BF september 2011

Jag har mer problem med vätskan i kroppen nu än jag kan föreställa mig att jag kommer ha efter förlossningen. Då försvinner den väl?

Jag kan inte forma en knytnäve eller greppa föremål smalare än en flaska. Tack och lov att jag sitter vid en dator på jobbet och inte behöver skriva saker och ting för hand säger jag bara. Sen att det gör sjukt ont i lederna i fingrarna är ingen höjdare det heller. Fötterna har blivit tillfälligt bättre men det är inte ens lönt att försöka med något annat än flipflops. Det gör för ont. Vaknar flera gånger om nätterna av stickningar/domningar i både händer och fötter. Att en del av min viktiuppgång skulle bero på vätska känns som mindre viktigt i sammanhanget. 

Lattelower: Stort grattis o lycka till!

Åkte också på en ny glukosbelastning. :/ Hoppas verkligen att värdet blir bättre då än idag. Har inte alls någon lust att lägga till regelbundna besök på Medicin 4 mil bort till listan över alla kontroller.

wolfie: Tack! Ska på glukosbelastning i morgon. Hoppas så att det bara var ett ovanligt högt slumpvärde igår! Tycker inte att jag har haft några direkta känningar, törstigare etc. men får helt enkelt vänta och se.

Angående besök hos BM så kommer jag gå varannan vecka från och med nu (v. 31) fram till BF. Får se det positivt att vi faktiskt får så mycket kontroller och hjälp som vi får här i Sverige men det blir onekligen ett himla spring till vårdcentralen. Och jag som i vanliga fall brukar hålla mig därifrån in i det längsta.

Här gör man glukosbelastning i samband med inskrivningen om man tillhör någon av riskgrupperna. Sedan får man göra det igen om slumpvärdet är för högt för att (förhoppningsvis) kunna utesluta att det rör sig om graviditetsdiabetes.

wolfie: Skönt att du tar det på det sättet! :) Kommer nog läsa på en del för säkerhets skull. Är ju fortfarande 9 veckor så risken finns ju att värdet poppar upp över dom magiska 10... .

velvet: Jag har väldigt svårt att sätta ord på vad det är jag egentligen är rädd för. Det handlar egentligen inte så mycket om rädsla för smärta utan mer att jag verklgien hatar situationer som jag inte har fullständig kontroll över. Hade det handlat om vad som helst utom förlossning så hade jag nog läst det mesta som finns att läsa vid det här laget men jag blir panikslagen när jag läser om förlossningar överhuvudtaget så jag har inte tagit reda på något på egen hand utan kör min klassiska försvarsmekanism - tänker jag inte på det så finns det inte.

Min BM rekomenderade Aurorasamtal och jag känner att det kan ju i alla fall inte skada även om jag inte vet exakt vad jag ska säga. Hoppas väl någonstans att det ska kunna skapa lite trygghet kanske. Sorry flummigt svar värre! :)