöker äta bra. Tror att det är det bästa för mig.

Tror inte du behöver oroa dig. Min mamma vägde också under 50 kg när hon väntade mig och hon kunde ha sina vanliga kläder fram till en månad innan jag föddes. Samma sak när hon väntade min syster och det var inget fel på nån av oss. :)

Angående det här med att ta reda på kön eller inte. I mitt landsting berättar dom inte även om dom skulle se. Nu är det så att jag tycker verkligen inte om överraskningar och funderar därför på att boka privat köns-UL. Tror jag skulle ha lättare att relatera till barnet där inne om jag visste vad det var och att det skulle bli en bättre upplevelse totalt sett.

Faktum är ändå att dom undanhåller. Här får man absolut inte vet kön.

Fick inte heller veta de exakta siffrorna vid KUB då BM tyckte det var onödigt och att jag inte behövde veta mer än "låg risk". Några bilder på bebisen var det inte heller tal om trots att jag var villig att betala för dom.

Tyvärr är det väldigt olika från landsting till landsting hur dom resonerar kring ens rätt som förälder att veta.