Sluta samsova & börja sova i egen säng, 10 månaders bebis, hur?

Hej alla!

Det var ett tag sen jag skrev och det är nog på sin plats med en liten uppdatering. Efter ytterligare några sömnlösa nätter tog jag saken i egna händer och gjorde en plan.
Sonen skulle sova i sin spjälsäng varje kväll, åtminstone första nattpasset.
Första kvällen fick han sin välling som vanligt i min famn i vår säng, men sen gick jag upp och började vagga honom. Det kändes lite som att jag gick bakåt i utvecklingen eftersom han vid den tidpunkten äntligen kunde somna utan att bli vaggad och det oftast räckte att jag låg bredvid honom och strök honom över huvudet. Men jag ville inte riskera att han somnade i vår säng och sen var jag tvungen att bära över honom till spjälsängen, så jag ställde mig vid hans spjälsäng och vaggade.
Jag vaggade intentsivt, utan att säga något och utan att titta på honom mer än för att undersöka ifall han var vaken fortfarande. När han låg stilla i min famn, med stängda eller halvöppna ögon och var helt tyst, andades tungt, provade jag att lägga ner honom i spjälsängen, bäddade in honom ordentligt och pussade honom på pannan. Skrik, sparkar och klarvaken bebis. Men den här gången hade jag bestämt mig för att han absolut skulle sova i spjälsängen så jag tog upp honom och började om.
Den läggningen tog 2,5 timmar. Men till slut gick det! Han kunde läggas ner i spjälsängen utan att gråta och låg kvar sovandes när jag gick ut ur rummet.
Nästa kväll tog det 2 timmar (då fick jag krypa ner i spjälsängen och lägga mig bredvid för att han skulle somna, aningen kontraproduktivt), kvällen därefter tog 1 h och 45 min, därefter 1,5 timme, osv.

Idag har han sovit i sin egen säng varje kväll i två veckor och två dagar!!!

Han somnar numera utan större problem i spjälsängen,dock måste jag sitta bredvid och försiktigt stryka honom över huvudet innan han somnar helt. Men sen sover han i sängen mellan 19-23 (inatt slog han rekord och sov i den 19-03). Jag är så stolt! Jag trodde aldrig att det här skulle gå men jag gissar att kombinationen av min envishet, den fasta läggningsrutinen (som fortfarande är relativt ny eftersom vi började med den i december) och tidpunkten (tror att jag lyckades pricka in en period mellan två utvecklingsfaser) har gjort det hela möjligt!

Nu ska vi snart ge oss på nästa nivå: att sova hela natten i spjälsängen. Tyvärr lär det kräva sin kamp också.
Men man får ta en sak i taget och vara glad åt varje litet framsteg!

TIll alla er som kämpar med samma sak; det är möjligt!! Men man får bestämma sig för en fight åt gången och inte försöka lösa allt på en gång.

Hur lägger ni lillen i dagsläget? Somnar han av vaggning? Jag klarar inte heller av att låta en skrikande bebis ligga och jag tror inte heller att det är särskilt effektfullt (och om det fungerar; till vilket pris?).
Jag valde att börja med att vagga honom tills han sov ordentligt (första kvällen) och sen lägga ner honom i sängen. När han klarade av att sova i spjälsängen i åtminstone tre timmar i sträck efter att ha vaggas till sömns började jag lägga ner honom i sängen fast han inte sov djupt och klappade honom över huvudet. I början grät han eller började klättra och då tog jag upp honom direkt och började om, men efter några dagar släppte det faktiskt och igårkväll var lite smått historisk eftersom jag la ner honom efter bara några minuters vaggning, fortfarande halvvaken, han la sig till rätta, spottade ut nappen (!!) och sen räckte det med att jag lät min hand vila mot hans bakhuvud i några minuter (max 5). Sen smög jag ut medan han fortfarande hade ögonen lite smått öppna och sen sov han mellan 19-03 i egen säng!!!
Och då är detta ungen som skrek hysteriskt så fort han märkte att jag var PÅ VÄG att lägga ner honom i sängen!

Så det finns hopp! Men man får va riktigt envis, bestämma sig för ett tillvägagångssätt och hålla sig till det och man får vara beredd på att ägna flera timmar varje kväll åt läggningen i åtminstone 1 vecka.

Hur somnar han nu? Tänk på att din lilla är på väg in i en massiv utvecklingsfas, vi tyckte nog att 8 månadersfasen var den allra värsta perioden, så kanske ska ni lägga ner sådana försök tillsvidare? Men däremot kan ni ju börja införa läggningsrutiner som passar bra att använda sedan när ni ska försöka få honom att sova i egen säng,dvs rutiner som inte utförs i föräldrasängen (vi har följande rutin: lugnare lek, långt bad med en miljon badankor & bubblor, avtorkning och insmörjning med lite fotmassage, pyjamas och sen ut i köket för att göra välling som sedan fås i famnen).

Så hade vi det i flera månader innan jag provade att lägga i spjälsängen, innan dess kunde han bara sova i famnen ( nu när jag tänker tillbaka minns jag att jag satt flera timmar varje kväll med en bebis sovandes i min famn ända upp till han var runt 6 månader, det är ju rätt sjukt egentligen). Man får ta ett steg i taget helt enkelt. Det låter ju som att ni har det någorlunda bra än så länge eftersom er lilla inte bökar så mycket på natten och har lätt att somna om. Och dessutom får du några timmar utan bebis varje kväll, och får man det så orkar man mycket mer.

Ett tips är att redan nu börja planera och fokusera på framtiden och vad du vill ska hända då (för mig är det att han ska sova en hel natt i sin egen säng), enda sedan jag började göra det tror jag att jag omedvetet har förberett lillen på att sova i egen säng. I mitten av november bestämde jag mig för att nu är det slut på de oregelbundna läggningarna, de ständiga uppvaken och att jag skulle användas som huvudkudde. Och det var då nån gång som jag och min sambo satte oss ner och tog fram en läggningsrutin, det tog två veckor och sen satt läggningsrutinen som ett smäck och sonen blev trött vid samma tid varje kväll och somnade runt 19 varje kväll. Därefter började jag fokusera på att sluta amma och det tog drygt en månad (utan att neka tutten och utan gråt) och sen slutade sonen själv att amma och började dricka välling. Ungefär samtidigt började vi vänja sonen vid att sova själv på kvällarna och det tog drygt tre veckor och sen kunde han sova själv i vår säng i 3-4 timmar i sträck.  Och sen började vi med nästa mål: att han skulle börja varje natt i spjälsängen (det var absolut svårast, därav min desperata trådstart, det kändes verkligen som en omöjlighet).

Nu har jag börjat lite smått med nästa mål: att han ska sova hela natten i sin egen säng. Därefter kommer att han ska sova en hel natt utan uppvak. Men det får ta den tid det tar.

Men inget av detta hade hänt om jag inte hade fokuserat på vad jag ville uppnå och hur jag ville uppnå det (utan gråt och tvång och när min son kändes redo). Men det är det absolut bästa tips jag kan ge!

Men det går att lösa! MIn son har varit helt omöjlig när det gäller sin sömn; de första månaderna sov han enbart i bärsjal/bärsele eller i min famn efter amning,han kunde aldrig sova själv. Han har inte kunnat sova själv förrän han var typ 6 månader och han har alltid totalvägrat spjälsängen. Han kunde skrika så mycket att han inte fick luft och kräktes, bara av att man la ner honom i spjälsängen, det enda som dög var vår säng och jag skulle ligga bredvid med en tutte redo. Han var helt omöjlig. Och nu sover han själv flera timmar varje kväll. Det känns helt otroligt!!!

Haha, ja, jag vet inte om jag skulle säga att det är en direkt metod jag har kört, men det känns ju kul att man inspirerar!
Jag är själv väldigt imponerad av våra framgångar :)

Mammigheten har avtagit avsevärt sedan han har lärt sig att sova i sin egen säng. Men den finns kvar, särskilt på kvällen, och eftersom jag jobbar på dagarna så känns det rätt naturligt att han är lite extra mammig när jag är i närheten. Därför har vi lagt ner projektet att pappa ska kunna natta. Nu när läggningen bara tar typ en halvtimme så gör det inte så mycket att det är jag som får göra den. När nattningen tog två-tre timmar i sträck så kändes det otroligt orättvist att jag skulle göra den själv!
Pappa får natta utan problem dagtid (när jag inte är där), men vi har faktiskt inte försökt låta pappa göra kvällsnattningen sen spjälsängen introducerades.

Det låter som en bra plan att ni redan nu försöker vänja er lilla son vid sängen redan nu, så slipper det bli desperat när nr 3 anländer.

Jag blev varnad om detta när jag fick barn och blev avrådd att samsova just för att det skulle vara så svårt att få dem att sova i egen säng sen. Men jag tror att den där tidiga samsovningen är så otroligt viktig för anknytningen till barnet, för närheten och tryggheten, så jag ångrar inte en sekund vår samsovning. Vi har nu ett jättetryggt, glatt och harmoniskt litet barn =)

Lycka till med er spjälsängsträning! Det kommer gå jättebra, lillen behöver bara lite tid på sig att fatta vad det är som gäller, så var bestämd och envis men med massor med kärlek!

Framgångssagan har fått sig en törn.

Igår badade jag sonen i  10 minuter, massage och pyjamas, gick in i sovrummet kl 18:53 och gav välling, vaggade, klappade och la ner i sängen, sonen la sig tillrätta och blev inbäddad. kl 19:10 kom jag ut ur sovrummet, stolt som en tupp och triumferade att läggningen tog bara 17 minuter.

Sonen sov tryggt och lugnt fram till kl 02, men därefter kom kaoset. Han har hållit oss vakna hela natten med gråt, gny och gnäll. Det enda som fick honom att sluta skrika var att han fick ligga på min mage (!), men så fort han somnade började han gny. Han gnydde i tre timmar (sovandes) och höll oss vakna för att sedan stiga upp kl 6 på morgonen.

Där fick jag allt för min kaxighet här på FL.
Men skam den som ger sig! Ikväll är det spjälsängen som gäller igen. Och inatt påbörjar jag processen att få honom att stanna i sin säng hela natten, håll tummarna!!

Hallelujah! Vad kul för er!! klara framsteg ju! Kanske var det just pappa som behövdes för att spjälsängen skulle accepteras? Fortsätt nu att vara envisa och låt inte er säng vara ett alternativ! Iallafall inte på kvällen, sen är det svårare på natten. Vi tar också över sonen vanligtvis i sängen på natten, men när han har somnat i spjälsängen och hamnar i vår säng sen sover han sämre och vill äta konstant. Så det gäller bara att ta tag i det hela och vara lika envis på natten som man är vid läggningen. Men man har ju lite bättre självförtroende gällande det hela nu =)

Tänderna är på gång här hemma och det innebär 40 gradig feber, frossa och konstant gnäll/gråt, så all form av sömn är som bortblåst. Försökte lägga honom i sin säng igår, men det var helt lönlöst; han bara skrek konstant. Och eftersom han har så hög feber så prioriterar jag hans sömn före alla andras sömn. Men så fort han mår bra igen så åker han bums ner i spjäsängen igen =)

Skönt att ni äntligen har fått det feberfritt, det har vi med :) Det är ju så hjärtskärande att se de små feberglansiga ögonen och den matta kroppen. Usch, det var en jobbig sjukdomsperiod vi igenom, hoppas att er inte var lika hemsk!

Lycka till med förberedandet! Tror nästan att det är viktigast under hela processen, det är nästan som att ungarna känner på sig att det är dags för förändring och förhoppningsvis är det med på det hela sen när man väl sätter igång!

Välkommen!!
låter ju som att ni är på helt rätt väg! Starkt jobbat att ni är envisa med att han ska fortsätta sova i sin egen säng! Det har vi inte lyckats med ännu. Tyvärr, för han sover ju egentligen bättre i sin egen säng. Hur länge har ni låtit honom sova i sin egen säng?

En liten uppdatering för er som undrar:

Sonen har nu varit feberfri i 2 dygn (efter drygt 3,5 dygn av feber, frossa och konstant gnäll) och vi har nu börjat bygga upp det som raserades under feberperioden.
När han var sjuk la vi ner alla försök att få honom att sova i sin egen säng, han ville ju vara nära och vi ville gärna ha honom nära så att man kunde känna febertopparna. Så han sov i famnen på dagarna och mellan oss på nätterna.
När han var sjuk passade jag på att planera för ett nytt införande i vår kvällsrutin som jag hoppas kan bidra till bättre nattsömn: en nattlampa. Tidigare har min sänglampa stått på golvet bredvid mitt nattduksbord (spjälsängen står vid fotänden av sängen) och vi har haft den tänd vid läggningen och inte släckt den förrän vi har gått och lagt oss. Jag har länge misstänkt att den har bidragit till att han sover så bra första delen av kvällen men inte resten av natten. Så idag släckte jag min lampa och lät en svag nattlampa (sån man sticker i eluttaget) lysa istället. Sonen var ju allmänt svårnattad eftersom han inte har sovit i sin säng i över fyra dagar men nu sover han sött i sin säng med en nattlampa på.
Nu borde han ju inte märka när vi går och lägger oss och då kanske han inte störs utan sover vidare hela natten. Håll tummarna!

Hur går det för er andra som har påbörjat samma projekt?

Åh, vad roligt att höra! Grattis! Vad skönt att det har gått så bra för er och att pappa får natta (och det visade sig vara lösningen!). SKa försöka få sambon att bli lite inspirerad och ta över nattningen här också,  kanske har min son också ändrat inställning

Här hemma har vi hittat tillbaka igen, det gick väldigt smärtfritt faktiskt, det var bara de första två kvällarna som var lite bökiga, men nu somnar sonen återigen i sin egen säng. Väldigt skönt! Dock har vi ännu inte haft turen att han har sovit hela natten i sin egen säng, han vaknar fortfarande runt 1 på natten och vill ha välling. Eftersom han varit sjuk och knappt åt under sjukdomsdagarna så får han välling även på natten. Men han sover 19-01, vaknar, får välling, somnar om direkt och sover 1:15-06:15 så jag klagar faktiskt inte.

Vi ska försöka hitta tillbaka till våra gamla vanliga dagsrutiner igen innan vi ger oss på projektet att han ska sova hela natten i sin egen säng.
Hur ser era dagar ut? har ni fasta rutiner? Vem är hemma med sonen på dagarna?

Skönt med framgångssagor!!

Haha, ja så är det nog för här sover sonen dåligt i omgångar. Två bra nätter följs av en dålig natt (läs:katastrofal natt) som i sin tur följs av en gnällig dag.
Tror dock, precis som du skriver, att en någorlunda strukturerad vardag underlättar. Jag har märkt att sonen vill gå upp runt 6-6:30 varje morgon, oavsett hur natten har varit. Jag har också märkt att han sover som allra bäst när han äter ordentligt vid fasta tidpunkter. Men det där är ju lättare sagt än gjort, särskilt om man inte är en rutinmänniska själv!

Kanske kan du sova på soffan nu när du är sjuk? Om du har feber borde din sömn prioriteras och du blir ju snabbare frisk ifall du får sova ut, iallafall en natt (man har ju ett galet litet sömnbehov som förälder, haha). Så kan pappa och bebis sova tillsammans.
Ja, känner igen det där med rastlös och envis, har en till hemma med samma humör. Charmig  men otroligt envis.

Kämpa vidare! Även om det i nuläget känns lite motigt så tror jag verkligen att det går att lära dem att sova hela natten i  sin egen säng utan en massa metoder (som man kanske själv har svårt att tro på).

nä, dålig aptit och taskig sömn är den sämsta tänkbara kombination. Jag lider med er!  Men håll ut! nån gång måste det ju vända!

ja, ett uppvak per natt är helt ok, det kan man leva med en lång tid. Tyvärr är inte min son så regelbunden med sömnen ännu och vissa nätter blir det bara ett uppvak medan andra nätter består av uppvak varannan timme.
Men jag börjar misstänka att det inte riktigt är struktur på hans vardag och att hans kära far låter honom sova alldeles för länge på dagarna. Ska försöka luska lite till, vill ju inte heller lägga mig i för mycket, då verkar det som att jag inte litar på honom.

Det var ett tag sedan sist, hur går det för er??

Vi fortsätter att kämpa vidare med att få sonen att sova hela natten i sin egen säng. Det visade sig vara mycket svårare än att få honom att acceptera sängen hela natten än bara i början.

Trots kortare förkylningsperioder och en natt hos sin mormor går det relativt lätt att få honom att sova första sovpasset på 3-4 timmar i sin egen säng, men sen vaknar han runt 22-23 och vill ha välling och efter det är det av nån konstig anledning omöjligt att få honom att sova igen i spjälsängen.

Men vi fortsätter sakta men säkert!

Hej alla i tråden!

Tiden har gått och det är nu två månader sedan vi började projekt "lära sig sova själv" med vårt troll.
Under den tiden har vi uthärdat en rejäl förkylning och en omgång av tre-dagarsfeber. Men vi klarade det!

läggningarna tar numera ca en halvtimme från start till slut (dvs från det att läggningen inleds med bad tills dess att jag går ut ur sovrummet och stänger dörren) och sonen sover någorlunda gott fram tills det är dags för nattvällingen vid midnatt.

Av ren skär lathet så får han komma över till vår säng efter nattvällingen, men han brukar numera vända sig bort från mig och mot sin pappa (!) när han har druckit upp och han vill inte att man ligger och klappar honom eller kramas. Så hade vi bara ansträngt oss så hade han säkert vant sig vid att sova hela natten i spjälsängen på bara nån vecka.

Det vi prioriterar nu är att pappa ska kunna lägga. Numera lägger pappa sonen i spjälsängen under vilostunderna dagtid och jag lägger sonen på kvällen. Det funkar ju rätt bra att ha det uppdelat, men det hade varit skönt att kunna hjälpas åt också. På lördag ska jag iväg och dricka vin med en väninna och går hemifrån precis innan läggningsrutinen börjar så det får bli vårt eldprov.

Daydream: Exakt sådär gjorde (gör ibland) vår son också. Så fort han vaknade ställde han sig upp och började skrika. Tyvärr var det enda som funkade för oss att vara envisa. Vi (jag, sonen accepterade inte läggning av pappan, läs tidigare inlägg) bestämde mig för ett mål som kändes realistiskt (för oss: sova första nattpasset i sin egen säng) och sen var jag envis, bestämd, lugn och målmedveten. Han fick alltid komma upp i famnen när han grät, för jag vill inte att han ska associera sängen med gråt och att känna sig ensam/övergiven, utan med mys och sömn. Det var skitjobbigt, men det blev lättare och lättare och idag har jag rena drömscenariot i jämförelse med hur det var i början. Läs i tråden för konkreta tips. Och kom ihåg: det är inte en omöjlighet, men du måste vara säker på din sak för annars orkar man aldrig!