BF september 2011

IdaElin: Trodde jag läste fel först. Stort grattis till er!

Andra besöket hos min virrpanna till BM idag.

HB 115
Blodtryck 125/75
Hjärtljud 158
SF-mått 23,5

Frågade henne om moderskapsintyg (måste man inte ha det för att söka föräldrapenning?) men hon pratade bort det lite grann och jag kom inte på förrän jag var halvvägs till jobbet att jag aldrig fick nåt.

Sen tyckte hon att mitt HB var på tok för lågt. Tog till och med om det en gång för att vara säker på resultatet. Hon hade glömt att hon sagt åt mig att äta järntabletter från v. 20 och det har jag gjort men kanske inte superregelbundet. Tycker det är så svårt att komma ihåg när man inte ska ta dom i samband med måltid. Får väl försöka bättra mig... .

Då känns det ju inte som nån jättekatastrof att mitt värde "bara" var 115.  Har förpackningen med tabletterna på nattygsbordet så jag ska se dom varje kväll när jag lägger mig. Hoppas att det ska funka.

Har haft väldigt lite krämpor hittills men på sista tiden har jag börjat få ett tyck uppåt i magen på framför allt höger sida. Gör ont och är väldigt obehagligt. Underlättar lite när jag står upp. Sitta ner är inte att tänka på. Känns som att allt där inne håller på att förflyttas uppåt och det är väl som det ska egentligen....var bara tvungen att klaga lite.  

Vet att det är otroligt tabu och att man inte "får" tänka så men ska jag vara ärlig så vill jag helst ha en dotter. Jag har aldrig riktigt kunnat föreställa mig själv som något annat än en flick-mamma. Tänkte att genom att reda på könet skulle jag har gott om tid på mig att smälta beskedet och vänja mig vid tanken om det nu skulle visa sig vara en kille. Ville inte riskera problem att knyta an till barnet när det väl var fött. Sen gillar jag överhuvudtaget inte överraskningar. Och som många andra redan sagt är det ju ändå så mycket man inte vet.

Varken jag eller sambon har ångrat beslutet. För oss har det varit enbart positivt, framför allt känns det bra att inte kalla bebisen för den längre. Skulle nog säga att det blev lite mer verkligt i och med att vi fick veta.

Be att få lite citron i sockervattnet. Neutraliserade det söta väldigt bra och smakade (nästan) gott.

Jag var tvungen att göra glucosbelastning för att mitt BMI låg precis över gränsvärdet. Hade inte haft några känningar innan det och har inte haft några efter heller. (Mitt värde var helt OK.) Lite osäker men jag tror att jag kommer få göra ytterligare en belastning längre fram.

Vi använder Frontline på både hunden och katterna. Vi bor på landet och alla tre är ofta ute i högt gräs och terräng. Hade aldrig funkat att inte använda något alls. Ingen av djuren har reagerat negativt på Frontline och jag är inte särskilt orolig för egen del heller. Däremot så applicerar jag inte vätskan i år utan har lämnat över det till sambon. 

Hmm nu blir jag lite förvirrad... . Jag är också rh- men jag har bara kollat blodgrupp en gång. Inget prat om att kolla fler gånger heller. BM gav mig bara ett papper som jag skulle ha med mig till FL och så sa hon att jag skulle få en spruta efter förlossningen för eventuella framtida graviditeter.

Ni som testats flera gånger, vet ni varför? På lappen med blofgrupp står det även ett "Särskilt utlåtande": Inga irreguljära erytrocytantikroppar påvisade. Är det kanske det dom kollar upp flera gånger, om sådan antikroppar dyker upp? Eller betyder det helt enkelt att det inte kommer bli några problem vid denna grav så det är därför dom inte kolla fler gånger?

Oj vad långt ni har kommit med namn allihop! Tycker det är jättesvårt. Jag har en jättelista med tjejnamn som jag helst inte vill dela med mig till sambon förrän han kommer med några förslag han också, och det verkar inte va på gång att hända nån gång snart. Jag är säkert fånig men men.... .

Dom flest av mina farvoritnamn liggt högt upp i populäritetslistan. Har stört mig lite på det men ska försöka resonera som många av er andra att det viktigaste är att det blir ett namn vi tycker om.

Sen kommer bebisen få mitt efternamn men jag vill gärna att hennes namn ska funka med bådas efternamn om det nu skulle bli så att jag byter nån gång i framtiden. Det har också visat sig vara allt annat än lätt.

Det enda jag är helt säker på är att tilltalsnamnet ska placeras först så hon slipper samma strul som min mamma och min sambo har med att ha tilltalsnamnet som andranamn.

Iryelle: Vår hund heter också Leia och det har irriterat mig lite sedan vi fick reda på att det är en tjej att jag var tvungen att välja just det namnet till vovven.