Anonym (Ofrivillig munk) skrev 2011-01-09 20:13:36 följande:
Ja, jag menar att man ska "ställa upp" för sin partners skull. Jag hade garanterat gjort det om jag själv inte uppskattade sex men hon hade lust. Inte varje dag självklart men oftare än var annat år vågar jag lova.
Det är en del av det liv man valt när man säger ja vid altaret och väljer tvåsamhet. Ens egna val och beslut påverkar inte bara en själv. Vad har ens partner för alternativ om jag väljer bort sex helt plötsligt. Antingen får ens partner också leva ett liv utan sex eller så är det otrohet alternativt separation som gäller. Är det hyggligt?
Sex behöver inte betyda samlag. Fick jag fysisk smärta av samlag eller blev illamående så skulle jag ta till andra hjälpmedel för att tillfredsställa min fru.
Jag skulle aldrig totalneka och samtidigt förvänta mig att hon var mig trogen. DET är egoistiskt anser jag.
Även om jag inte njöt av sex så skulle jag njuta av att se henne njuta. Det skulle få mig att må bra och det skulle få vår relation att må bra.
Ni har - som jag skrev tidigare fastnat i något annat än bara lite olust.
Jag tror skulle inte ens tro att det handlar om olust egentligen faktiskt utan om ett annat mellanläge.
För er handlar det inte om att hon skall "ställa upp" - fastnar du i det så kommer ni inte att komma vidare.
För er handlar det om att finna en lösning och ta er över den här perioden och hitta tillbaka igen. Räkna inte med att sexet blir likadant och lika ofta som förr, men hittar ni igen varandra så kan det faktiskt på andra sätt blir bättre.
Jag har varit gift många år, vi har upplevt perioder av nollsex - det kräver att man är adekvat och vill ta tag i problemet - men att man gör det på rätt sätt. Att kräva "ställa upp" är inte rätt sätt.
Att kräva "nu samarbetar vi för oss - för att hitta varann" är rätt sätt.
Det var det jag försökte förklara förut.
Du skall inte neka dig sex för resten av livet, du skall inte kräva sex - du skall försöka få henne med på tåget.