Inlägg från: Anonym (trohoppkärlek) |Visa alla inlägg
  • Anonym (trohoppkärlek)

    Hur träffar man någon? (40+)

    Efter skilsmässan (4 år sen) så är det som att leva i ett vakum. "Vänner" har valt att fortsätta träffa exet eftersom han kunde behålla huset och har träffat en ny kvinna. Jag har från flera  fått höra att "Det är ju så mycket lättare att träffas om man är jämna par!" som ursäkt för att de inte har "tid" att träffa mig längre. Andra vänner är mest gamla tjejkompisar.
    Jag jobbar heltid och har hand om tre barn, vilket givetvis tar en hel del tid. Jag gillar inte att ränna på krogen och har hobbies som inte direkt innebär att man träffar nya människor. Jag har heller ingen lust att börja med en krystad hobby som inte intresserar mig. Inte heller är min ekonomi sån att jag kan lägga ut det jag har på en ny hobby - och tiden är trots allt begränsad.)
    På dejtingsajter är det oerhört svårt att träffa någon som faktiskt vill fortsätta träffas.
    Jag börjar nu blir rätt less på att inte ha någon speciell att träffa och att tänka på.

    Jag har fått höra att jag ser bra ut, är social, trevlig, har humor, bra arbete och boende och och och...
    Jag har dejtat en del sen skilsmässan så jag är inte rädd för att ge mig ut och träffa folk.
    Många gånger så har jag fått frågan "Hur kommer det sig att du är singel fortfarande!?!"
    Ja... hur kommer det sig? Hur bär man sig åt för att träffa någon ny?

    Finns det någon som har några bra tips och gärna idéer om varför många 40+ karlar inbillar sig att de bara kan träffa tjejer som är max 30 år gamla. (Eller varför det verkar som att karlar tror att det ska vara blixt och dunder på första dejten, det räcker inte med att det var "trevligt" tydligen.)

    (Föredrar svar från lite äldre och såna som har börjat om igen på senare år än från 20-åringar som fortfarande tror att ni allihopa kommer att förbli gifta för evigt. Om ni ursäktar.)

  • Svar på tråden Hur träffar man någon? (40+)
  • Anonym (trohoppkärlek)
    Anonym (42) skrev 2011-04-04 21:26:39 följande:
    Ja du, jag önskar att jag hade svar! Ensamstående 42-årig mamma med treårig dotter undrar samma sak som du! Skulle gärna träffa någon, men i mitt inrutade liv så har jag svårt att orka/hinna dejta. Och har man blivit bränd så tar det LÅNG tid innan man har läkt ihop själsligt.

    Jag har svårt att lita på någon igen efter det jag gått igenom (handlade inte om otrohet dock).

    Det är väl så att man måste röra sig bland människor i den mån det går och hoppas att man en dag träffar rätt. Tricket tror jag är att försöka vara nöjd med det man har, även om det ibland känns tomt och trist att "bara vara mamma". Man behöver bli bekräftad av en vuxen, en partner, också.

    Om dina/era gamla vänner tror att att man måste umgås parvis så är det nog drags att lära känna nya människor! Såna korkade idéer skulle jag aldrig acceptera - då träffar jag hellr eandra!

    Hoppas att du hittar din prins till slut! Någonstans bland grodorna sitter han nog och lurar... ;o)
    Önskar nästan att jag vore ensam om problemet, men på nåt sätt skönt att höra att det inte är så.
    Ja dom där "vännerna" var inte mycket att behålla men det skär lite i hjärtat på en ändå.

    Just nu är det väl extra jobbigt och trist när ingen på jobbet eller av de jag umgås med är singel utan bara snackar om vad de gjort tillsammans i helgen eller vilka resor de ska göra tillsammans.

    Någonstans finns han. Jag önskar bara att han ville kväka lite högre!
  • Anonym (trohoppkärlek)
    Anonym skrev 2011-04-05 08:31:38 följande:
    Hejsan. Vet hur du känner dig. Jag skilde mig när jag var 36 och när jag ville skiljas sa exet till mig att jag skulle då minsann aldrig hitta nån för killarna vill inte ha över 35 så jag skulle nöja mig med honom .  Jag var dessutom arbetslös. Först skaffade jag mig ett jobb - kändes lite som steg ett.
    Sedan struntade jag i män i ett år. Jag bestämde mig för att vara mycket kräsen.

    Först testade jag nätdejtning helt enkelt för att det är enklare, nåt man kan styra själv och bara för att träna upp mig i att flörta. Men jag kände inte att det var så jag kunde träffa rätt. Träffade några män på dejt men kändes som de var på nätet för att de tappat orken att ansträgna sig och bara ville ha lätta ligg. Nej tack.

    Jag tror mest på krogen jag. Jag var nu en rätt nöjd singel som hade vant mig och var ju glad jag slapp exet. Bestämde mig för att inte ha sex med någon och bara ge var kille 2 veckor på sig för att visa han var nåt att ha. Gick ut varje helg (hade inga barn det underlättar kanske men ni som har har väl barnen hos pappan varannan helg). Och 2 år efter skilsmässan så dök drömprinsen upp och det kändes helrätt vi bor ihop idag och har barn.

    Jag tror faktiskt mest på krogen för där kan man flörta. Och så tror jag att det som gjorde det var att jag vid det laget var helt nöjd med hur jag hade det. Ge inte upp men du måste ju visa du vill ha ett förhållande och ge dig ut för att hitta nån. De knackar inte på dörren. Och tänk på utstrålningen - se flörtandet som att de ska visa sig vara nåt att ha för dig inte tvärtom . (utan att vara bitter tant men du fattar vad jag menar). LYCKA TILL. 

    PS: låt inte exet förstöra ditt liv och dina energier. Skit i honom! 
    Nej exet är ett glömt kapitel. Jag har aldrig beklagat skilsmässan.
    Det knepiga är att jag inte gillar krogen. Tycker att det är ganska trist och ska man ut så vill man ha sällskap. Det är svårt att få med sig kompisar som lever i någon sorts förhållande i krogsvängen också. Nu ska jag ut på lördag eftersom en kompis sambo ska spela på ett ställe. Ni får väl hålla tummarna för mig. Ska försöka att vara flirtig som du säger men man vill inte vara för "på" heller.Visst är man barnledig ibland, men det där med varannan vecka kan variera. Tonårsbarn dyker upp lite mer som dom vill och jag vill ju att de alltid ska känna sig välkomna här hemma. Särskilt som de mest bor hos sin pappa "på pappret". Då vill man träffa dom när man får chansen. Minstingen (med samma pappa) kommer att bo hos mig tre veckor i streck from nästa vecka. Så det blir lite ojämt i dejtandet kan man säga.
  • Anonym (trohoppkärlek)
    Anonym (Carl,p,Dahl.) skrev 2011-04-05 22:21:22 följande:
    Vi män söker yngre kvinnor då vi faktiskt i många fall är omognare i positiv bemärkelse och blir vi singlar i 40års åldern är det inget nytt radhus myspys vi iförsta hand är ute efter utan drag spänning och flertalet av mina vänner har valt att faktiskt stadga sej med yngre tjejer.
    Fast det känns motsägelsefullt när du säger att ni inte vill ha myspys och radhus när ni börjar om med en yngre tjej och skaffar en ny kull valpar. Dom karlarna tycker jag är mer pinsamma än omogna. Det handlar väl om att tro att man är yngre bara för att man dejtar någon som är så pass mycket yngre. Missförstå mig rätt, jag slipper gärna dessa karlar för sån "omogenhet" intresserar mig inte, men jag förstår inte fenomenet eller vad dom inbillar sig.
    Alla letar förstås efter den åldern de själva vill, men jag fortsätter i alla fall tyck att det är konstigt.
  • Anonym (trohoppkärlek)
    Anonym (Carl,p,Dahl.) skrev 2011-04-05 22:38:57 följande:
    Av samma skäl ni tjejer valde äldre killar då ni var yngre väljer vi yngre tjejer när vi blir äldre, var det pinsamt den gången med ?
    Och det handlar inte alls om att tro att man är yngre än vad man är, vi är yngre generellt sett än er kvinnor och det är bara att öppna ögonen så inser du sanningen snabbt.
    Jag pratar i generella termer naturligtvis så det finns säkert radhus Casanovor över till dej/er med.
    Fast jag har nog aldrig varit intresserad av killar som är ca 20 år äldre. För det är den åldersskillnaden jag tänker på. Däremot har jag varit tillsammans med killar som varit från 3 år yngre till 3 år äldre än mig.
    Generellt sätt kanske det stämmer, både det du och jag säger nu.
    Och i övrigt... en radhuscasanova? Nej tack. Föredrar någon som har lite äldre barn (men inga barnbarn) bara. Då hamnar man i samma ålder som jag på ett ungefär. Och jag vill nog träffa någon som befinner sig i samma livsfas.
  • Anonym (trohoppkärlek)
    MeMayo skrev 2011-04-05 22:58:42 följande:

    ge nät dejting en chans... jag provade det efter jag separerat.. när barnen sov så satt jag vid datorn... kunde prata på msn och lära känna personen ifråga innan vi fick till en irl dejt.. dejtade ganska friskt ett tag och 95% av de killar jag träffade var trevliga och helt ok... några blev jag vän med... några träffade jag bara för sex, men talade då om det direkt så de visste... jag hade aldrig trott att jag skulle träffa nån som jag skulle passa ihop med, nån jag skulle bjuda in i mitt och mina barns liv men det gjorde jag... man kan ju fråga sig varför jag dejtade om jag ändå inte trodde jag skulle träffa nån?? men jag såg det som ett sätt att träffa nya människor.. ha lite kul.. för dejtande ska vara kul... och tänka sig det funkade... så ge det en ärlig chans... det finns guldkorn där ute i djungeln...
    jag tillhör ju inte de yngre, var väl 36 när jag dejtade som mest och jag märkte inget av att de ville ha yngre.. jag var nog ganska restriktiv istället och dejtade ingen under 28... yngre skulle kännts som barnarov... men de flesta var i min ålder eller nåt år äldre...
    lycka till.. det finns nån där ute för dig med....


    Tack. hoppet lever. men du vet - ibland så känns det mest som att "nu struntar jag i alltihop".  Känns bra med positiva vibbar som dina.
  • Anonym (trohoppkärlek)
    Anonym skrev 2011-04-05 22:59:03 följande:
    Hej,
    en manlig 40+ singel här.
    Jag träffade en tjej, sa upp mig från jobbet och flyttade 30 mil för att vi skulle kunna dela våra liv. Tyvärr var jag inte lika "spännande" på daglig basis som när jag veckopendlade och mina ansträngningar för att hålla liv i förhållandet dög inte heller. Våra kompisar här var ju hennes kompisar, så nu sitter jag här (jobbar mest för att få annat att tänka på).

    Jag har ingen talang för att skriva presentationer på match.com och på krogen ser bara folk rakt igenom mig, så jag vet inte heller vad jag ska göra?
    Också en kul sits. Men vi får väl fortsätta att hoppas ändå. Jag känner mig lite mer positiv just nu faktiskt.
    Kan det bero på att jag haft en trevlig kväll då jag mailat med en kille på en nätdejtingsajt.

    Hoppet är det sista som överger människan.
  • Anonym (trohoppkärlek)
    Anonym (Carl,p,Dahl.) skrev 2011-04-05 23:00:07 följande:
    Nej inte du kanske men generellt var det så att när vi killar inte var med i utveckligen valde ni killar som var äldre och då var det aldrig någon som nämnde att någon skulle vara pinsam och äcklig, men ni kvinnor gillar att lägga det epitet på oss män när det är ni som är i "underläge, själv njuter jag av det och jag skulle ha svårt att ha ihop det med en jämngammal tjej (40) då dom oftast är väldigt tråkiga trötta och rädda för spänning, det är som jag sagt innan Radhus och en resa till Canarie holmarna som gäller sedan är man nöjd med att sitta och titta på Bingolotto på helgkvällarna.

    Vi män bevarar barnasinnet, det borde ni med testa i större utsträckning. Glad

    Önskar dej lyckatill med sökandet och jag hoppas du hittar rätt.
    Fast då känns det lite tokigt att man blir dissad enbart på ålder. Och jag tror inte att alla dom män som söker 20 år yngre hittar någon sådan för ett längre förhållande. Jag har aldrig haft någon kompis som varit tillsammans med en så pass mycket äldre kille och ingen jag pratat med om fenomenet kände någon som haft den åldersskillnaden heller. Så jag undrar hur vanligt det är. Jag tror att det är mest önskedrömmar från män som försöker agera yngre än vad de är.
    Men tack för lyckönskningarna. Det fixar väl sig antar jag. Man blir lite depp ibland bara. :-P
  • Anonym (trohoppkärlek)
    Anonym (Carl,p,Dahl.) skrev 2011-04-05 23:19:53 följande:
    Att ge upp tar en aldrig framåt, det är bara att spotta i "nävarna" och komma igen och dessutom tycker jag allt är lättare när sommarn når oss igen, folk blir positiva och glada samt vågar släppa loss lite mer och även om du inte gillar att springa på krogen så borde du ge det en ärlig chans till och välj ställen med omsorg.
    Du har så rätt. Jag vet ju att jag är den perfekta (närapå och nästan och oftast i alla fall, fast kanske inte på morgonen före klockan 10 om man ska vara noga) för någon.
  • Anonym (trohoppkärlek)
    Anonym skrev 2011-04-05 23:23:13 följande:
    Jag har varit mig själv och ärlig men vad det är som lyser igenom vete f-n... Det har inte väckt något intresse i alla fall...
    I mina bättre stunder brukar jag tänka på dom personerna som inte intresserar sig för mig förmodligen själva är dom som är mest ointressanta.
  • Anonym (trohoppkärlek)
    Anonym (Carl,p,Dahl.) skrev 2011-04-05 23:29:11 följande:
    Ja det är tokigt att bli dissad pga av ålder faktiskt men tyvärr mognar vi inte på samma sätt alla gånger även om det finns massor med undantag, titta dej runtomkring på alla män som leker med sportbilar, båtar osv osv, bara där ser du tydliga tecken på vår förmåga att skilja oss ifrån kvinnor i vår egen ålder och kvinnor.

    Jag vet bara att det är vanligt i min egen omgivning och kan inte tala för mer än den och det kan hända att det ser annorlunda ut på andra platser.

    Sedan är det väll inte helt fel att vara singel heller och ha friheten att styra sin egen vardag till fullo.
    För- och nackdelar med det mesta. Sen klagar man på att toasitsen inte är nedfälld.
    Men har han en sportbil så är han välkommen ändå. En MC är visserligen medelålderskrisigt men mitt ställ har två val; bli sålt eller komma ut och åka igen.
  • Anonym (trohoppkärlek)
    Anonym (Carl,p,Dahl.) skrev 2011-04-05 23:44:07 följande:
    Sedär, du tillhör troligtvis undantaget Flört
    Det är bara en bedräglig fälla. När han väl nappat på betet slår jag igen och tvingar honom att käka chips i takt med Körslaget och klippa 20 kvadrat gräsmatta varenda sommarkväll. {#emotions_dlg.djavulsk}
    (Gräver ner mig i en grop i rabatten och förtvinar hellre än det  faktiskt.)
  • Anonym (trohoppkärlek)
    Anonym (40+ singel) skrev 2011-04-06 09:50:21 följande:
    Är det fortfarande "medelålderskrisigt" med MC, om man kört över 1000 mil/år sen man var 16 och tog MC-kort, och inte köpte bil förrän i 30årsåldern? Flört
    Ja tyvärr. Du är tvärkörd. {#emotions_dlg.djavulsk}
    Fast det blir man tydligen automatiskt bara man passetrar 40-strecket.
  • Anonym (trohoppkärlek)
    Anonym skrev 2011-04-06 12:13:00 följande:
    Jag har träffat min man på nätet och vi har varit ihop i 5 år snart och gifta i två år. Ha tålamod, han dycker upp. Min man är 10 år äldre men är riktigt snygg, det finns många "gubbar" som är i min ålder, min man är inte alls en gubbe utan en attraktiv vältränad kille. Jag hade nog tur, med det kan du också få, tro på det och ha tålamod. Jag vet hur det känns att vara ensam, kram.
    Tack.
    Jag har inte gett upp helt riktigt än, även om det kan kännas bra hopplöst ibland.
    Dejt nu på lördag i alla fall. Vågar inte hoppas för mycket bara.
  • Anonym (trohoppkärlek)

    Bara en liten rapport.
    Måste ju bara berätta att jag hade en dejt igår. Träffade på en kille på nätet strax efter att jag startade den här tråden och vi träffades som sagt igår. Jag hade inga förväntningar alls efter att ha fått nobben så många gånger. Han framstod som en ganska tråkig person med alldagligt utseende. Men så tänkte jag att han kanske bara har svårt att uttrycka sig i skrift och hur någon ser ut är inte alltid rättvist enligt bilder. Och han var mycket trevligare än jag trott och han såg mycket bättre ut.
    Så nu har jag väntat nervöst på att han ska höra av sig igen. Jag visste inte om han ville träffas eller inte. Men jo det ville han. Så nu känns allt mycket bättre. Kanske blir det han och jag. Det finns i alla fall goda chanser.

  • Anonym (trohoppkärlek)
    Malajen1970 skrev 2011-04-10 19:39:04 följande:
    Lycka till, själv har jag svårt att hitta den rätta och har fått nobben av många med.
    Ja håll tummarna för mig nu och för att det här är den jag väntat på, så håller jag tummarna för att det ska lyckas för dig också.
  • Anonym (trohoppkärlek)
    Anonym (Carl,p,Dahl.) skrev 2011-04-10 20:51:11 följande:
    Här hålls en massa tummar med.Glad
    Tack!
  • Anonym (trohoppkärlek)
    Anonym (Carl,p,Dahl.) skrev 2011-04-10 20:57:29 följande:
    Men du/ni kan väll lova uppdatera om det händer och vad du gör för att få det att hända, lite nyfiken är man ju på er nu.
    Det ska jag göra.
    Till att börja med så har vi bokat in en ny dejt. Nästa lördag blir det. Tills dess så får vi väl sms:a och skriva på nätet.
  • Anonym (trohoppkärlek)

    Vill bara ge en delrapport bara för att jag mår så bra just nu.
    Killen jag har träffat är inte så full av ord när han skriver. Det är väl inte hans grej. I vanliga fall brukar jag strunta i folk som inte kan uttrycka sig ordentligt när dom skriver. Det brukar nämligen visa sig att de är lika ordfattiga när det gäller att prata i verkliga livet och jag vill kunna prata med den man jag träffar. Men nu tänkte jag att han kanske bara har svårt för att skriva. Och så var det. Mitt betalade medlemsskap tog slut på dejtingsidan idag, så nu kan jag inte skriva alls där. Jag SMS:ade min mailadress istället och det blev han glad för.

    Jag försöker verkligen att ta det lugnt och hittills tror jag att det har gått bra. I alla fall ser vi båda fram mot lördag. Jag minns knapp när jag hade en andra dejt sist och så hittar jag någon precis efter att jag startat den här tråden. Tycker om att ha någon att tänka på och som blir glad av att tänka på mig. (Jo han skrev det, även om han är väldigt försiktig med orden. ) 

  • Anonym (trohoppkärlek)

    Uppdatering.
    Han sms:ade på freadgen att han trodde att han höll på att bli sjuk, men att han skulle höra av sig dagen efter (pålördagen).
    Det tar mig ca 40 minuter att komma in till vår mötesplats kommunalt och innan dess vill man ju hinna göra sig iordning någorlunda. Så när jag inte hört av honom tre timmar innan utsatt dejttid så sms:ade jag honom och frågade. Jodå. Han var dålig och ställde in. Jag svarade att det var ju tråkigt och hoppades att han skulle krya på sig igen. Sen tyckte jag nog att det var hans tur att höra av sig. Det har varit helt tyst sen dess. Men jag har sett honom inne på dejtingsidan. Så jag tänkte att ja ja, ännu en av dessa undanglidare. Han dejtade väl någon annan istället. Så jag lät honom vara.

    Men så ikväll så flög f-n i mig. Jag skrev till honom.
    "Personligen så tycker jag att det är lite trevligt att man är öppen och säger tack men nej tack istället för att bara
    försvinna efter att man i sista stund ställt in en dejt. Men det är ditt val."

    Det här fick jag till svar
    "aha, du är här igen :)
    jag tror jag har varit uppslukad av mitt jobb och min allergi, tyvärr drabbade det allt annat runt omkring...jag ber om ursäkt, jag vill ses igen ska du veta!"

    Så nu pratar vi igen. Men jag vet inte... Känns sådär just nu.

Svar på tråden Hur träffar man någon? (40+)