Sfinkterruptur som läkt BRA!

Jag förstår dig TS, att du bara vill höra positiva saker. Jag fick i alla fall en partiell sfinkterruptur när vår dotter föddes för snart 3 år sedan. Blev också sövd och syddes ordentligt på operation efteråt. Har inga restsymtom alls, utan min ruptur är väldigt bra lagad. Ska snart föda barn nr 2 om 1-2 veckor, och kommer bli igångsatt innan BF, för att barnet inte ska bli för stort, och på så vis optimera förutsättningarna.

I mitt fall var det troligtvis en sugklocka som ställde till det. BM höll emot med perinealskydd, och det är möjligt att jag fått en total ruptur om inte hon hållit emot.

Jag tycker också att det är svårt att få något riktigt bra svar på hur stor risken är, men den verkar vara mindre.

Angående sexlivet så spelar det stor roll om man ammar eller inte. Jag ammade, och de sköra slemhinnor som man ofta får då, i kombination med att vara ihopsydd där, gjorde att jag och maken inte började komma igång med något riktigt sexliv förrän vår dotter var 6 månader. Å andra sidan så var det helt normalt igen, och jag skulle säga att det snarare har varit bättre, sedan hon var 13 månader ungefär. Mer frekvent och skönare, än innan vi fick barn.

Den bästa rekommendationen jag kan ge angående det är att ta det lugnt. Vi provade första gången efter 2 månader, men det var verkligen ingen höjdare. Vi avbröt ganska snart, för att det gjorde mest ont, och kändes jättestramt. Det dröjde nog 2 månader till innan vi försökte igen, men först efter 6 månader, som sagt, började det kännas någorlunda normalt.

Det gick både bra och dåligt. Jag sattes igång 2 veckor före BF, och min son vägde ca 3700 g, något han var beräknad att väga 2 veckor senare, så det var nog helt i sin ordning att sättas igång.

Det blev en ordentlig bristning trots perinealskydd och klipp. Det brast i det gamla ärret ända ner till sfinktern, och vek av precis ovanför sfinktern. Alltså ingen ny sfinkterruptur.

Jag kände mig väldigt väl omhändertagen, det var en läkare som var in och kontrollerade precis efter att han fötts, och läkaren på spec-MVC kontrollerade också när min son var en vecka gammal.

Den bästa förklaringen jag har fått varför jag spricker så mycket är att jag helt enkelt har sköra vävnader, att det är det som har störst betydelse.

Min son är nu 5 månader, och jag har faktiskt fortfarande lite besvär från klippet, men inte alls från själva bristningen (klippet görs lite högre upp och snett neråt, bristningen går rakt ner) men tror det kommer gå över så fort slemhinnorna inte är så sköra av amningshormonerna.

Jag vill ha fler barn, och kan tänka mig att föda igen, med samma planering som den här gången.