psykiskt sjuk=dålig förälder?

Det blir också en riskfaktor för barnen orkar man inte arbeta heltid försämras ekonomin och kanske måste man få socialbidrag.

Maniska alternativt psykotiska tillstån medför  i  så gott som 100% av fallen bristande sjukdomsinsikt.
Orsakerna till att psykiska sjukdomar och handikapp - inklusive begåvningsnedsättning - innebär en ökad självupptagenhet.

Jag kan berätta vad som kan hända när en förälder är psykiskt sjuk och den andra är frisk. Klart de skulle skaffa barn. bebisen föddes, pappan som var den friska återgick till arbetet, nån måste ju dra in pengarna. Mamman som var sjuk misshandlade barnet systematiskt samtidigt som hon vanvårdade det. Pappan var frisk, men ville såklart inte tro att hans fru var en barnmisshandlare. en dag fick mamman nån typ av psykos och släpte barnvagnen i trappan och sen lämnade hon det medvetslösa barnet på dagis. Eftersom detta var innan 79 som kom hon undan helt utan straff även om barnet omhändertogs.

Några år senare var det dags för nästa barn. Pappan var ju fortfarande tvugen att jobba så släkt och vänner kopplades in som vakt för att mamman inte skulle kunna göra nått. Mamman fick aldrig vara ensam med bebisen. Systemet fungerade hyfsat i 2,5 år. Visst barnet var vanvårdat och livrädd för sin mamma men hon levde iaf. Men sen så hände det som inte fick hända. Mamman blev ensam med barnen, ja det var två nu. En  2 åring och en bebis. Hon höll på att ha ihjälp bebisen med en kudde. Tur att pappan klev innanför dörren precis då. DÅ fick han tillsist upp ögonen och insåg att det var ju helt sjukt att släkt och vänner ska vakta mamman för att hon inte ska skada barnen. Han kastade ut henne och tog ut skilsmässa. Han fick vårdnaden och hela boeendet. Mamman flyttade utomlands

Sex år efter att hon nästan haft ihjäl bebisen med kudde fick pappan ett samtal från Scotland Yard med en fråga om mamman tidigare misshandlar barn. Hon hade närmligen spräckt skallen på sin 18 månaders. Även i det här fallen fanns det en "frisk" pappa med i bilden.

Men vadå självklart ska vi låta psysjuka skaffa barn, det finns ju en frisk partner.

Alla föräldrar som inte kan hålla ihop sitt omsorgssystem pga psykisk sjukdom eller missbruk av alkohol/droger sviktar i sin föräldraförmåga och dessutom löper barnets anknytning hög risk att bli störd. Samma påverkan på omsorgssystemet har inte fysiska funktionshinder....

Men du undrar i din trådstart varför folk ifrågasätter förmågan att vara en bra förälder om man är psykiskt sjuk och vi ger våra svar. Det kanske inte är de svar du hade hoppats på, men det är berättelser ur verkligheten.

Jag skulle personligen inte vilja ha en psykiskt sjuk mamma. Jag önskar inte min värsta fiende att uppleva den situationen, så varför skulle jag önska ett oskyldigt barn det?

Vilka psykiska sjukdomar talar du om då?
Om det inte gäller de som påverkar omgivningen negativt? Det är jobbigt att leva med någon som är psykiskt sjuk, det är inte direkt rocket science.

Varför inte satsa på att må bra först och skaffa barn sen?

 De som får psykoser regelbundet eller har grava maniska/depressiva skov är en klar majoritet i den stora smet man bakat ihop som psykisk ohälsa eller psykisk sjukdom.

Visst finns det grader, det är det ingen som säger emot. Och visst det finns massor med fall där det går bra, men ska vi bara kolla på dem och säga att men självklart ska psykiskt sjuka få skaffa barn. Och visst de får skaffa barn, sen får man ju hoppas att samhället griper in innan det är försent. Men med tanke på vad folk har för inställning till att anmäla till soc så händer det ju inte. Barn får fortsätta leva med psykiskt sjuka föräldrar som inte kan ge barnen det de behöver.

Jag förstår inte varför man vill ge barnen den uppväxten. 

Om man har en psykisk sjukdom så är risken att man inte kan ge sitt/sina barn ett fullgott föräkldraskap högre. Jag förstår inte vad som är så märkligt med det. Samma sak gäller om man lever med en allvarlig sjukdom, eller en funktionsnedsättning. Det finns garanterat föräldrar med psykiska funktionsnedsättningar som är underbara föräldrar, men jag tror tyvärr att dom flesta som lever med psykiska sjukdomar inte har förmågan att vara känslomässigt 100% närvarande föräldrar.

De som skaffar barn med folk som inte kan ta hand om sig själva, är det lämpligt?