Varför inte donera lite ägg?!

Det kan kanske bero på att många aldrig får veta att det blivit till genom äggdonation eller spermadonation?  Tyvärr visar flera studier att många föräldrar aldrig berättar för barnet att de fick hjälp av andras ägg eller spermier.

Länk

www.unt.se/uppsala/lang-vantan-pa-aggdonation...

Du kan läsa här om en svensk undersökning i slutet på 90-talet där man kom fram till att 11 % berättat för barnen att de kommit till genom spermadonation...  Man kan hoppas att det är högre siffror numera.  En av de som blivit till genom donation letar nu efter sitt ursprung.

Länk till DN artikeln

www.dn.se/insidan/insidan-hem/hemlighalls-bar...

Jag funderar skarpt på det, ännu mera nu efter att ha fått ett eget barn. Problemet är bara att vi gjorde ett ivf försök för ett snart två år sedan och jag blev överstimulerad av hormonerna och blev väldigt dålig av det. Är ju inte sugen på att det ska hända igen!
Men jag ska inte ge upp tanken. Vilken är högsta ålder för att ge ägg?

Förresten, är det matchning på föräldrarnas utseende? I så fall får jag beskriva mig som kort, småfet och vildvuxna ögonbryn . Någon som är sugen?

Nej, studien var en uppföljning av lagen och gällde barn födda 1985 och senare.  En del var då närmare 15 år.

"I slutet av 1990-talet gjorde Claes Gottlieb en uppföljning av lagen för Socialstyrelsen. Av 450 tillfrågade par som fått barn genom spermadonation hade endast 11 procent berättat för barnen.

– Färre än hälften sa att de tänkte berätta. Det var nedslående, men värst var kanske att många av dem hade berättat för någon annan. Risken att det kommer fram på omvägar är stor, och det kan då leda till stora problem, säger Claes Gottlieb."

Ja, jag tycker helt klart att alla har rätt att veta sitt ursprung.  Jag hoppas att fler kommer att berätta framöver.

Intressant!  Speciellt intressant att barnen menade att det var viktigt att berätta tidigt, typ vid 4 års ålder.  Man får hoppas att man kan göra liknande intervjuer i Sverige i framtiden.

Har oxå den frågan....
o skulle det ta lång tid att donera ägg???
Flera månader?????

Har oxå den frågan....
o skulle det ta lång tid att donera ägg???
Flera månader?????

Eftersom det blir förlorad arbetsinkomst och många läkarbesök så borde kvinnorna som donerar ägg få betalt. Några tusen borde de få. Kanske 10 tusen.

Det finns många saker som man kan göra för att förbättra vården för de som har svårt att få barn. Varför måste det vara helgstängt och semesterstängt på sommaren och vid jul/nyår? Varför kan kliniker i Danmark ha öppet alla dagar och på kvällar men inte i Sverige?

Lagarna i Sverige borde ändras så att det blir större möjligheter att få hjälp med att få barn. Men så länge alliansen styr (därför KD är med där) så lär det inte bli någon förbättring av lagarna tyvärr.

Jag har forskat litet i de här frågorna för några år sedan och i USA kallar man ju en surrogatmamma för "gestational"  (bärandet av embryo/foster/barn) och den kvinna vars ägg har använts för "genetic". I det fallet är alltså den donerande kvinnan (om vi gör det "enkelt" är hon den som senare ska ta hand om barnet och vara dess mamma) den biologiska. Det är alltså den donerande mamman som är mer "biologiskt" knuten till barnet i det fallet. Så det blir alltså tvärtom emot vad du beskriver. Eller anses ingen vara biologisk mamma enligt det "vetenskapsmässiga" du hänvisar till?

En notis: Det är inte så att den bärande (gestational) kvinnan/mamman inte påverkar barnet rent biologiskt. Hjärnans storlek avgörs t ex av den bärande kvinnans kropp och inte av den donerande kvinnans gener.

Jag har forskat litet i de här frågorna för några år sedan och i USA kallar man ju en surrogatmamma för "gestational"  (bärandet av embryo/foster/barn) och den kvinna vars ägg har använts för "genetic". I det fallet är alltså den donerande kvinnan (om vi gör det "enkelt" är hon den som senare ska ta hand om barnet och vara dess mamma) den biologiska. Det är alltså den donerande mamman som är mer "biologiskt" knuten till barnet i det fallet. Så det blir alltså tvärtom emot vad du beskriver. Eller anses ingen vara biologisk mamma enligt det "vetenskapsmässiga" du hänvisar till?

En notis: Det är inte så att den bärande (gestational) kvinnan/mamman inte påverkar barnet rent biologiskt. Hjärnans storlek avgörs t ex av den bärande kvinnans kropp och inte av den donerande kvinnans gener.

Ja, jag har ju, som sagt forskat litet om det redan, för sådär en 12-13 år sedan, när det var ganska nytt (jag gjorde det utomlands). Jag läste mest om olika rättegångar där t ex surrogatmamman inte ville lämna ifrån sig barnet etc.  Det hade ingenting att göra med min egen ofrivilliga barnlöshet (den hade precis börjat då).

Det jag menade var att när det gäller äggdonation anses den bärande kvinnan vara den biologiska. Gör man även detsamma när det gäller surrogatmödrar? Den fattiga (mörkhyade) kvinnan i Indien är den biologiska och den rika (vithyade) kvinnan i Frankrike, vars ägg används, är genetisk men inte biologisk mamma? Man kan trassla in sig....

Min personliga åsikt är att den person/ de personer som tar hand om och älskar barnet är barnets omhändertagare och föräldrar. Det blir krångligt och konstigt när man försöker få fram vem som är den "biologiska" mamman - något som egentligen inte borde vara så intressant.

jaså? jag bor inte i sverige så visste inte det...  det e nog bara sverige som e ett så strikt o skevt land för DE MÅSTE ha koll på allt o alls handlingar... e ju tragiskt o beröva människor deras egen myndighet...  fråga adoptiv eller familjehemsbarn vad de föredragit... växa upp i kärleksfullt hem genom surrogat eller äggdonation eller <??? det e bara vuxna som sättr stämplar på allt

Nej, det är inte det som intresserar mig mest. Jag spann vidare på vad någon annan skrev. För många, kanske inte just för dig men mina inlägg är inte personligen riktiade till just dig och ditt liv. Jag är mest intresserad av donatorns villkor, vilket är helt relevant i den här tråden. Du är mest intresserad av de barnlösas villkor, men jag föreslår, för den delen inte att du ska starta en annan tråd.

Självklart spelar äggdonatorn stor roll för genetiken, lika stor roll som mannen (eller för min del då mina båda donatorer). Jag spelar genetisk en helt annan roll. Jag lägger inte mina gener till mitt barn, men jag påverkar hur barnet blir redan under graviditeten. Inte vilka gener barnet har men hur de kommer till uttryck i barnet. Precis som alla föräldrar, och vuxna i det fall barn faktiskt inte har föräldrar, sedan kommer att utvecklas. Både vilka talanger och vilka uttryck barnet har i sitt liv. Grundstenarna är mina donatorers DNA, jag får "bara" vara med och påverka vem mitt barn med deras DNA kommer att bli. På gott, och på ont...

Sedan, när det gäller diskussionen om vad man ska kalla de olika mödrarna, är det liksom en ickediskussion vi inte kan bestämma över. Detta är redan vad läkarna kallar det, det är redan vad familjerätten kallar det. Vi kan diskutera att sittmockapär vore ett bättre ord för stol, men det förändrar inte att stol är vad sittmockapären heter.

En snabb fråga...

Finns det nån gräns för hur många gånger man får genomföra äggplock för donation...?
Vi har en son genom spermiedonation och jag tycker ämnet är intressant. Finns det någon chans för syskon vid ÄD? (ifrån samma givare eller ifrån nån annan).

Till alla er som är givare eller tänker bli givare vill jag tacka i från djupet av mitt hjärta... ni har gett mig o min man den finaste av all gåvor!

Rent tekniskt är det Sveriges tolkning av FN's barnkonvention, det står inte explicit i barnkonventionen att barn tillkomna med könscellsdonation ska kunna få veta vem som donerat könscellerna. Tolkningen delas av tex Storbrittannien och Finland men är långt ifrån en ens europeisk praxis. 

Vi tänker att det är rätt, uppvuxna i detta samhälle kommer vi med största sannolikhet att vara av den åsikten. Vi existerar inte i ett vakuum. Det är svårt att veta om vi tänkt på samma sätt om vi kommit någon annanstans ifrån.

Danmark, som ändå är relativt nära oss i kultur, har tagit en annan ställning i frågan. Till och med när frågan var uppe på nytt i samband med lagstiftningsändringar 2007 - tog man på nytt beslut om att alla könscellsdonationer skulle vara anonyma (genom ett "hål" i lagstiftningen omfattar den endast läkare varför barnmorskekliniker kan använda id-release på kundens begäran - men inte vid IVF). Det var inte bara en fråga om att det skulle vara svårt att finna donatorer, utan ett etiskt övervägande där man tänkte sig att det inte var till barnets bästa att kunna få veta. Frankrike är ett annat land varifrån man kan få se läkare nästan förfasas över vad vi utsätter barnen för när de kan få veta, att de kan få tro att de får en förälder när de är 18 år - och bara får kontakt med en donator.

I Sverige kan du bara donera överblivna embryon till forskning medan det i Polen är fler par som har svårt att tänka sig att förstöra denna möjlighet och början till liv - och därför har flera kliniker valt att ge möjligheten att donera dem vidare till andra människor som är i behov av embryon. Här anses det oetiskt... Embryon ska inte ses som liv. Men donationer är anonyma i Polen. Det saknas lagstiftning ännu så det är svårt att veta hur tankarna bakom anonymiteten varit. Men det är inte så enkelt som att det är mindre upplysta länder som väljer att bortse från FN's barnkonvention.

Hmm, kom på en sak till som gör att jag kanske inte är så lämplig som donator.  Min pappa har någon form av diagnos inom NPF och förmodligen har jag också det. Min äldste son har ADD (under utredning) och mellansonen har ADHD och atypisk autism. Visst tar man med sådant i beräkningen när man godkänner för donation?