Jag har inga barn, än. Men utifrån vad jag har läst och själv minns från min barndom, så kan det finnas många eller i alla fall vissa tidiga minnen hos barnen. Men minnena kan vara svåra att verbalisera för barnet, eftersom de kom till innan barnet själv hade ett språk. Men jag tror att minnen av känslor, färger, dofter kan vara starka och aktiveras av senare händelser i livet.
Mitt tidigaste minne är från när jag var ett år gammal. Jag vet min ålder eftersom det var i samband med min systers fördelse.
Det jag minns då är tyvärr känslorna i samband med att min mamma "försvann" till sjukhuset i en vecka (för att föda min syster) och jag blev lämnad till en okänd kvinna. Som äldre har jag fått bekräftat att det var så det gick till.
Så tyvärr kan barn ha med sig även så tidiga minnen av separation. Men jag tänker också att man kan göra mycket för att "reparera" barnets känsla och minne av att bli lämnad (om det finns medvetet eller omedvetet). Det är väl mycket det som föräldraskap går ut på när man får adoptivbarn. :) Det är väl därför vi (jag är förhoppningsvis snart där) kan så mycket om anknytning.