Orolig och mammig 2-åring. Gamla trauman eller "normal" utveckling?
Hej
Du vill ha våra SPONTANA tankar, här kommer mina:
Det låter som våran son när han var liten eller kanske även nu, han är vår biologiske son och är nu 8 år. Han har alltid velat att jag ska lägga honom, jag vet inte varför men det är liksom vår grej tycker han. Vi har aldrig delat varannan utan det har blivit som det passar när det är dags att sova. Tills han kommer i säng är han sur/ledsen/arg för att han ska sova med pappan, även om jag inte är hemma. Vi har inet gjort någon stor grej av detta han har fått vara sur, om vi har kännt någon kväll att vi inte orkar hans arghet så har jag lagt honom MEN om vi redan sagt att pappan ska lägga honom så har vi ALDRIG ändrat oss, jag tror det är därför han nu ger upp tjurigheten när han väl kommit i säng.
Han har också alldtid tjatat mamma, mamma, mamma. Särskilt i förskoleåldern, han krävde liksom inget egentligt svar utan det var med som en vana.
Du undrar om det kan bero på hennes tidigare separation och jag kan inte svara dig på det, bara säga att det låter likt vår son som aldrig upplevt någon större separation. Däremot mådde JAG skit dåligt av at separera mig från honom vid jobbstart!
Jag är förskollärare och vet att många barn även biologiska blir otroligt mammiga och drömmer massor av mardrömar i samband med förskole start så om det blir så behöver inte det heller bero på adoptionen.
Hoppas att mitt svammel är till någon glädje!
Fabbemam