Inlägg från: Cornellia |Visa alla inlägg
  • Cornellia

    BF september 2011

    Idag har jag varit och träffat en förlossningsläkare. Hon hade inte så mycketatt säga, dock gjorde hon ett VUL på mig och allt såg super bra ut.

    Vårt lilla pyre är idag 2,59 cm långt och såg tydligen ut att må hur bra som helst.

    Läkaren beräknade mig till att vara 9+2, vilket stämmer utmärkt med ÄL.

    Jag fick en liten bild oxå, jag har aldrig förstått mig på varför folk har UL bilder (det "syns" ju inget ändå). Nu förstår jag

  • Cornellia

    Usch. Idag har jag gjort glukosbelastningstest eller vad det heter.

    Det är nog det värsta jag gjort på länge, så dåligt som jag mått idag har jag aldrig mått tror jag!

    Värdena var bra iaf, så nu kommer det inte hända mycket för mig förren RUL i mitten av mars, tur att jag har en liten bild på knyttet som jag kan kika på när jag börjar misstänka att det inte finns nån där inne!

  • Cornellia
    N e m i skrev 2011-02-01 17:31:51 följande:
    Hur mycket vätska fick du dricka? Jag kommer troligen få göra det eftersom sonen vägde 4700. Då vill dem utesluta grav diabetes. Blä!
    Två glas. Hoppas du slipper göra det lika tidigt som mig, jag tror att det hade gått betydligt bättre när värsta illamåendet släppt. Nu var det ju en riktig plåga att inte få äta på 12 timmar.
  • Cornellia
    Hannabus skrev 2011-02-01 15:53:24 följande:
    Hej!

    Idag är man lite happy happy!

    Fick söka gyn då jag fått en hemsk (vad jag trodde var) svampinfektion med klåda och brinnande känsla i underlivet. Visade sig inte vara något, testerna var negativa :/ 
    Så hade jag oxå för några veckor sedan, för mig hjälpte det att byta ut min vanliga tvål mot intimtvål, och dessutom börja smörja underlivet med nån form av mjukgörare för underliv, försvann på några dagar.
  • Cornellia
    knorrig skrev 2011-02-02 20:52:45 följande:

    Här hemma poppar vi musik så det står härliga till just nu, grannarnas porslin hoppar nog i skåpen.  Haha!Längtar tills lilla pyret kan höra musiken i magen Skrattande

    En sak jag funderat lite över: Vad har alla ni andra här på tråden för syn på genus? Kan vara intressant att höra hur ni ställer er.


    Jag är en såndär som som är lite rabiat när det gäller genus frågor, en såndär som "normala" människor suckar lite åt.

    Tex så kommer vi vara föräldralediga halvtid båda två från start, vilket såklart är en del i att få till en jämställd situation här hemma

    Jag är dock lite orolig för hur man ska lyckas uppfosta barn utan att trycka på dem könsroller.
  • Cornellia
    knorrig skrev 2011-02-02 21:14:33 följande:
    Vi har inte diskuterat föräldraledighet än,  men det kommer såsmåningom och resulterar nog i att det blir väldigt jämnlikt fördelat :)

    På tal om att uppfostra för att undvika könsroller och hur man "borde" vara enligt samhället, så är jag också osäker på hur man går tillväga för att vara så neutral som möjligt gentemot barnet.

    Våga vägra könsroller !  :)
    Jag vet inte heller hur man gör, och det gjorde mig lite orolig när vi diskuterade vagn och jag insåg att jag ville ha en rosa vagn, men inte "vågade" köpa det eftersom det kan bli en kille....
    Min man är mer obrydd, han skulle lätt kunna kuta runt med en rosa vagn till vår evetuella lilla son.

    Men man inser hur mycket bagage man har, och hur mycket man måste "tänka till".

    Hur var det? Visst var din sambo oxå en tjej?
    Jag har fått för mig att det kanske blir lättare för er att dela på föräldraledigheten, alla som jag har berättat för att vi tänker dela lika från början har typ tittat på mig som om jag är galen, och sen frågat typ vad min man ska göra hemma då!
    Den enda som tycker att det verkar vettigt är min mamma, det känns skönt iaf att ha stöd därifrån.
  • Cornellia
    knorrig skrev 2011-02-02 21:45:21 följande:
    Vad väntar du på kvinna? Köp en rosa vagn. Vad andra lägger vikt vid är oväsentligt, det är ju ändå ni som ska se vagnen varje dag :)   Själv så är jag en sucker för naturfärger, så det blir nog en väldigt neutral, typ beige vagn eller något i den stilen :)
    Har iofs inte språkat med min sambo (som är precis som du anade, en tjej), men hoppas att få min vilja igenom.

    Men av rent praktiska skäl om jag helammar, så kanske det är enklare om jag är hemma längre? Eller hur många dagar är det man har per förälder?
    Man har väl 480 dagar per barn?

    Jo, det är det där med ammningen så är problemet, men det måste helt enkelt lösa sig, jag vill inte vara hemma heltid ett år, vilket jag isf måste. Vi får helt enkelt lösa det med att pumpa, eller så får maken komma med ungen till mig

    Jo jag vet att jag är fånig när det gäller det där rosa, men som det är nu så finns inte ens vagnen vi vill ha i rosa. Det var mer ett exempel på hur styrd man är av konstiga könsroller. Det är som sagt var tur att jag har en man som inte alls har fattat det där med könsroller, jag måste intervjua hans föräldrar, för nått rätt har dom gjort!
  • Cornellia
    kantarellkisse skrev 2011-02-02 21:59:45 följande:
    Ni får sammanlagt 390 dagar med SGI-ersättning, dessutom 90 dagar med lägstanivå (180kr/dag innan skatt). Jag hade nog inte sett det som ett problem att vara hemma 6 månader och låta en partner vara hemma sedan - längre än 6 månader brukar väl inte så många helamma? Nu har jag förstås ingen att dela med så det är ju inte en så stor fråga här.
    För mig finns tyvärr inte möjligheten att bara vara hemma 6 månader. Jag måste gå ner till halvtid från dag ett, eller vara hemma heltid ett år.

    Att någon av oss är hemma heltid är dock inte ett alternativ för oss, jag misstänker att det lätt blir en "primär" förälder isf, och det vill jag inte vara med om alls.
  • Cornellia
    Jennypenny83 skrev 2011-02-02 22:14:50 följande:
    Vi kommer nog göra som förra gången med ledigheten. Jag tar de första 9 månaderna, sambon de sista 3. Då hann jag sluta amma i lugn och ro och sambon och sonen kunde ha obegränsat antal timmar tillsammans, utan att vara beroende av mig på något tidpunkt. Jag ville ha en ganska lång ledighet, jag ville helamma och kunna sjunka in i föräldrarollen helt. Det är stort att överlämna ansvaret för sitt ett och allt till sågon annan, även om det bara är sambon. Det tog dessutom ca 3 månader innan jag var återställd rent fysiskt.
    Dambon sa också att han tyckte det var lättare/ roligare att ha sonen från 9 månaders åldern, eftersom de då är så medvetna, "kan leka" etc. Hoppas ni förstår vad jag menar.
    Men är det inte ett stort ansvar för din sambo att lämna barnet till dig?? Och är det inte lättare/roligare för dig att ha barnet när dom börjar bli lite medvetna?

    Inget påhopp mot just dig, ni gör ju givetvis som ni vill, och jag ska inte på något sätt lägga mig i det.
    Det är mer allmänt denna tankegång jag reflekterar över. den är så vanlig, men samtidigt så konstig (i mitt tycke)

    Givetvis vill min man oxå vara hemma med sitt nyfödda barn och kunna sjunka in i föräldrarollen, och givetvis vill jag oxå vara hemma när barnet börja "leka" osv.
  • Cornellia
    skomakarfrun skrev 2011-02-02 22:53:40 följande:
    jag är student och rent ekonomiskt kan vi inte dela på dagarna 50/50 även om jag hade velat det. Det får bli senare barn. Jag är hemma så länge det behövs kan ju bara börja en termin i september eller januari och tror att det blir för tidigt redan i januari så kanske till sommaren 2012 att jag sommarjobbar och sambon är hemma. Men då får vi ingen semester tillsammans vilket är supertrist, men det är ett senare problem.

    Vad det gäller kläder och leksaker så tror jag inte att jag kan påverka om mitt barn gillar rosa eller blått, oavsett vad jag sätter på för kläder eller köper för leksaker, när barnet är så litet att det inte förstår något så sätter jag på det som jag tycker är snyggt. När barnet är tillräckligt gammalt för en uppfattning får den välja kläder och färger själv. Men såklart att min dotter kommer ha klänning eller kjol eller shorts om det passar aktiviteten bättre och om hon själv vill det. Jag ser ingen anledning till att inte klä dem så. Tror inte det sitter i kläderna hur barnen senare blir som individer. Om sonen senare vill ha klänning på sig så får han de, huvudsaken han är hel och ren. Som exempel, jag hade väldigt mycket rosa på mig som bebis, min favoritfärg har alltid varit marinblå... Så den dagen jag kunde välja kläder själv så blev det mycket blått..
    Jag hade barbies och dockor, men favvoleksaken var lego och jag har alltid tyckt om teknik och mekanik. Det där är ju vilken personlighet man har... vattenkrig lekte alla barnen på gatan... alla hade trehjulingar som man meckade med och tankade på "stationen"

    Självförtroende och självkänsla att våga och vilja vara sån som man är får man på annat sätt. Det är min åsikt. Och det är det jag kommer priorotera.
     Jag är en väldigt tjejjig tjej på många sätt. Målar naglar varje dag, har ofta kjol, sminkar mig, rakar benen. Tycker om att baka, laga mat, sy osv. MEN jag tycker även om att ta plats, meka med bilar, snickra, vandra i fjällen osv osv

    Ja blev ett flummigt inlägg och jag har inte läst ett endaste inlägg i genusdebatten, just för att det intresserar mig noll. jag har aldrig blivit diskriminerad för att jag är kvinna, har aldrig upplevt mig särbehandlad, har aldrig känt mig dömd efter utseendet. Och skulle tycka något om mig just pga mitt utseende så blir de snabbt varse att bilden de hade var fel.
    Jag tycker inte man ska dela på saker 50/50, den som tycker saken är roligast gör det, tycker ingen om det så delar man eller låter någon helt annan göra det. Detta har resulterat i att jag inte behövt tvätta på 3år...

    summan av kardemumman, jag tycker det finns viktigare saker att fokusera på än vad barnen har för kläder på sig.
    För mig är oxå kläderna helt ointressanta, det som är intressant är vad vi har för förväntningar på ett barn som har rosa klänning på sig.



    Jag är oxå student, och jag kan bara börja i september
    För mig blir det att läsa halvtid i två år istället för att vara ledig ett år och sedan läsa heltid andra året.
Svar på tråden BF september 2011