Orolig och mammig 2-åring. Gamla trauman eller "normal" utveckling?

Vi har oxå en mammig liten tjej. Hon vill bara att jag lägger och om hon är ledsen villhon till mig. Vi fick henne när hon var 10 ånader och nu är hon tre.  Vi kontaktade familjestöd för adopterade och vi pratade med öppna förskolan för adopterade och på båda ställena sa de lyssna på barnet och gör som barnet vill i de lägena. Om jag inte är med funkar det bra med hennes pappa och det är ju huvudsaken. Jag brukar tänka på att hon och jag missade 9+10 månader det tar tid att ta igen. 

När hon skulle börja på förskola var vi på besök och pratade mycket om det. Jag sa aldrig att jag skulle lämna henne(vet att det är den vanligaste termen) utan att jag eller pappa "följer med" dig till förskolan och sedan hämtar vi dig. Det var efter ett och ett halvt år hemma som hon börjad på förskola och det som inte funkade var att sova. Redan när hon kom in i rummet blev hon ororlig. Jag tror att det hör ihop med inaktiva minnen(hon sover fortfarande inte middag där).

Hoppas allt går bra, kommunikation är nyckeln till det mesta och det kan gå bra med inskolningen trots mammigheten. Det kan oxå oroa att man inte vet vad som skall hända, men jag tror ändå att det är bättre att överinformera. Alla utvecklingsfaser är jobbiga och med språkutvecklingen kommer drömmar och tankar man inte tidigare haft.

Finns det inget stöd för adoptivföräldrar i er hemkommun? Jag är oxå förskollärare sedan 17 år så om du har något du undrar över inboxa gärna.