Hur länge ska man orka?

Hej. tack så jättemycket för att ni uppmuntrar mig. Jag hoppas verkligen det går vägen för er också. Är så himla påfrestande att gå igenom en sån här process. Det är hopp och förtvivlan om vart annat.
Det känns bra i magen just nu men jag brukar inte få mens förren några dagar innan testdagen och det är ju ett tag kvar dit.
Tack för tipset om äggdonation jag har försökt forska lite i det men det verkar vara rätt dyrt och våra pengar börjar också ta slut. Men det får väl lösa sig på nått sätt. Vi pratade om att det här skulle bli vårt sista försök, man kommer ju till en gräns där man ifrågasätter vad som är rimligt och hur mycket man orkar, och så har jag tappat tron om att ens IVF kan lösa våra problem.
Nu håller jag verkligen tummarna för att det går bra för oss alla och att det här blir vårt bebisår.

Simon05: Gud va tråkigt att mensen är på väg. Usch finns verkligen inget värre när man kämpar så. Dom har inte hittat någe riktigt fel på oss heller och då känns det nästan ännu mer hopplöst. Du får glädjas åt din son nu när det är jobbigt. Förstår att du inte vill ge upp, kämpa på. Skickar styrkekramar.

Hirondelle: Ja det är då ett rikitgt helvete, bra beskrivet annars, jag har så svårt att förklara för folk i min omgivning hur jag känner mig men du sa det bra.
Va hemskt att behöva ta bort din bebis. Jag fick missfall förra behandlingen. Tidigt inte alls som för dig men jag mådde jättedåligt. Känner verkligen med dig.
Det är samma här. Finns ingen som kan ge oss några svar. Jag får guldägg efter guldägg men ingen fattar varför det inte fungerar. Och jag vet inte hur länge jag pallar. Det är hela tiden, ok bara en gång till nån gång måste det ju gå vägen. Men icke. Det här tär verkligen på allt i ens omgivning. På mig och min sambo (även om han är jätte stöttande) mitt jobb, kommande studier, andra planer man har i livet. Allt sätts på paus för det här kräver verkligen all energi jag har. Livet går vidare och jag bara står kvar och förlorar mer och mer i väntan på mitt lilla underverk känns det som.  Håller tummarna för dig!

June777: hej jag förstår din förtvivlan. Är så himla jobbigt när det inte funkar som man vill när man kämpar så. Jag har också svårt att bestämma mig för hur jag ska göra. Man orkar ju som sagt inte hur mycket som helst.

Tjorvas: Har du ett försök kvar som är bekostat åt dig eller ägg i frysen som du kan sätt in? I såna fall kan det ju vara en lite tröst, även om jag förstår att allt känns förjävligt just nu. nej, livet är verkligen inte rättvist, usch.

Skickar stora styrkekramar till er tjejer.