untensyu skrev 2011-01-06 19:12:19 följande:
Svar till både K Kavat och Miralicia:
Jag intensivammade förut, perioderna då min son ville öka produktionen. Ja! Men som jag skrev innan, att jag började med tillägg av många olika anledningar.
Bl.a så har det varit svårt för mig att amma ett barn jag inte känner kärlek till, vilket långsamt har förändrats... Kärleken alltså. Jag åkte på en postnatal/ depression efter förlossningen (diagnos av psykläkare) och det har ännu inte blivit bättre! Jag gråter väldigt ofta, även när jag ammar! Jag har inte haft någon matlust, och det slutade med att jag inte orkade göra mat eller äta, trots att jag försökte. Och den perioden mådde jag ännu sämre, och mjölken började sina och sonen sög som en tok på mina bröst dygnet runt i flera dagar. Tillslut orkade jag inte längre, mitt och sambons förhållande var i farozonen och jag kände aldrig glädje! Både jag och sambon upptäckte att sonen tog skada av detta, därför vände vi oss till BVC, läkare och psykolog som uppmanade oss att ge tillägg! Och redan dagen efter mådde vi alla mycket bättre och sonen började le och skratta igen.
DÄRFÖR ammar jag inte lika mycket nu! Och det sinade ytterligare när vi började med tillägget såklart... eftersom han inte åt lika ofta, då han blev ordentligt mätt. Men det var nödvändigt, eftersom vi som familj höll på att gå i kras! Jag ville inte att det skulle ta slut mellan mig och barnets pappa bara för att jag inte orkade med pressen!
Det är jobbigt att ta upp detta i det här forumet nu, eftersom jag vet hur många som tycker att det är hemskt dåligt av en mamma att inte amma eller amma mindre.
Jag slutade amma av liknande anledningar. Hade sjukt dåligt samvete i början och tyckte att jag var en helt misslyckad mamma (spec. då med hans konstanta kolik). Men det blir bättre. När allt har lugnat ner sig och han tar ersättningen bra och all mjölk har sinat bort så blir man lugnare - och då kan man ta in allting på ett annat sätt. Och känna mer kärlek till barnet.
Snälla, tryck inte ner dig själv för att du inte har det rosafluffigt och underbart och allt vad man tror att det ska bli när man har fått barn. Det har jag redan gjort i snart ett halvår - alldeles för energikrävande för att det ska vara värt det. Det är jobbigt att ha barn när man mår som du gör just nu, skitjobbigt, och det är helt okej att tycka det. Kom bara ihåg att det blir bättre med tiden.
Kram på dig - och jag håller tummarna för att det börjar funka med ersättningen snart.
