-
-
Svar på tråden Hur träffar man någon? (40+)
-
-
-
Hejsan. Vet hur du känner dig. Jag skilde mig när jag var 36 och när jag ville skiljas sa exet till mig att jag skulle då minsann aldrig hitta nån för killarna vill inte ha över 35 så jag skulle nöja mig med honom
. Jag var dessutom arbetslös. Först skaffade jag mig ett jobb - kändes lite som steg ett.
Sedan struntade jag i män i ett år. Jag bestämde mig för att vara mycket kräsen.
Först testade jag nätdejtning helt enkelt för att det är enklare, nåt man kan styra själv och bara för att träna upp mig i att flörta. Men jag kände inte att det var så jag kunde träffa rätt. Träffade några män på dejt men kändes som de var på nätet för att de tappat orken att ansträgna sig och bara ville ha lätta ligg. Nej tack.
Jag tror mest på krogen jag. Jag var nu en rätt nöjd singel som hade vant mig och var ju glad jag slapp exet. Bestämde mig för att inte ha sex med någon och bara ge var kille 2 veckor på sig för att visa han var nåt att ha. Gick ut varje helg (hade inga barn det underlättar kanske men ni som har har väl barnen hos pappan varannan helg). Och 2 år efter skilsmässan så dök drömprinsen upp och det kändes helrätt vi bor ihop idag och har barn.
Jag tror faktiskt mest på krogen för där kan man flörta. Och så tror jag att det som gjorde det var att jag vid det laget var helt nöjd med hur jag hade det. Ge inte upp men du måste ju visa du vill ha ett förhållande och ge dig ut för att hitta nån. De knackar inte på dörren. Och tänk på utstrålningen - se flörtandet som att de ska visa sig vara nåt att ha för dig inte tvärtom . (utan att vara bitter tant men du fattar vad jag menar). LYCKA TILL.
PS: låt inte exet förstöra ditt liv och dina energier. Skit i honom! -
Nej exet är ett glömt kapitel.Anonym skrev 2011-04-05 08:31:38 följande:Hejsan. Vet hur du känner dig. Jag skilde mig när jag var 36 och när jag ville skiljas sa exet till mig att jag skulle då minsann aldrig hitta nån för killarna vill inte ha över 35 så jag skulle nöja mig med honom
. Jag var dessutom arbetslös. Först skaffade jag mig ett jobb - kändes lite som steg ett.
Sedan struntade jag i män i ett år. Jag bestämde mig för att vara mycket kräsen.
Först testade jag nätdejtning helt enkelt för att det är enklare, nåt man kan styra själv och bara för att träna upp mig i att flörta. Men jag kände inte att det var så jag kunde träffa rätt. Träffade några män på dejt men kändes som de var på nätet för att de tappat orken att ansträgna sig och bara ville ha lätta ligg. Nej tack.
Jag tror mest på krogen jag. Jag var nu en rätt nöjd singel som hade vant mig och var ju glad jag slapp exet. Bestämde mig för att inte ha sex med någon och bara ge var kille 2 veckor på sig för att visa han var nåt att ha. Gick ut varje helg (hade inga barn det underlättar kanske men ni som har har väl barnen hos pappan varannan helg). Och 2 år efter skilsmässan så dök drömprinsen upp och det kändes helrätt vi bor ihop idag och har barn.
Jag tror faktiskt mest på krogen för där kan man flörta. Och så tror jag att det som gjorde det var att jag vid det laget var helt nöjd med hur jag hade det. Ge inte upp men du måste ju visa du vill ha ett förhållande och ge dig ut för att hitta nån. De knackar inte på dörren. Och tänk på utstrålningen - se flörtandet som att de ska visa sig vara nåt att ha för dig inte tvärtom . (utan att vara bitter tant men du fattar vad jag menar). LYCKA TILL.
PS: låt inte exet förstöra ditt liv och dina energier. Skit i honom! Jag har aldrig beklagat skilsmässan.
Det knepiga är att jag inte gillar krogen. Tycker att det är ganska trist och ska man ut så vill man ha sällskap. Det är svårt att få med sig kompisar som lever i någon sorts förhållande i krogsvängen också. Nu ska jag ut på lördag eftersom en kompis sambo ska spela på ett ställe. Ni får väl hålla tummarna för mig. Ska försöka att vara flirtig som du säger men man vill inte vara för "på" heller.Visst är man barnledig ibland, men det där med varannan vecka kan variera. Tonårsbarn dyker upp lite mer som dom vill och jag vill ju att de alltid ska känna sig välkomna här hemma. Särskilt som de mest bor hos sin pappa "på pappret". Då vill man träffa dom när man får chansen. Minstingen (med samma pappa) kommer att bo hos mig tre veckor i streck from nästa vecka. Så det blir lite ojämt i dejtandet kan man säga.
-
-
Fast det känns motsägelsefullt när du säger att ni inte vill ha myspys och radhus när ni börjar om med en yngre tjej och skaffar en ny kull valpar. Dom karlarna tycker jag är mer pinsamma än omogna. Det handlar väl om att tro att man är yngre bara för att man dejtar någon som är så pass mycket yngre. Missförstå mig rätt, jag slipper gärna dessa karlar för sån "omogenhet" intresserar mig inte, men jag förstår inte fenomenet eller vad dom inbillar sig.Anonym (Carl,p,Dahl.) skrev 2011-04-05 22:21:22 följande:Vi män söker yngre kvinnor då vi faktiskt i många fall är omognare i positiv bemärkelse och blir vi singlar i 40års åldern är det inget nytt radhus myspys vi iförsta hand är ute efter utan drag spänning och flertalet av mina vänner har valt att faktiskt stadga sej med yngre tjejer.
Alla letar förstås efter den åldern de själva vill, men jag fortsätter i alla fall tyck att det är konstigt.
-
Av samma skäl ni tjejer valde äldre killar då ni var yngre väljer vi yngre tjejer när vi blir äldre, var det pinsamt den gången med ?Anonym (trohoppkärlek) skrev 2011-04-05 22:28:34 följande:Fast det känns motsägelsefullt när du säger att ni inte vill ha myspys och radhus när ni börjar om med en yngre tjej och skaffar en ny kull valpar. Dom karlarna tycker jag är mer pinsamma än omogna. Det handlar väl om att tro att man är yngre bara för att man dejtar någon som är så pass mycket yngre. Missförstå mig rätt, jag slipper gärna dessa karlar för sån "omogenhet" intresserar mig inte, men jag förstår inte fenomenet eller vad dom inbillar sig.
Alla letar förstås efter den åldern de själva vill, men jag fortsätter i alla fall tyck att det är konstigt.
Och det handlar inte alls om att tro att man är yngre än vad man är, vi är yngre generellt sett än er kvinnor och det är bara att öppna ögonen så inser du sanningen snabbt.
Jag pratar i generella termer naturligtvis så det finns säkert radhus Casanovor över till dej/er med. -
-
-
. Jag var dessutom arbetslös. Först skaffade jag mig ett jobb - kändes lite som steg ett.
Jag har aldrig beklagat skilsmässan.