Januaribebis 2012

Jag är med för ammning i den mån det går. Det var mycket mer jobb i början för att få det att fungera än vad jag trott. Sonen somnade hela tiden och hade inte riktigt ork att suga. Fick stötta med ersättning första veckan. Nackdelen med att vi började ge flaska var att han slapp suga så blev några veckors träning och tårar vid bröstet innan han tog det bra. Sedan har han älskat att amma och slutade inte helt förens väldigt sent. Han har inte drukigt välling då han inte tyckte om det - jag håller med honom .

Sedan fick han amma varannan timme dygnet runt i flera månader för att han ville det och var bättre för honom att äta lite oftare för hans kolik. Min bm sa at det är ett heltidsjobb och ja nu i efterhand förstår jag vad hon menade. Att amma ca 1 timme i sträck varannan timme dygnet runt är jobigt men samtidigt var det underbart för mig att göra det. Kommer deffinitivt göra likadant igen.

Jag har ju varit hemma sedan juli och fortfarande inget besked... Har gått några veckor och sedan får jag ett pappaer jag ska fyllai , sedan några veckor till och ett nytt... Nu tror jag det är nästan klart för fick ett papper på hur mycket inkomst de skulle räkna det på. De ringde mig idag men jag missade samtalet så ska bli spännande på vad de ska säga eller fråga... Tur vi sålde huset precis så vi hade en liten buffert att leva för men nu är den slut så hoppas på pengar.

RaraS: Måste vara jobbigt att må så dåligt under så lång tid. Det är lite populärt att man ska klara göra allt som vanligt och gärna så länge som möjligt så är man duktig...Att vara gravid är ingen sjukdom säger många. Nej det är absolut ingen sjukdom men man är dock gravid. När jag pratar med folk så är det alltid generellt så att ju mer man gör ju duktigare är man, och nästan ju mer man lider när man gör det dessto bättre är det. Jobbar med patienter och det är ett väldigt vanligt sätt folk tänker. Jag brukar fråga varför de gör det om det är jobbigt och ett lidande - är det ett liv att minnas ?! Så RaraS, du vet bäst hur du ska göra och prata och umgås med de du får stöd av. Krya på dig   

Jag kan med berätta om min förlossning. Det började med att vattnet gick på en föreläsning kl 10,00  (blev rädd först att jag kissat på mig..). Jag visste inte om sonen var fixerad då han inte varit det på sista kollen hos bm så ringde förlossningen direkt. Fick en tid några timmar senare, kl 14-15. Värkarna kom i gång i bilen hem men inte reglbundna och var helt ok i smärta. Var hemma några timmar och åkte sedan in för koll, han var fixerad så hem igen. På vägen hem från sjukhuset kom värkarna regelbundet och tilltog i styrka. Bäst för mig var att sitta på en pall framför brasan och värma magen och sambon masserade mig i ryggen. Jag tycker att en värk känns som en rejäl mensväk och att det börjar lugnt för att sedan komma en topp och sedan lugna sig igen. Jag hade mest smärta i ländryggen, ibland har jag menssmärta bak i ryggen med. Jag tänkte på att inte svanka utan runda ryggen varje gång jag andades ut så blir det mer plats för bebisen genom bäckenet. Finns bra bilder att se det på. 

Mina värkar blev direkt kraftiga när de blev regelbundna och kom varannan minut och höll i sig minst 1 min, från kl 16. Vid 20.00 ringde vi in men de tyckte vi skulle vara hemma mer för att jag kunde prata som vanligt ungefär fast jag hade värkar även om jag andades djupt för att inte spänna mig. Duschade lite hemma. RIngde in kl 22,00 igen och de sa att visst kom du men det är nog inte dags på ett tag ännu. Jag kände att det började bli en annat typ av känsla och att värkarna nu satt längre ner i magen och ner mot ljumskarna så tänkte att nu är det nog dags. Sambon forade hästarna och sedan åkte vi. Låg i bilen in men herregud vad mer ont det gjorde när jag låg ner, sitta var halva smärtan. 

Jag fick sätta mig ner vid varje värk på vägen från bilen till avdelningen. Inne såg det att jag var öppen 8 cm. Minns att i slutet innan krystvärkarna kom hade jag flera värkar som avlöpte varandra helt utan paus och det var jobbigt och mådde illa. Sedan fick jag lägga mig och krysta. Dock tog det en timme att krysta ut honom då han satt men halva huvudet ute. Då blev jag trött och de klippte mig lite lite för att hjälpa till. Han är född kl 01,07. 

Jag är nöjd med min förlossning. De lät mig ha svagt ljuse så jag kunde slappna av, fick göra som jag ville, jag fick ta emot honom och lyfta upp honom på mitt bröst där han låg tills allt blod var utpumpat innan navelsträngen klipptes. Sedan behövde de gå iväg en stund och suga ur fostervatten på honom men kom tillbaka efter 10-15 min. Jag tycker det är så synd att det nog blir kejsarsnitt denna gången...vill uppleva det igen.    
  

Vad bebisen busar i magen . Är kul att känna det hela tiden nu när den gör något.

Jag har med börjat få sammandragningar, ca 5-7 om dagen. Några maler som mensvärk och några blir magen stenhård. I mitt fall kan jag verkligen känna om det är en sammandragning för magen blir stenhård, som om jag känt på en träbit ungefär och kan känna livmoderns konturer. 

Hade mkt med sonen men de gjorde inte ont men spände rejält. Jag tog dem inte på allvar då alla säger att de som inte gör ont är ofarliga men bm kände dem en gång och förbjld mig genast att göra någonting i princip. Dels pga att det blev så hårt samt att de höll i sig länge. Nu lyckades vi hålla honom i magen till vecka 37+0. Är väldigt försiktig nu. Jag tror man ska lita på sin känsla om de är  träningssammandragningar eller riktiga. I mitt fall stämde det inte med att smärta avgör.  

Har börjat få mycket sammandragningar. Får se om det fortsätter för får nog ringa till sjukhuset annars. Sista två veckorna har de kommit och ökar i antal/dag. Hade mycket med sonen med men dessa känns mycket mer, lite mer än förvärkar. Vaknar på nätterna av dem men inte alls regelbundna. Ska avvakta några dagar till och se om det lägger sig. 

Ska slappa i soffan och ha det mysigt med familjen ikväll .     

 

Har pratat med min bm nu om mina sd. Fått en tid till spmvc nästa vecka för kontroll, det var den första tiden de hade. Men ska åka till förlossningen om det bli ännu mer. Känns bra att bli tagen på allvar direkt. Jag är ju redan hemma och vilar så hon sa att är tappen påverkad så blir jag inlagd...det vill jag helst inte så vila vila ännu mer..

Är verkligen full fart på bebisen nu .   

I morgon är det besök hos bm, sonen får följa med och lyssna på hjärtat och se när hon mäter magen. Det har han sett på bilder och tycker det verkar spännande.

Sedan på onsdag ska jag in till spmvc och se så jag inte öppnat mig för då sa min bm att jag blir inlaggd, tror inte det men har mycket sammandragningar varav en del gör ont så bäst att kolla. Förmodar att de kollar moderkakans placering igen då, om myomet växt och se så den lille växt som den ska. Tror den gjort det för rörelserna känns mycket tydligare nu än innan.   

Vår hund är den som har lägst rang i vår familj, vi+katterna bestämmer över henne. Hon är en hund som inte är alls dominant av sig och vi har aldrig behövt skapa ett revir runt vår son utan hon reagerade sunt som jag tror de flesta lyckliga och aktiverade hundar gör att respektera det som en ny flockmedlem och att visa respekt mot mamman och den lille genom att automatiskt lämna plats.

Direkt när vi kom hem från bb så kallade vi på hunden och höll fram vår son till henne. Hon gick inte närmare honom än ca 30 cm och vända ner och bort nosen och visade direkt att hon visade mycket respekt. Sedan var hon van att få visa träninga och rundor vissa klockslag och vi försökte hålla dem i början men efter ett par månader insåg vi att det inte fungerade. Vi ändrade tiderna till våra nya så det passade mer med amning och så. Vi fick faktiskt en bättre hund då som blev lite lugnare. Sedan kan vi känna att hon får lite för lite tid nu men hjärnstimulering men får ändå mer än de flesta här i kvarteret. Hon följer med oss överallt och är vår familjemedlem. Nu kastar sonen godisar i huset och ute som hon får spåra upp, de har kul tillsammans. Hon lyder inte honom lika bra om han t.ex. ber henne släppa bollen men är heller aldrig närgången mot honom utan har fortfarande mycket respekt för honom.

Jag har känt mig lite stabilare och piggare sista två veckorna, dock sd men inte öppnat mig så kändes bra. Sedan ringde läkaren idag och det visade på både uvi och bakterier i livmodern...så nu blir det pencilin. Känns bra att jag sökte för sd. Hade det inte varit för moderkakans placering och min blödningsrisk så hade jag nog varit i full gång som förra graviditeten. Men nu mest slöar jag .

Kul nu när det börjar närma sig. Längtar efter att ha bebisen i famnen och mysa. Lite strumpor, någon sparkdräckt, mösa och en vagga kvar att köpa sedan är det nog klart så länge. Precis sålt vår teutonia vagn så har en brio och en syskonvagn emmaljunga nu som jag hoppas ska användas flitigt. 

Denna graviditeten verkar jag drabbas av det mesta man kan drabbas av... Först blödning, sedan upptäcktes myomet, föreliggande moderkaka, GBS och uvi och nu har jag varit inne för att mina sd börjat påverka livmodertappen. Ska in på koll igen på måndag och se om det fortsätter för då blir jag nog inlagd en period. Jag ska åka in om jag har sd ofta vilket jag i och för sig hade igår kväll med de gör ju inte ont så svårt att bedömma. De gör inte direkt ont alls men påverkar ändå...Vill gärna att bebisen stannar i magen ett tag till.