Jag tror mycket beror på föräldrarna, men visst kanske man kan k'änna sig ensam som ensambarn ibland, men samtidigt har vår dotter mycket kompisar och är väldigt social och framåt. Jag har en sjukdom som gör att vi nog inte kommer att skaffa fler barn och vi måste göra provrörsbefruktning för att få ett syskon och i nuläget går jag påstarka mediciner som gör min kropp trött och orkeslös.
Nä jag kan intyga som ensambarn att jag inte blivit hämnad socialt i vuxna livet och att vår dotter har ett stort socialt umgänge och att vi trivs bra att vara tre i vår lilla familj.
Tror det är föräldrarna som ligger till grund för hur bortkämt barnet blir som stor. Och sen har jag lärt vår dotter att dela med sig och hon är jättesnäll mot andra barn och väldigt omtyckt på dagis.
Så det är nog en myt att ensamma barn skulle vara ensamma och osociala och bortkämda, jag var verkligen inte bortkämd som barn och blev tidigt väldigt självständig istället vilket har gjort att jag känner mig trygg i mig själv och inte är beronde av mina föräldrar.
jovisst är det en myt att ensambarn t ex är egoistiska, jag är ensambarn men har alltid delat med mig till andra och är väldigt lugn och ödmjuk som person, vår dotter är tyvärr ensambarn efter en del tråkiga incidenter, vi hade velat ge henne ett syskon men livet blir inte alltid som man vill, men hon är enormt populär, hjälper alla, tar hand om alla som är mindre, hon är sex år, men klyftig idag var hon på kalas till en som bara bjudit henne hon är enormt social, snäll och ställer upp för andra. Så att ensambarn är egoistiska stämmer ej på mig och vår dotter i alla fall