Min sambo älskar mig inte längre...

Jag förstår verkligen hur du känner dig, min sambo som jag varit förlovad med i 10år sa för 3,5 veckor sedan att han ville ha ett uppehåll och vart skulle jag ta vägen, som tur var fick jag flytta in hos min mor. jag har en djup depression med så detta gjorde det inte bättre och det enda jag tänkte var att jag vill inte leva längre, jag fixar inte detta. Jag är sjukskriven med så det är ju extra jobbigt att bara gå hemma man får mycket tid att tänka, men så kände jag en dag att antingen tar jag livet av mig idag eller så tar jag tag i mitt liv så jag skicka in en ansökan till att plugga som behandlingsassistent något som jag alltid drömt om men som min sambo har satt stopp för. Jag mår inte bra än jag gråter fortfarande varje dag men jag har också stunder som känns okej, att gå och prata med någon tycker jag absolut att du ska göra det har hjälpt mig massor att se framåt och inte bara älta.

Vårdcentralerna har kuratorer jag mailade och så fick jag en tid. Livet är tufft nu och känns skit och spelar inte så stor roll vad någon säger så kommer det inte förändra hur du mår just nu, man måste få må så här det är en del i processen tyvärr. Men jag hoppas att du ska kunna se ljust snart igen, lycka till.

Det är hemskt speciellt att hon är en sådan som tydligen kanske blandar ihop älska med förälskad/spänning och inte ser allt annat som har med kärleken att göra. Det är inte ovanligt att vissa är med så länge de är förälskade men sedan när detta börjar avta, då klarar dessa inte av att verkligen älska någon och kanske inser i allt det där att man helt plötsligt  förlorat sig själv. Vissa förstår nog inte vad kärlek är och att det är nu som det är som bäst.

Det låter hemskt i den tidpunkten det hela utspelar sig: när du behöver henne som mest, då vill hon inte längre ha dig. En del av mig anser att det är nog inte en person man skulle vilja åldras med.

efter mycket om och men så fick jag henne nyss att gå med på att gå till familjerådgivningen, men det betyder inte att hon vill försöka igen, sa hon.
Men det är iaf ett steg i rätt riktning. Man kan inte bara ge upp allt utan att försöka först...

Hon betyder allt för mig, även om detta händer vid en väldigt dålig tidpunkt då jag inte klarar mig själv så älskar jag henne massor än....
Är väldigt beroende av henne, då jag fått stöd, närhet o kärlek och hon får mig att orka med all min värk...

även om jag får stöd av mor o far, syster o svåger så är det inte samma sak. De får mig inte att orka med allt som min sambo får...
Min sambo är den som stöttat mig hela tiden och förstått hur himla ont jag har

Det kan vara väldigt jobbigt för din sambo att dra hela lasset, med hushåll, barn mm.  Det kan nog tära på kärleken.  Det är förstås också jobbigt att leva med ständig värk. Men det låter som om hon har tre barn att sköta om för tillfället, inte en man och två barn..
Hoppas samtalskontakten kan hjälpa er något!! Och du skulle kanske kolla upp om inte du kunde få koma till någon kbt-terapeut, som kan hjälpa dig  och lära dig att leva med och hantera smärtan?

Jobbigt är det väl, men jag hjälper till med en hel del också, även fast jag får förbannat mer ont. Så hon är inte själv och gör allt... Men min värk osv har inget med hennes känslor att göra säger hon, inte det som är orsaken.

Jag gjorde en steloperation för ca 1år sedan på 2st diskar i ländryggen och fick 6st skruvar inopererade med diagnos Segmentell rörelsesmärta..
Tanken var att benet skulle läka ihop och jag få mindre värk, då jag hade haft värk i 5år och inte klarat jobba.
5månader efteråt var benläkningen obefintlig och några skruvar hade rört sig lite och därför behövs det en ny operation där de går in genom buken och lägger i ben på framsidan. Men har väntat ½år på den nu och ingen vet när det kommer bli...
Inte säkert att det kommer hjälpa och är mer risker med den, men är enda alternativet.

Lära sig att leva med och hantera denna smärta är omöjligt.
Ryggraden måste bli stabil till att börja med.
Klarar inte ens att ta korta promenader utan få mkt mer värk och bli sängliggandes.
Klarar inte att åka bil, åker jag bara en mil så får jag mkt mer ont....

Går redan på flera olika starka värktabletter osv, men de tar bara bort en del av smärtan.

Det är inte hennes skyldighet att ta hand om dig. Allt som du inte kan göra med hemmet, innebär ju att hon måste göra det. Men barn och hus och djur så låter det som väldigt mkt slit!! Ditt handikapp är ju heller inte ditt fel, men att du blir av med henne som arbetskraft borde överhuvudtaget inte vara en del av resonemanget. Kanske har det stor påverkan till att hon inte tycker att det finns känslor längre? Flytta till en lägenhet med mindre jobb kring. Skaffa hemhjälp som tar din del av hushållet så att hon blir avlastad.

Vad har det med saken att göra? Arbetskraft är knappast en del av resonemanget..
Enda jag bryr mig om är att den jag älskar inte längre älskar mig.
Är hennes stöd och kärlek jag behöver, inget annat.

Ger du henne stöd och kärlek? Min sambo är just nu sjukskriven en längre period pga diskbråck och är väldigt orolig för att han inte kan visa mig den kärlek som jag behöver. Iom att han säger det bara så vet jag ju hur mkt han älskar mig. Jag förstår också att han inte orkar göra det lika mkt nu som innan. Men han har inte varit sjukskriven lika länge som du och till slut  kanske man glömmer bort det alldeles pga av sin smärta? Har hon sagt varför hon inte älskar dig längre? Men för mig är det iofs omöjligt att förstå  hur man kan sluta älska den man älskar... (Det är på livstid - ring eller inte)

har varit i din situation (förutom ryggen) för ca 12 år sedan. vår relation gick inte att räddas trots familjerådgivning. blev ensam med 2 barn. nu sitter jag här gift och ytterligare 2 barn med en annan man. och jag är lycklig. lyckligare än någonsin.

nu kanske din situation blir en annan, ni kommer kanske fixa det. men det jag vill säga är att livet kan bli helt annorlunda än vad man tänkt sig. till och med bättre.

Kram

min pappa brukar alltid säga till mig att man ska ta hand om sig så att man är atraktiv till sin partner. och att man ska anstränga sig varje dag för att förälska ens partner i en varje dag. att säga att man inte älskar någon längre är väldigt hårt sagt. man slutar inte älska någon över en dag eller månad, att sluta älska någon är att sluta bry sig om någon inte ha känslor till den. men hon menar troligen att hon inte är förälskad i dig längre.
gör det som du vet att hon gillar. vad var det som hon föll för dig i början, va det kanke att du var spontan eller att du va rockare eller något. försök finna vad det är hon vill ha av sin partner . jag brukar säga till min man att jag vill att han ska vara mer romatisk eller sådant jag tycker om och sådant jag vill ha i mitt förhållade. man får ge sin partner det han/hon vill ha för att det ska fungera.
kanske har det blivit så att hon har tröttnat på sitt eget liv. alltså inte är nöjd med sitt eget liv. kanske hon något annat liv. försök hänga med i hennes svängar och ge henne det hon vill ha. ens liv förändras mycket när man får barn och om ens man /kille är sjuk kanske finner hon inte plats för henne.
man kan tänka ja med jag står ut med det här och det här och det här men till slut ställer man sig frågan orkar jag stå ut med det här hela livet. när ska det bli bättre. fråga henne prata med henne vad som gör henne olycklig vad hon vill inte vad ni kan göra vad hon vill. hon kanske vill ha mer späning eller resa, försök mötas halvägs.

lycka till.