Orolig och mammig 2-åring. Gamla trauman eller "normal" utveckling?

Låter väldigt mycket som vår dotter på 2,5 år. Det har varit jag som varit henne med henne i 11 månader, och vissa perioder under den tiden kunde hon vara väldigt mammig (speciellt i början och runt 8-9 månader hemma), men har blivit lite mera pappig (t.o.m) nu ibland när pappan varit hemma i 2 månader. Fortfarande är det dock så att hon oftast vill ha mamma vid nattning eller om hon blir ledsen.

Vi har varit hemma totalt i 13 månader, och precis börjat inskolningen på förskolan den här veckan. Hittills har det gått riktigt bra, men att stora systern går på samma föskola och att hon ha varit med och hämtat och lämnat storasystern gör ju att förskolan inte är ett helt främmande plats för henne.  Jag tror att i vårt fall kommer det stora steget i inskolningen att vara dagen då man lämnar henne en stund (inte bara går i ett annat rum), det har hon nog inte förstått ännu att kommer att ske. Så länge hon kan komma till oss när hon vill, tror jag inte det blir några problem. Så det steget får vi vänta med och ta riktigt försiktigt.

Om ni inte börjat inskolningen ännu, och inte besökt den kommande förskolan mycket, tror inte jag att er dotter riktigt förstår vad det innebär att börja på förskola, även om hon är verbal och ni har pratat om det. Kanske hon bara har förstått så mycket att ni kommer att gå nånstans, men att hon inte får följa med, och är orolig? Du skriver ju också att hon är separationskännslig. Kanske skulle ni inte prata för mycket om förskolestarten innan hon ser vad det är egentligen? Och inte betona just detta han hon kommer att bli där "ensam" så småningom. Att hon skulle koppla en förskola till ett barnhem, tror inte jag att är möjligt om hon inte börjat ännu.

Annars tycker inte jag att det låter alls så konstigt det du skriver. Alla barn har mammiga/pappiga perioder, och hon kanske behöver just dig mera nu. Låt henne vara mammig, och var närvarande så mycket du kan.