Jakten på att vara den "perfekta" föräldern

Nja, har aldrig känt den där hetsen att jag måste vara perfekt. Är varken stressad eller har dåligt samvete för något. Har taskigt med pengar och är ensamstående, men mina barn mår bra, vi klarar oss och jag satsar mer på kvalitetstid med dom än att det ska vara rent och snyggt hemma.
Har aldrig haft något behov av att det ska vara "fint" och alltid se välstädat ut. Kommer gärna hem till folk om det ser ut som dom lever, inte som om dom bor i kataloghem.

Fö har jag alltid ansett att den perfekta föräldern är den som vet att den inte är perfekt, men strävar efter att göra det bra utan en massa måsten som andra lägger på en (eller snarare inbillade måste). Det gäller att hitta vad som är viktigt för en själv, inte vad man vill att andra ska tycka och tänka om en.

Kanske ändrar det sig när jag börjar plugga. Att hinna med studier och fyra små själv kan säkerligen skapa lite stress emellanåt (barn blir ju som bekant oftast sjuka när det minst passar ).