Saknar min ängel

Det har gått två år för mig också och jag tycker fortfaramde det är så tomt och ledsamt. Saknar min pojke så. Har fortfarande svårt med gravida och småbarn och ingen fattar det förutom folk i samma situation. Mycket barnprat överallt och ingen frågar hur det känns för mig... Förutom ibland en kompis. Jag tyckte nog första året var allra värst. Det är lite lätte nu men fortfarande svårt. Vissa dagar lättare, andra ledsammare.

Det är inget fel på dig men om du är orolig tycker jag du ka kontakta en psykolog om du inte redan gjort det. Ibland vid en sorgereaktion kan man få en reaktiv depression och det ter sig lite annorlunda och kan vara bra att veta samt att man får psykoterapi.
 
Beklagar så vad som hände din lille pojke. KRAM