Pojkflicka - Flickpojke

Tjejiga/kvinnliga egenskaper värderas lägre än pojkiga/manliga.

Ja, men varför?

Att säga flickpojke uppfattas nog mer som en förolämpning då det av tradition är tabu för pojkar och män att ha egenskaper som anses flickiga eller kvinnliga. Förr i tiden kanske det var en belastning eller lite ofint att vara pojkflicka också men där har väl feminismens landvinningar gjort det mer legitimt i och med att kvinnor erövrat typiskt "manliga" privilegier och även bevisat sin duglighet inom manliga områden. Kvinnor har uppgraderat sig men inte kunnat bryta uppfattningen att kvinnligt är sämre än manligt. Därför är det en degradering om män gör det som anses kvinnligt. 

Därför tjejigt/kvinnligt förknippas med svaghet och pojkar/män ska inte vara svaga. De ska vara starka.

Ja jag förstår det

Men _idag_ ?
Som frågan lyder: Hur skulle ni reagera om nån kallade ert barn det?
Lever folk fortfarande kvar i de gamla värderingarna från 1800 talet?

Om någon sa flickpojke till min son så skulle jag undra varför vederbörande kände ett behov av att bedöma olika beteenden hos mitt barn som antingen pojkigt eller avvikande flickigt och sen etikettera honom med flickpojke för att det var för mycket flickighet än förväntat... Jag tycker att detskulle kännas stört. Att beskriva en flicka som pojkflicka är egentligen lika knäppt men det är redan ett etablerat ord. Och så lätt går det inte att göra sig av med vare sig ord som folk använder eller gamla synsätt som sitter kvar. För även om människor är mer medvetna idag så är det fortfarande väldigt många som har tydliga uppfattningar om vad som är flickigt och pojkigt och vilka färger och mönster respektive grupp av barn ska ha. Och pojkar som har rosa klänning upprör långt många fler än vad flickor med blå byxor och blå tröja gör.

Inget svar på frågan direkt, men jag tycker ärligttalat att båda orden är otroligt fjantiga och antyder att flickan alternativt pojken inte är en riktig flicka eller pojke.

En flicka är inte en pojkflicka bara för att hon är vild och leker med bilar. Hon är fortfarande en FLICKA. Samma sak med pojkar fast omvänt.

Om man nu nödvändigtvis måste poängtera könet hela tiden..

Ja, folk lever fortfarande kvar med gamla föreställningar om hur pojkar/män och flickor/kvinnor ska se ut och bete sig. I mycket hög grad och de kämpar med näbbar och klor för att bibehålla de rollerna.

Min son misstas för att vara flicka var och varannan gång vi är ute. Det stör mig inte nämnvärt, det får mig mest att undra om de inte kan läsa eftersom han har en namnskylt på vagnen. Om någon nära skulle benämna honom som flickpojke skulle jag undra varför.

Kategoriskt? Eller menar du att lyhördhet, känslighet, empati och samarbete också är sämre värda?

Att vara känslig och empatisk förknippas generellt sett absolut som kvinnliga och (iaf hos män) som svagheter.

Ja, om man heter John Wayne kanske. De flesta civiliserade människor - ja, även vi grottmänniskokarlar, ser fördelar med att ha kontakt med sitt känsloliv.

Tyvärr behöver man inte heta John Wayne för det. Det är lite för djupt rotat även hos "civiliserade människor".

Då får vi helt enkelt vara oense i frågan.