Pojke i klänning?!

Det är som att disskutera med sektmedlemmar då ni inte har en förmåga att inse att ni är en minoritet och att nu utsätter era barn för obehag utan att de kan argumentera för sin sak.
Läs gärna i länken jag skickade med.

Notera att det finns pojkflickor, men inte flickpojkar. Märkligt va?

Jag håller inte alls med Tanja Bergqvist. Men det kanske inte kom som en överraskning.
Sedan gillar jag inte kompensatorisk pedagogik heller, men jag tycker ett normkritiskt förhållningsätt ger mycket, även bland barn. Om barn inte redan från start  får möjligheten att ifrågasätta och tänka utanför lådan (se där, där kom den där skokartongen igen!), hur ska de då lära sig det?

Jag utsätter inte mina barn för obehag. Mina barn har fått pröva sig fram och det har inte blivit några smällar, bara nya upptäckter och ökad självinsikt. Trygga, glada nöjda barn har jag också. Som alltid vet att deras föräldrar finns där för dem, oavsett vad de gör eller vilka val de gör i livet.

Men nu är du väl ändå ute på hal is, det är din förbannde skyldighet som förälder, att ge dina barn riktiga värderingar, å med dom, så kommer dom även att kunna fungera i samhället, både under sin ungdom å senare i vuxenlivet
Gör dom det du beskriver, så beror det på du givit dom den skeva bilden, å jag hoppas det inte är så du lever å verkar idag.., glöm inte att ungar gör inte som vi säger, dom härmar oss vuxna i vårt beteende..

Om ahn skulle vilja ha en vilket jag betvivlar. Finns ingen mer grabbig än honom:/

Ja, det är min uppgift att ge mina barn sunda värderingar.
På vilket sätt menar du att dessa värderingar är fel:

Du duger som du är
Andra duger som de är
Alla är lika mycket värda, har samma friheter och rättigheter oavsett kön.

För det är det jag förmedlar. Med ord och med handling.

Om du säger till ditt barn: Nej, du får inte ha klänning, för du är pojke, lär du honom motsatsen till det jag skrev ovan.  I ord och handling. Risken är också at han blir just ett sådant barn som fäller en elak kommentar till en anna pojke i klänning. Eftersom han fått lära sig av dig att det är fel. Tar du på dig det ansvaret?

Om inte du genom handlig(köper) talar om att din son skall ha genusneutrala kläder (för det är vad killkläder är) så kanske han får en chock när han blir lite större och upptäcker att det bara är han och tjejerna i klassen som har kjol. 
Man vill ju inte vara hovmarsalken i Kejsarens nya kläder kanske, eller?

Och det som är så intressannt är ju varför just barn skall tvingas in i så mycket snävare mallar?

För tonåringar och vuxna så finns ju det trots allt ganska många valmöjligheter. Män kan ha rosa skjorta, jobba som dansare, ha långt hår, ha smink, utan att en enda gång påstås var könslös. Och det samma gäller tjejer som får ha blåa kläder, trasiga jeans, skinnjackor, plugga till civilingengör, utan att ses som könsneutral.

Men någon råkar födas till pojke, då skall han de första tio åren inte erbjudas mycket till valmöjligheter, nej det är lite förenklat blåa kläder, sport och bilar, spindelmannen som gäller. Och för flickor skall det vara rosa, klänningar, mamma-pappa-barn-lekar och hello kitty.

Någon får jättegärna förklara för mig varför det är okej att begränsa barn på ett sätt som vi aldrig skulle godkänna att man begränsade en tonåring?

Eller hade de könskonservativa verkligen gillat om varje kläaffärer var uppdelad i två avdelningar som innehöll mer eller identiska uniformer? En blå till männen och en rosa till kvinnorna? Varför kan vi föräldrar få fler valmöjligheter utan att tappa könstillhörigheten.

Om staten vägrade att låta flickor jobba plugga till att bli bilmekaniker, snusa och klippa håret kort, FÖR DET ÄR JU SKILLNAD PÅ KÖNEN FAKTISKT, så hade ju knappast nån tyckt att detta var okej?

Min amatörgissning är ju att det hela dels handlar om att barn är svåra att könsbestämma, och att en del blir nervösa om de inte ser vilket kön barn har?

Dels kan det kanske bero på att små barn inte är så bra på att berätta vilka leksaker de gillar mest. De flesta barn gillar ju en pappkartong lika mycket som en dyr spindelmannendocka. Och då vill vi vuxna göra det enkelt för oss och köper det vi förväntar oss att de skall gilla? Men någon får som sagt gärna berätta för mig, för jag förstår inte...