Unga killar som vill ha sex med kvinnor som är betydligt äldre än dom själva

Förutom det som redan har sagts i tråden så handlar det nog väldigt mycket om ifall det hela bara skall handla om sex eller om man är ute efter ett fast/seriöst förhållande. Det senare som inte bara bygger på främst sex utan att man funkar ihop i vardagen. Det är trots allt skillnad att främst fokusera på sex (och återkommande sex) med en kvinna som är äldre än man själv jämfört med att vilja leva i ett förhållande med henne. Där kan skilja på vad han och hon vill ha ut av det. Men det finns ju även kvinnor som vill ha sin egna privata sfär och liv men då och då träffa en yngre kille. Så inget är hugget i sten.

Verkar variera frisk, alltså detta med erbjudanden och möjligheter alltså. Jag har konstanta erbjudanden, men få möjligheter eftersom jag är ensamstående med ett barn och det är helt emot mina principer att ta hit någon som är oviktig och bara ha sex när hon är hemma. Vill aldrig att hon skall råka vakna eller nått sånt dumt. Det är ingen man jag bara har sex med värd liksom, för mig då. kanske är jätteknäppt men sån är jag.

Men jag har en annan fråga, du ger ju ett intryck av att vara klok. För nästan sex år sen stötte jag på en ung grabb, jättemysig kille verkligen, men han var bara 17 år då och jag vägrade ses, sa att han kunde återkomma när han blivit myndig, vilket han gjorde, han ringde på sin 18 års dag haha. Dissade honom igen och sa att de är för långa avstånd, varpå han nåja men jag tar snart mitt körkort, yea right sa jag, dagen innan uppkörningen så messade han att imorgon tar jag kortet, han fick det såklart och messade igen. Massor av sånt här, vi tjattrar en del på facebook och så, och mellan varven ramlar de där andra mailen in om när han skall få komma hit. Han är det mest envisa jag stött på tror jag, utan att någonsin vara slemmigt påig eller otrevlig, utan bara verkligen rar.

Nå frågan jag skulle komma fram till är. Förut tänkte jag att han var så ung och ansåg att han inte hade koll på vad han själv ville, att han borde leka av sig med jämnåriga. Men nu är han ju iaf vuxen med några år plus och vill fortfarande ses. Kan man då anse det som att han verkligen vill detta utan risk för att utnyttja honom. Jag ogillar att trampa på folk och vill aldrig mer utnyttja någon bara för att jag kan, ömsesidigt utnyttjande fungerar, hoppas du fattar vad tusan jag menar här haha ( gör jag knappt själv ) Men iaf han måste ju vara helt på det klara med att han vill vara med äldre när han inte gett sig under dessa år, aldrig surat över något. Så kan jag sluta oroa mig för att det blir galet om vi ses nu eller ska jag ge tusan i honom ett par år till eller helt? Ändå har jag ju killkompisar som är helt sålda på äldre oavsett om det är för relationer eller annat, de har hellre någon som är tio år äldre än jämngammal så de är ju inte så att jag inte vet att "fenomenet" existerar.

Inser ju nu när jag plitat ner allt att jag borde fråga killen ifråga själv kanske hahaha istället för att spekulera här. Men åsikter är ju alltid trevliga och bolla och vända för och nackdelar också.

Nån vettig eller helt ovettig tanke på detta?

Tack för dina tankar.
Jobbig när någon kärar ner sig och den andra inte är på samma planet, har råkat ut för det där ett gäng gånger och jag känner mig lika elak varje gång, för jag bryter det tvärt där. Blir ju så sällan kär kan räkna det på min ena hand och ha fingrar över. Jag är mer bekymrad för honom. Han har haft relationer med jämnåriga men de spricker konstant, han menar att de är för ytliga, osäkra och att han inte riktigt går igång på dom fast de har idealets perfekta fasta och vackra kroppar. Han brukar säga de är vackra men inget annat, lite som ett konstverk kan vara, fast man vill inte äga och ha det. Nått liknande, poängen är den samma iaf.

Ja åldersskillnader kan ställa till det, ändå känner iaf jag personer de fungerar för en tjej vän har en man som är 18 år äldre, en annan har en kille som är 11 år yngre, hon är 35 och de har ett barn ihop, så visst kan de funka om man vill, bägge paren fick en helt del skit från sin omgivning i början och folk dömde ut dessa relationer ändå har de varat i ett gäng år nu. Så man skall vara försiktig med att döma för hårt..

I sista änden är jag helt enkelt lite orolig för att jag blir den som sårar honom. Har aldrig jagat män, så jag vet inte eller mer jag har ingen erfarenhet av den där jakten du beskriver. På något sätt har det liksom alltid funkat ändå och jag hävdar bestämt att det beror på min slående personlighet eftersom jag inte uppfyller några ideal alls egentligen. Men jag brukar resonera så enkelt som att jag har ingen konkurrens, har aldrig haft och jag strider inte om en man, antingen så vill han ha mig eller så vill han inte, så enkelt är det för mig. Har aldrig velat "äga" någon.

Får väl försöka förklara för honom ordentligt hur jag tänker innan han får komma hit så kan han välja själv. Samtidigt så har han ju enligt ditt sätt då "jagat" mig i sex år. Det känns som ja lite långt tid. Brukar säga åt honom att ragga upp nån på krogen och dra på så trycket släpper. Han är både snygg, vacker, smart och trevlig med en jättefin kropp så det är inget egentligt problem för honom att träffa tjejer alls. Men jag får tanken att han liksom snöat in på mig, låst fast sig där. Eller det är så jag hade tänkt om det var jag som försökte få träffa någon i sex år, att då måste jag ha snöat rejält på den personen.

Det har varit lite från och till, ibland hörs vi mkt och ibland går de lite mellan gångerna. Har ju förklarat hundra gånger att han är för ung liksom eller att han var de där åren då han var mkt ung iaf nu är han ju 23. När jag var 22 så var jag sanslöst omogen, träffade min dotters pappa då och han var 17 men skulle fylla 18 det året. Han var mer vuxen än jag var. Jag lärde mig otroligt mycket under de två år vi var ihop. Låter säkert jättesjukt för många, men så var det. Han var man rakt igenom och jag var som en förvuxen tonåring. Det är därför jag så ofta hävdar både på forum och i verkligheten att detta med att vara en vuxen man inte alltid har med åldern att göra. Denna kille påminner en hel del om honom, inte till utseende men sättet att tänka och se på världen. Duktig och städad, ansvarsfull men ändå sjuk humor och allt sånt där. Han tyckte redan från början att min nyfödda dotter inte var ett problem tex, han skrämde mig en del i början med sitt sätt att tänka och svara på alla sätt jag försökte skrämma iväg honom.

Det går lite i perioder när vi hörs, såklart mindre när han haft flickvän tex eller när jag haft fullt upp med livet, men rätt som det är dimper det ner ett mail, lite som de han skrev för några veckor sen. När skall vi duscha ihop och dricka champange i ditt badrum. Det är liksom inte så att han skriver när skall du suga min kuk så jag kan spruta i din mun. Även när vi inte skriver så mkt så vet jag att han är på min sida och spanar och gillar saker, jag gör väl samma antar jag. Han lever dock och partajar på helgerna när han inte har jouren som brandman, däremot så har han flera gånger sagt att han ställer in vad som helst utan jobbet om jag ångrar mig och vill ses, så den biten verkar ju inte vara något problem egentligen.

Jag var övermogen som ung, vilket berodde på att min familj fick fly och leva skyddat, sen någonstans slog det slint och jag blev den eviga tonåringen och jag är helt klart rätt barnslig även idag, inte mindre ansvarsfull, men jag gillar att skratta och tar inte saker så jävla seriöst jämt, många tror jag är yngre än jag är, vilket stör mig en del. För jag tycker så många i min ålder och även yngre är så förbaskat tråkiga. Man måste inte äta middag kl 17 varje dag i min värld och ibland är det okej att ligga i soffan och äta glass till middag också, gillar helt enkelt att bryta vardags lunken då och då, har kanske något *harkel* kass impulskontroll också skall väl erkännas. Men livet är till för att levas och även om jag är förälder först och främst alla dagar om året så är jag också människa och kvinna och inte enbart bara mamma jämt. Hade däremot svårt att få ihop föräldraskap med sexliv, vilket ju kan bero på att jag varit singel från start, så jag vet inte och har ingen erfarenhet alls av hur den biten fungerar i en relation. Skulle heller aldrig ta hem någon när min dotter är hemma, inte någon som jag bara har sex med iaf, vänner och sånt är ju inget problem.

Haha toyboy, nå jag var en toygirl typ, funkade kanoners till kompisens kille började fula sig och tafsa så fort man sågs och hon inte var i närheten, så jag berättade för min kompis och hon dumpade honom. Var väl ända paret jag egentligen var med, annars var jag mer för att leka med andra, men nåja jag har levt och det var kul just då iaf =D

Har råkat ut för en hel del män som säger att vad du än gör så få inga känslor för mig bla bla och jag svarar att det är ingen risk och det är det aldrig för min del, det har däremot blivit lite problem tvärtom och då är det tydligen ändå jag som är en elak jävel, trots att man påpekar att de liksom var dealen från början. Nåja vissa gånger går det galet och detta hade för övrigt inte ett jäkla skit med det andra att göra, tappa trådar är jag bra på ;)